Att fotografera kaniner och hamstrar... moderiktigt!

Leica M8 + 35/2,5 och dottern använder min Ricoh GR-D III till att plåta sin mjukiskanin "Floppsy"  :-)

Jag plåtar mycket "testbilder" just nu och då tiden inte riktigt räcker till för "livspusslets" alla åtaganden så får dottern hänga på lite mer än vanligt. Vilket inspirer henna att utveckla sitt eget fotografi. Nedan en bild som hon arrangerat, fotograferat och efterbearbetat i PhotoShop. Och jag fick inte lägga mig i eller hjälpa till ;-)

Ricoh GR-D III Den "Rosa Hamstern" med vänner i klassisk "mode pose"  :-)  

White hamster blues - eller vem vill ge över 150.000 Kr för en kamera med normal?

En fotoaffär i Österrike har beställst 20 st helt egna Leica M9-P med tillhörande Noctilux 50mm f0,95 - allt i skinande krom. Så om du tycker att den "vanliga" Noctiluxen i svart och med en prislapp på 81.000 Kr inte imponerar nog mycket på dina fotokompisar - nu kan du få ge betydligt mer för en kromad och i princip få en M9-P på köpet ;-)

Som balans till denna extrema "lyxifiering" av fotografin så gick jag med den Vita Hamstern och såg på Moderna museets fotoutställning. Många av bilderna där var faktiskt tagna med Leica, men av fotografer som med största säkerhet betraktade Leica som just en kamera och använde den som en sådan...

 

Om du till äventyrs tröttnar på att läsa om orealistiskt dyra kameror i min blogg så kan du alltid följa den Rosa och den Vita Hamsterns äventyr på Facebook ;-)



Detta måste dock tilläggas - den Vita Hamstern har absolut inget emot Leica!

Vill du ha en alldeles egen 0-serie Leica men saknar 13miljoner? (Och hur blir bildkvalitén med över 80år gammal Leica?)

Leitz Elmar 50/3,5 uncoated från 1930 och Tri-X.

Lite funderingar efter mitt förra blogginlägg....

Tycker du att 13 miljoner är mycket för en kamera vars garanti gick ut för sådär 85 år sedan? Lugn! År 2000 tog Leica fram en reproduktion av 0-serie Leican, trogen originalet i allt utom optikens konstruktion och  antireflexbehandling. 

                    
Leica O-serie kameran från 1923 - originalritningen som även låg till grund för den officiella replikan från 2000.

Nu är 0-serie Leican ingen lätt kamera att använda, den saknar bla sekundär ridå - objektivet måste täckas när man drar fram filmen och spänner slutaren (så att inte filmen blir ljusskadad). Den har ingen optisk sökare och tidsratten visar "mm" istället för delar av en sekund - dvs storleken på springan i slutarridån...


Bild på Leica 0-serie replikan med tillhörande kartonger och dokumentation - från en annons på E-bay.

Om du trots det vill ha en så finns den på E-bay för ca 2000 USD men även Photografica i Köpenhamn har osålda ex kvar - som går för 25000 danska Kr.
Skulle du bli lycklig ägare till en så finns det en speciell Flickr-grupp där du kan dela dina bilder ;-) 

0-serie replikan har ju ett modernt antireflexbehandlat objektiv, så den presterar samma bildkvalitet som vilken ny Leica som helst. Men hur bra kan bilderna bli med ett "Ur-Elmar" 50mm f3,5 - i stort sett samma objektiv som sitter på de flesta riktiga 0-serie kemerorna? Bilden överst är tagen med mitt Leitz Elmar från 1930 - garanterat "uncoated". Och bildkvalitén är inte fy skam, lite mjuk i kontrasten och en viss känslighet för motljus - men betydligt mindre distorsion än i dagens "kit-zoomar"!


Min Leica II, här med en modern Summicron 50mm "M39 Limited Edition" från 2000.

Bilden togs med Elmaren monterad på min Leica II som egentligen var den Leica I som det ursprungligen satt fast monterat på. Men någon gång på 30-talet så har kameran uppgraderats med mätsökare och M39-skruvfattning med löstagbart objektiv. Något som idag drastiskt sänker kamerans värde - men gör den mycket mer användarvänlig!
För tacke vare skruvfattningen kan jag montera moderna objektiv, både från Leica (som bilden ovan) och från tillverkare som Cosina/Voigtländer. För att nu inte tala om alla fina M39-gluggar från forna Sovjet och dagens Ryssland.

