Camera Obscura
Det här att fotografera blommor (eller naturfoto i allmänhet och makrobilder i synnerhet) blir lätt lite pekoralt :-)
Samtliga bilder: Panasonic Lumix GF1 + 40mm f1,7 Konverterade från RAW i PS och tagna i "föbifarten" ;-)
Jag noterar (inte utan en viss förvåning ;-) att naturfoto och makrofoto står högt i kurs bland Fotosidans medlemmar - och bloggare. Dert är som om det är lättast att rikta kameran mot just växter och eventuella djur, och i det senare fallet helst med ett långt tele eller makro-objektiv.
Nu är det absolut inget fel med det. Naturfoto, landskapsfoto, djurfoto och inte minst makro och mikro-fotografi är något som vi ofta möter i böcker, reklam, TV-program och press. Ofta är det bilder som imponerar stort på oss. Dekorativa, rentav mycket vackra och inte så sällan unika bilder. Och fotografer som Mattias Klum och Brutus Östling når kändisstatus - även utanför "fotokretsar".
Inte konstigt att det då blir den sortens fotografi man vill efterlikna och praktisera. Och återigen: absolut inget fel med det - tvärtom.
Jag har för egen del gjort den observationen att det (i framför allt min egen fotografi) lätt blir en smula pekoralt. I den meningen att ambition och faktisk nivå inte riktigt hänger ihop. Men som sagt - inget stort fel i det...
Just därför så föredrar jag att närma mig naturen på samma sätt som alla andra motiv - med en liten kamera och ett ljusstarkt normal alt. vidvinkel. Typ gatufoto i naturen ;-)
Ps.
Innan någon nu blir arg eller sårad - missa inte " ;-) "!
Att fotografera vårtecken - älgar (och den rosa hamstern)
Panasonic Lumix GF1 + Leica Elmarit 135/2,8 :-)
När skymningen sänker sig kommer älgarna fram och söker sig allt närmare trädgården. Vi har inte planterat några träd än så den värsta skada de kan göra är att trampa sönder gräsmattan - eller skrämma slag på en när man går ut ;-)
Nu brukar jag inte plåta av vilda djur med långa telen, så för att upprätthålla balansen (och distansen) så lägger jag in en bild på dotterens rosa mjukis-hamster :-)
Även känsliga konstnärssjälar måste minsann tåla lite - eller?
Leica M8 + Elmarit 135/2,8.
Jag slås av hur svårt det är att kommunicera via en blogg eller en kommentarsfunktion. Hur lätt budskap feltolkas eller övertolkas. Och hur ofta läsaren missar själva poängen i budskapet och istället tolkar enskilda delar istället för helheten. Osv, osv...
Det är därför jag nästan helt slutat kommentera bilder här på Fotosidan.
Det är även därför som jag drar mig för att ge mig in i den sk "bloggspam-debatten". Kan konstatera att flera bloggare på Fotosidan känner sig både utpekade och påhoppade. Och därför tänker sluta blogga eller flytta bloggandet någon annanstans.
Varför kan man inte tåla ett samtal där andra har avvikande åsikter? Måste det oundvikligen tolkas som ett påhopp?
Och så har vi de som reagerar precis tvärtom - de struntar högaktningsfullt i vad andra tycker och tänker. Vilket är lite problematiskt om vi alla skall samsas i ett "community" där de ansvariga styr upp versamheten med tvingande regler om vi inte kan komma överens.
Så bara en tanke - kan vi inte lyssna på varandra, utan att bli sårade, och sedan - om möjligt - visa rimlig hänsyn till varandra? Vi är ju vuxna människor...
Stora och små fiskar - och konsten att prioritera.
Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7
Sommarlov och semester är slut för denna gången. Vi hann få med en helg på Kolmården, men jag fick offra "Planket" i Stockholm för det - livet är fullt av prioriteringar, stora och små...
Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7
Dottern fick sju abborrar på någon timme när vi var uppe och fiskade i Västerbotten tidigare under semestern. Men vi släppte alla, de var för små för att äta (på gränsen i alla fall ;-) Jag tror de uppskattade min prioritering...