Välkommen: Facebook, Ultron 28/2 och Smulan!

Efter en hektisk inledning på semestern med besök hos ett antal vänner och bekanta inom ca 200 Km radie från Skanör så har vi sänkt tempot och fått mera tid inte bara för stranden utan även för "Smulan" :-)

Och när jag var inne i Malmö tidigare i veckan för att köpa bla sågspån till buren, så mötte jag två gamla vänner på ett utefik. De hade hittat varandra via Facebook och stämt träff på fiket - och så kom jag förbi av en slump - urkul! Så jag bestämde mig för att gå med i Facebook, och nu hör fler och fler gamla vänner av sig. Det här med sociala-medier är inte helt fel :-)


Leica M8, Ultron 28/2 Rickards M8:a med Voigtländer rem och Color-Skopar 28/3,5 :-)

En av vännerna jag besökte blev så förälskad i min Color-Skopar 28/3,5 att han på stående fot ville byta till sig den mot hans sprillans nya Ultron 28/2 - vad göra? Vi har "lån-bytt" tillsvidare - jag måste medge att att den kromade Color-Skoparen är ursnygg på hans kromade M8:a ;-)

Och nu ängnar jag mig åt att fota med M8 och Ultronen - det är faktiskt bra med ett och ett halft bländarsteg extra ibland. Dessutom så är den skarp även på full öppning och ger en mycket snygg "bokeh" - eller "släpp" som en del säger ;-)

Det är mycket sällan "antingen eller" - oftas är det "både och" - om man tänker efter!

Mycket ofta blir valen i livet en fråga om "antingen eller" - men verkligheten ger inte sällan utrymme för "både och". För allt för ofta så är motsättningen en tankekonstruktion, och genom att våga vända och vrida på resonomangen så blir det uppenbart.


Ricoh GR-D II Konverterad från RAW till tonas S/V i PS, inte helt olikt gamla mörkrummet ;-)

Fotografer i allmänhet och DOGMA-fotografer i synnerhet drabbas av denna "tankefälla", därför kan det vara befriande att tillbringa nångra timmar med en bild i Photoshopp ;-)

 
Ricoh GR-D II Kamerans JPG rakt av från minneskortet - helt orörd!

Var egentligen ute på promenad igår för att plåta analogt med Leica M6 o Tri-X men hade Ricoh:n med för ev DOGMA-snappshots - men nu blev det så här istället ;-)

Ps.
Och det lär dröja ytterligare några veckor innan berget av Tri-X rullar i kylen blir framkallade :-(

Love minus zero #4 - Every fool's got a reason to feelin' sorry for himself

OK, har landat lite efte min resa med Leica M8, både känslomässigt och bildmässigt.
"Every fool's got a reason to feelin' sorry for himself" sjunger Bruce Springsteen i "Better days". Och lite så känner jag mig nog nu när jag sitter och går igenom mina bilder från Israelresan. Tänker tillbaks på fotoögonblicken. Och mina känslor inför M8:an. Som har gått lite upp och ner ;-)


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 Bilden är obeskuren men s/v-konverterad o skärpt i Photoshop.

M8:an är, just därför att den är en M-Leica, underbar att plåta med, spec när det är människor samt liv och rörelse i bilderna. Leica är "gatufotokungen" - så är det bara!


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 Bilden är obeskuren men s/v-konverterad o skärpt i Photoshop.

Men M8:an skiljer sig markant från sina analoga syskon på ett par punkter. För på en M-Leica så är det sökaren och den tysta slutaren som är halva grejen, och optiken är såklart viktig, och sedan står fotografen står för resten, mycket tack vara handhavandet ;-)


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 Bilden är obeskuren men s/v-konverterad o skärpt i Photoshop.

Handhavandet och optiken är detsamma som på alla M-kameror - men just sökaren och slutaren är Leica M8:s största problem - där lever den inte upp till "M-standaren", om man kan säga så....
Slutaren låter helt enkelt för mycket och sökaren visar inte riktigt det du får med i bilden. Det första något som man blir pinsamt påmind om ganska ofta och  det andra något som man kan konstatera direkt när man kollar bilden på skärmen.

Leica är mer än väl medvetna om problematiken, den är åtgärdad på M8.2 och det går att uppgradera M8:an på båda punkterna.

Mer om detta i nästa bloggpost!

6 miljoner liv och 64 år senare...

Leicaflex SL2, PA-Curtagon 35/4  Auschwitz-Birkenau

Idag är det 64 år sedan Auscwitz befriades av ryska soldater.

Jag besökte platsen för första gången i mitten av åttiotalet, på en nyårsdag. Lägret med dess museum var stängt, men några polska "vakter" gav oss nycklarna. Under tilltagande skymning gick jag och några vänner runt i lägret på egen hand. Låste upp, tände ljuset, tittade, släckte och låste efter oss och gick vidare till nästa barack eller hus. Efter någon timme var suggestionen total. Der var som om SS-vakterna lämnat sina poster för en fika och vi skulle kunna möta dem bakom nästa hörn. Fångarnas tysta närvaro, ljud, lukter, synintryck men framför allt den ofattbara ondskan blev för mycket. Jag bröt ihop. Det blev mycket få bilder, en av dem ser ni ovan, den skulle kunna varit tagen för 64 år sedan...

Ps.
Absolut värst var förrådet med "beslagtagna" ben och armproteser från barn. Plötsligt blev offren mycket närvarande, små handikappade barn som tvingades lämna ifrån sig proteserna innan de nakna och med krossade näsor (för att inandas gasen genom munnen, barn är "segare" än vuxna) fösdes in i gaskamrarna.
To much - far too much, fixade inte att plåta, ville bara därifrån...

A rainy day DOGMA thoughts

Ricoh GR-D II

Fick lite beröm av Bengt för min bild i ett tidigare, något "teknikfokuserat"  blogginlägg ;-)
Så jag beslöt mig för att ladda upp den aktuella bilden i DOGMA-poolen. Ovan är den färdigbehandlade bilden, nedan "originalet" rakt av från kortet.



Och så en S/V version bara för skojs skull ;-)



Jag trivs förvånansvärt bra i min "tagelskjorta" ;-) Ricoh GR-D II:ans begränsningar blir allt mer till möjligheter: 28mm fast brännvidd med största bländare f 2,4 och en aldeles enastående skärm-sökare med stödlinjer. Manuell eller halvautomatisk exponering, hyperfokal skärpa med hjälp av "snap" funktionen som visar skärpedjupsskalan i sökaren. ISO någonstans mellan 80 och 400, vid högre ISO blir bruset störande (den enda begränsning jag gärna varit utan ;-)

Och jag saknar mycket sällan DSLR:en med "proffs-zoomarna" (allt jag har kvar i den vägen är min D200 med 17-55/2,8 DX och 70-200/2,8 VR). Faktum är att jag bara i stort sett använder dem till mina numera allt färre foto-jobb. Så frågan som infinner sig är om jag skall haka på Nikons "uppgraderings-race"?  D700, 14-24/2,8 osv....

Men kanske, bara kanske, skulle en Leica M8:a ge mig bättre bilder, eller? ;-)