Uppdaterat Lecia M8:ans firmware till 2.014 - men hallå Leica - hur tänker ni?

Leica har släppt en uppdatering av den interna mjukvaran (firmware) till Leica M8 och M8.2 - här är länken.
Vad gör nu den nya mjukvaran? Bla så finns 6-bit koden för nya 21/3,4 med och så "förbättras de interna processerna" - vad det nu kan tänkas innebära? 

 

En märkbar förbättring  är att den suddiga "förhandsbilden" i visningsläget är borta - bilden uppträder skarp på en gång - tack Leica.

Rapporter om bättre brusreducering förekommer - jag har inte hunnit testa själv...

Men jag saknar verkligen en funktion, som finns på M9:an, och borde vara enkel att lägga till även på M8:an - möjligheten att manuellt ställa in vilket objektiv som används. Nu måste jag även i fortsättningen antingen använda kodade objektiv eller välja "okodat objektiv + IR-filter" i menyn.

Snällla, snälla Leica - ge även oss M8 fotografer möjligheten att manuellt ställa in rätt objektiv (med eller utan IR-filter) i menyn! 

Några tankar kring förlorade bilder (analogt vs digitalt) - samt en av mina mest använda bilder som bara delvis är min!

Leica M2 + Sumicron 50/2. En av de bilder som jag tog under min militärtjänstgöring som fotograf på F17,

Läste Bengts blogginlägg häromdagen, som förutom att vara ett generalangrepp ( i vanlig ordning ;-) på digitalfotografin också lyfter frågan "håller bilderna för framtiden?"

Nu vill jag slå ett slag för den digitala bilden utifrån ett yrkesfotoperspektiv. Jag har nämligen förlorat en massa analoga dia- och negativ-original under åren. Varför?

1. I vissa fall (som vissa av mina lumparbilder) så äger uppdragsgivaren originalet - med stor risk att det förkommer, förstörs eller blir otillgängligt.

2. Inskickade bilder har inte kommit i retur - trots påminnelser osv, vanligt med papperskopior, men katastrofalt när det är negativ eller dior. 

3. Bildbyrån eller tidskriften har gått i konkurs och deponerade original försvinner(har hänt mig flera gånger - ibland har jag kunnat rädda mina bilder).

4. Negativ eller dior förstörs i hanteringen och/eller slits ut av upprepade trumskanningar med tillhörande inoljning och rengöring. (Eller ljusbleks för att de lämnas framme på ljusbord mm, mm).

5. Egen klantighet - en diabild eller ett urklippt negativ är lätt att förlägga eller rentav kasta av misstag ;-)

Här är den digitala bilden överlägsen, originalet - RAW-filen - finns alltid kvar hos mig. Och den kan kopieras i all oändlighet, delas med uppdragsgivare och arkiv, misshandlas av originalare osv, osv. Men så länge jag har koll på mina säkerhetskopior så är det ingen fara. De digitala originalen tar dessutom liten plats, är automatiskt indexerade och lätta att söka igenom, samt bara ett musklick ifrån Photoshop. 

Visst - jag har gjort både dia- och negativ-duplikat av viktiga original. Och jag har fakturerat slarviga kunder för förkomna bilder (vilket ofta skadat realtionen).
Jag är glad att den tiden är över.

När det gäller arbetsflöde, leverans och arkivering så är den digitala bilden överlägsen den analoga. Sedan har analog fotografi andra förtjänster - där ger jag Bengt rätt - med råge!

--- Edit ---
Som respons på alla kommentarer samt för att utveckla mina tankar i ämnet har jag skrivit ytterligare en bloggpost:
"Några tankar och tips kring lagring av bilder - medans jag för över 1,5 terabyte bildarkiv till en ny hårddisk!"

Stora och små fiskar - och konsten att prioritera.

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7

Sommarlov och semester är slut för denna gången. Vi hann få med en helg på Kolmården, men jag fick offra "Planket" i Stockholm för det - livet är fullt av prioriteringar, stora och små...


Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7

Dottern fick sju abborrar på någon timme när vi var uppe och fiskade i Västerbotten tidigare under semestern. Men vi släppte alla, de var för små för att äta (på gränsen i alla fall ;-) Jag tror de uppskattade min prioritering...

Natten då Jorden (eller åtminstone Europa) stod still - för 20 år sedan!

Nikon F4s, Nikkor 35/1,4 Från Berlinmuren vid Brandenburger Tor, Östysk polis stoppar västdemonstranterna.

Natten mot den 9:e hettar demonstrationerna i Berlin till. På västsidan koncentreras protesterna till Brandenburger Tor, demonstranterna forcerar muren och möts av Östtysk kravallpolis med vattenkanoner. Inne i Östberlin närmar det sig kokpunkten, ingen vet när polisens åtehållsamma linje skall ändras. Såhär i efterhand vet man att polisledningen förväntade sig en order om att få skjuta skarpt och på sina håll började dela ut vapen och amunition. Men stadsledninegn tvekade, de stod i direktkontakt med Gorbatjov i Moskva, och en ny linje höll på att ta form.

Men om detta visste vi som demonstrerade ingenting. Nattluften var elektrisk. Människorna trängde på, många sjöng, de i främsta ledet försökte tala med gränspolisrerna, kramade dem, bjöd dem på dricka och godis. Och poliserna, många grät öppet, fick hela tiden bytas ut. I bakgrunden anlände mer och mer förstärkningar och i gryningen kom motangreppet. Med hjälp av nyanlända soldater och vattenkanonerna rensades området innanför muren och murkrönet från demonstranter. 

Och västdemonstranterna riktade då sin vrede mot själva muren. Vad vi inte visste var att den skulle "falla" om bara några timmar...

(Mer i morgon - den 9/11 ;-)