Skaffar du dig en 0-serie Leica har du inte den möjligheten, den är vad vi idag kallar en "ädelkompakt". Gillar du den fasta optiken, designen och formatet, men vill slippa framkalla film så är Leica X1 ett alternativ. Den är dessutom billigare än 0-serie replikan...


Leica X1 med APS-C sensor och ett fast motsvarande 35mm objektiv - skrämmande lik 0-serien från 1923.

Statsministern

Leica M8 + Sumicron 50/2. Obeskuren och s/v-konverterad.

Häromkvällen var jag på releasepartyt för Henrik Montgomerys och Torbjörn Nilssons bok "Statsministern". Magnus Fröderberg, Fotosidans eminente chefredaktör har också skrivit om boken, så jag tänker bara dela några personliga reflektioner.

Statminister Reinfeldt deltog personligen på releasen och det var intressant att höra hans anektdoter från olika möten med världsledarna, inte minst Barack Obama. Och en av de bästa bilderna är nog den med en oskarp president Obama i förgrunden. För i de flesta bilderna finns det annars en ganska stor distans till personerna i bilden. Att fotografen varit som "en fluga på väggen" syns tydligt i många bilder - på gott och ont.


Leica M8 + Sumicron 50/2. Obeskuren och s/v-konverterad.

Om man jämför med andra, mer berömda, bilder på maktens män (och kvinnor) så känns Montgomerys bilder ofta lite väl tillrättalagda. Så det hela lutar lite åt "propaganda verk" - att vi får se statsministern så som han vill att vi ska se honom, och minnas honom.

Men - det är en intressant bok, och många av bilderna är bra, så bra att man faktiskt minns dem.

Några tankar och tips kring lagring av bilder - medans jag för över 1,5 terabyte bildarkiv till en ny hårddisk!

Jag börjar få för många lösa hårddiskar, både hemma, på jobbet och i bankfacket. Så vår IT-ansvarige köpte hem en SATA-dockningsstation som gör det möjligt att  ansluta en "lös" disk till datorn. Stora diskar är oförskämt billiga idag - det är när man köper dem i kabinett som priset springer iväg. Så nu sitter jag och för över bilder till en 2TB HD - för att ersätta tre kabinett men totalt 1,5TB på jobbet. Smart lösning!



Tidigare - från början av 90-talet - har jag använt mig av CDR-skivor och innan dess SyQuest-diskar. Jag brände konsekvent bilderna på arkivbeständiga - sk guld-skivor - främst från Kodak. De utlovade 100 års arkivbeständighet.

Nu är jag lite av en "arkiv-taliban" - jag är supernoga med skivorna. Undviker att repa dem, förvarar dem i plåtlådor (ingen syra), i mörker och med jämn temperatur. Trots det är vissa bildfiler idag oläsliga på de Kodak Photo-CD-skivor som jag lät göra i mitten av 90-talet.



Nuförtiden finns det två typer av CD-skivor som jag använder mig av - inte för backup - det skulle bli alldeles för många.  Utan för bildleveranser, främst till privatpersoner. Det är Fujis CD-R för digitala foton samt de sk Vinyl CD som är svarta och helt okänsliga för UV-ljus (och mycket reptåliga).
DVD-skivor använder jag ytterst sällan, de är extremt rep och UV-ljuskänsliga. Jag har flera DVD:er som blivit oläsliga inom loppet av bara några få år.

Så för digitala bilder är det hårddiskar som är bäst - och alltid minst en backupdisk, helst två (varav en i bamkfack ;-)

När det gäller det analoga materialet så föredrar jag de ljustäta och syrafria pärmarna med tilhörande "Museum Quality Archival" fickor från amerikanska "Vue-All". Men om sanningen skall fram så ligger nog hälften av mina negativ i pergamyr-fickor i vanliga dokumentpärmar, eller i fotopappers-kartonger tillsammans med sina kontaktkartor ;-) Det är faktiskt lättare att hålla ordning i det digitala arkivet...



Och så måste ju negativen tas fram, dammas av, skannas, behandlas i PhotoShop - för att kunna användas digitalt och/eller prinats ut. Om man nu inte har tillgång till ett foto-labb samt tiden att kopiera analogt (vilket jag önskar att jag hade).

Men - negativet är magiskt - det är inte RAW-filen!



Sedan har vi papperskopian - den silverbaserade analoga eller den pigmentbaserade digitala. Enligt många det mest arkivbeständiga formatet, i alla fall det mest lättpresenterade. Den kräver bara ljus - ingen ström, ingen skärm, inget hjälpmedel - för att kunna betraktas.

Kanske är det den som är det riktiga fotografiet? Den bild som kan ärvas, som kan säljas på auktion, som kan hängas på väggen...