Årets sista...

Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - s/v-konvertrerad i PS och i vanlig ordning obeskuren osv. Ett Malmö som ömsar skinn ;-)

Årets sista bloggonlägg med en bild från året sista fotopromenad… snart brakar fyrverkerierna lös.

Gott Nytt 2014!

Missa inte ”Unsere Mütter, unsere Väter” eller ”Krigets unga hjärtan” (svensk titel) nu i kväll kl 21 på SVT1

 Fujifilm X-pro1 med Fujinon 60/2,4, bilden från en uppvisning av 1942 års svenska försvar på Beredskapsmuseet tidigare i våras- obeskuren osv i vanlig ordning men s/v-konverterad och lite bearbetad i Photoshop för att få rätta känslan av fyrtiotal :-)

Det är inte var dag som tyskarna tar sig an de mörkare kapitlen i deras historia - men när de väl gör det så gör de det ofta numera med bravur. Därför tänker jag inte missa första avsnittet av ”Krigets unga hjärtan” på SVT 1 i kväll. Serien har fått mycket bra kritik såväl som ursinniga påhopp i tysk media - och det säger nog allt. Förhoppningsvis lyckas den med att skildra krigsåren nyanserat och trovärdigt - något som 80-tals mastodontserien "Heimat" kapitalt misslyckades med mitt i all sin småmysighet. Men en ny generation film och TV-skapare och filmer som "Lore" bådar gott och ger mig hopp. Kanske blir detta ett tyskt svar på "Band of brothers"? 

Läs mer om serien på SVD-kultur. 

Efter vinter kommer vår - trots allt!

Fujifilm X-pro1 med Fujinon 35/1,4 - obeskuren, s/v-konverterad i PS. Skanör, tidigare i mars...

Jag har legat lågt både i bloggen och övriga socialamedia senaste tiden. Det finns en enkel anledning till det - tidsbrist. Livet går som bekant i olika faser - precis som året som har sina olika årstider. Och vi gör bäst i att respektera dem - även när de är lite ut fas eller helt enkelt inte uppfyller våra förväntningar. Så om våren dröjer - behåll vinterkläderna på. För våren kommer alltid - till slut!
 

Viktigt! Malware (skadlig mjukvara) varning pga av Instagram-feed via "Badgeplz" :-(

Fujifilm X-pro1 med 35/1,4 - helt obeskuren - bara konverterad från RAW och konverterad till S/V i PhotoShop.

Flera av er som besökt min blogg under morgontimmarna idag har antagligen fått upp en varningssida för sk "malware" eller skadlig kod. Jag har identifierat problemet - det handlar om  "Badgeplz(.com)" som visar en feed av Instagrambilder. Tydligen har deras sajt blivit hackad, så här ser rapporten från "Google Safesurf" ut:

What is the current listing status for badgeplz.com?

This site is not currently listed as suspicious.

What happened when Google visited this site?

Of the 824 pages we tested on the site over the past 90 days, 0 page(s) resulted in malicious software being downloaded and installed without user consent. The last time Google visited this site was on 2012-10-04, and the last time suspicious content was found on this site was on 2012-10-04.

Malicious software includes 2 trojan(s).

This site was hosted on 2 network(s) including AS8972 (PLUSSERVER), AS15169 (Google Internet Backbone).

Has this site acted as an intermediary resulting in further distribution of malware?

Over the past 90 days, badgeplz.com appeared to function as an intermediary for the infection of 40 site(s) includingashleebrettnichols.blogspot.com/, overblonde.com/, sweetfrosting.ca/.

Jag ber om ursäkt om detta skapat oro hos någon av mina läsare och jag har kontaktat Fotosidans support. Och jag har såklart  avlägsnat det aktuella insticksprogrammet från Badgeplz från min blogg.
  

På tal om analogt - så här laddar man en 82 år gammal kamera med film!

Fujifilm X-pro1 med 60/2,4 samtliga bilder. Kameran på bilden är min Leica II från 1930, dvs den började sitt liv som en Leica I - läs mer om den här ;-)

Som jag berättade i förra blogginlägget så laddade jag min Leica II - ursprungligen från 1930 - med film. Och för er som undrar så är det precis samma film som används än idag - 135mm film om 36 exponeringar, i en ljustät filmkassett (se bilden ovan). Leica var med och skapade den standarden, när Oskar Barnack konstruerade "Ur-Leican" 1913 så anpassade han den helt enkelt för en "armslängd" film - ca 1,5m - vilket blev 36 bildrutor.  Filmen var egentligen avsedd för rörlig bild, därav perforeringen, dåtidens stillbildsfilm höll betydligt större format. De flesta långfilmer spelas fortfarande in och visas på 135mm film - även om digitala biografen blir allt vanligare.



Leica II - precis som alla Leicor tom M3 (som kom 1954) - laddas enbart via botten och saknar den "baklucka" som alla moderna kameror har. Nyare Leicor har en "hjälp-lucka" men tekniken är i stort sett densamma - även Leica M8 och M9 laddas med batteri och minneskort via en likadan avtagbar botten.



Detta kräver att en löstagbar filmspole tas ut och att filmens "flärp" träs upp på den innan den laddas i kameran.


Sedan skjuter man in spole och filmrulle i kameran och filmen måste vara "spänd" annars blir de fel. Därefter måste man dra fram filmen försiktigt samtidigt som man håller mot på återspolningsvredet - så att filmen spänns ytterligare och frammatningsmekanismen tar tag i perforeringen. 



För att kontrollera att filmen kommer rätt - inte minst över tryckplattan - är det bäst att ta av objektivet och öppna slutaren. Skulle filmen fastna kan man även putta på den via slutaröppningen så att den kommer i rätt läge. Ingen perforering får synas i öppningen och filmen måste röra sig jämt när man drar fram den.

Sedan är det bara att sätta på bottenlocket, montera tillbaks objektivet, göra minst två blindavfyrningar (för att mata förbi den ljusskadade delen av filmen) och nollställa räkneverket. 

Nu är man redo att börja fotografera. 

Och inte helt fel med en handhållen exponeringsmätare samt en modern optisk extra-sökare i tillbehörsskon - den inbyggda visar bara 50mm och är ganska liten. Men mätsökaren är lättanvänd och mycket exakt. Så med modern optik på kameran så blir bildresultatet som från vilken analog Leica som helst ;-)

Du kan läsa mer om min Leica II i ett tidigare blogginlägg.