Camera Obscura
CHR på Fotografiska är över - några personliga reflektioner
Ricoh GR-D III, obeskurna, konverterade från DNG i PhotoShop.
Den stora CHR - Christer Strömholm - utställning på Fotografiska är över. Jag såg den för en tid sedan. Christer lämnar ingen oberörd, så har det alltid varit. Och jag har alltid beundrat hans bilder, sett dem som stora inspirationskällor. Hans absoluta trohet mot konsten, hans självutlämnande i skapandet och hans total frihet från kommersialism har satt en standard som få konstnärer och fotografer når upp till. Hans storhet är i dag allmänt accepterad och utan tvekan ovedersäglig.
Som fotografisk "lärjunge till en av hans lärjungar" och kanske också i någon mån som förvaltare av en liten del av hans arv genom min roll som lärare på "Kursverksamheten vid Lunds universitet" (numera Folkuniversitetet) på 80-talet - utvecklade jag någon form av relation. Inte till personen CHR - som jag aldrig mött personligen - utan till hans fotografi, eller eller snarare hans fotografiska filosofi. Mitt liv var då väldigt mycket "en film - en kamera - ett objektiv". Översatt till "Tri-X - Leica M - 35mm". Det är fortfarande mitt fotografiska "grundackord", även i den digitala eran en premiss, om än med en helt ny teknik. Och inspirationen till DOGMA 07.
Men ju mer jag genom böcker, dokumentärer och nu senast den nämnda utställning på Fotografiska, lär känna människan CHR - eller åtminstone den biografiska "bilden" av honom, så är det något som stör mig.
Det kan kanske på något sätt fångas i Bruce Springsteens ord i "Highway patrolman":
- Man turns his back on his family, he just ain't no good.
Han är i gott sällskap med August Strindberg, Ingmar Bergman och många andra män vars konst jag beundrar men vars livsval jag fasar inför. Men jag ser ett samband...
Det blev som vanligt inget gatufotande eller bloggande idag heller... NOT!
Ricoh GR-D III, något beskuren och S/V-konverterad o Photoshop, i övrigt orörd:-) Mötte brudparet i ösregnet utanför BurgerKing vid Triangeln i Malmö.
Idag tog jag som alltid kameran med mig ut - min inte den i iPhonen som brukligt - utan en "riktig" kamera, min älskade Ricoh GR-D III:a. Jag kända att jag måste bryta ett mönster, en ovana att inte ta bilder annat än med telefonen. Och att istället för att bildbehandla i PhotoShop och/eller blogga här på Fotosidan - nöja mig med Camera+ och Instagram.
Inte så att mina iPhone-bilder är dåliga eller att Instagram skulle vara "fel" på något sätt. Men de är begränsade, inte bara i upplösning och bildkvalitet utan även i räckvidd. Och ibland förtjänar BILDEN både mera pixlar och en längre text - som idag ;-)
Ps.
Vet inte vad brudparet gjorde där, kanske blev de sugna på en burgare innan akten?
Kort statusuppdatering (a la Facebook) - och några snaps från vardagen...
iPhone och Camera+ via Instagram, samtliga bilder.
Först av allt - Ett riktigt gott 2012!
Och så lite om livet och några "Instagram-bilder" från de senaste dagarna:
Igår fick vi nycklara till vår nya lägenhet, men vi sover inte där än - först ska flyttlasset ner från Uppsala. Det är alltid en speciell känsla att komma in i en tom lägenhet (eller hus) som ska bli ens hem.
Lägenheter är nästan alltid som vackrast innan de möbleras. En lustig detalj är att mina föräldrar bodde ca 10 år i en exakt likadan lägenhet när huset var nytt - och nu bor de i lägenheten bredvid oss. Generationsboende är ordet för dagen.
Även om huset vi bor i är en modernistisk koloss mitt i Malmö (där Kungstagatans allé slutar och övergår i Storgatan) så är utsikten fin (som tex mot Kaptensgatan ovan). Och omgivna av gågator som vi är så hörs inget direkt trafikbuller.
Vi fick en garageplats i huset - den minsta och absolut mest svårparkerade. Men det är underbart att slippa den ständigt närvarande "p-vakten-kommer--ångesten"!
En anna bonus med flytten är att vi kommer närmare min "analoge" bror (ovan med sin älskade Nikon FM2 som hängt med i snart 25 år) och hans familj - på enkelt gångavstånd i andra änden av Kungsgatan.
Status i övrigt: inget nytt jobb än - men jag är numera "spelbar" som en STHLM-reklambyrå valde att uttrycka det. Och jag har sålt min Leica M8 och gjort mig av med en hel del (onödig?) kamerautrustning - mer om det i kommande bloggposter.
2011 - året då Lars Norén ringde på dörren och erbjöd mig ett nytt manus för mitt liv - men jag tackade nej ;-)
iPhone och Camera+ via Instagram, samtliga bilder.
Jag konsoliderar och rekonstruerar just nu mitt liv, speciellt mitt yrkesliv. Efter allt som hänt kring Aluma – inte minst mediastormen och sedan konkursen – så behöver jag landa. Och ta ut riktningen på nytt. Gå vidare. Och förlåta.
Det finns en hel del känslor och händelser som behöver bearbetas. Saker som man inte bara kan gå vidare ifrån, något av ett sorgearbete. Alla planer, samarbeten och fantastiska idéer som inte blev verklighet. Förtal och fördomar som man tvingats konfrontera. Sorg helt enkelt.
Viktigast är nog att se sanningen – att göra en ärlig och djupgående analys. Våga ta i det som smärtar. Lära sig av misstagen. Vara tacksam för allt stöd, och alla nya och gamla vänner som ställt upp. Göra ett bokslut och gå vidare.
Det egna fotograferandet och inte minst bloggandet har tagit stryk. Energin vill inte infinna sig. Att umgås med familj och vänner har fått förnyad prioritet. Det enkla, självklara, det nära och förutsättningslösa framstår som bärande element i tillvaron. Tron, familjen, vännerna och de andra saker som mitt hjärta brinner för.
Därför har det blivit många iPhone-bilder på min vardag och bilder tagna tillsammans med min dotter – företrädesvis på hennes mjukisdjur ;-)
Och det är otroligt befriande att få dela hennes fantasivärld med henne och samtidigt se hur hennes kreativitet växer. Hur hon lär sig berätta med teckningar, text och foto. Det är en stora bonusen mitt i allt – att jag plötsligt har fått mera tid för familjen.
Och för er som undrar - ja - vi har fullföljt planen att flyttat ner till Malmö trots allt som hänt. Just nu firar vi högtiderna med familjen här i Skåne. Mer om vårt nya liv i kommande bloggposter. För jag tänker inte sluta blogga!
Ett gott nytt 2012 - med nya utmaningar och framgångar - önskar jag alla som läser bloggen!
Efter tre veckors förkrossande mediadrev - får jag äntligen komma till tals! Läs hela intervjun...
Nu handlar detta om mig själv - därför en bild på mig för ovanlighetens skull. Foto: Jesper Ericson.
Efter att ha utstått direkta lögner, fula retoriska påhopp och en massa insinuationer så får jag äntligen komma till tals i en längre intervju. För er som inte vet vad jag talar om - artikeln ger också en bra bakgrundsinformation, och citerar en del av mediakommentarerna.
Läs hela intervjun i Sydsvenskans nätupplaga:
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1554407/Skiljer-pa-tro-och-jobb.html
Åter igen - tack för allt stöd!
Och i fortsättningen så handlar bloggen om foto som vanligt ;-)