Camera Obscura
Berlin Alexanderplatz
EOS 5D, EF 28/1,8 (Berlin Alaxanderplatz igår, ljuset fick mig att tänka på Fassbinders berömda TV-serie med samma namn)
Sakta så förskjuts gravitationen mot Berlins gamla centum - Alexanderplatz. Öststatsarkitekturen ger vika för nybyggen eller totalrenoveringar. Från Pariser Platz kryper de dyra varumärkenas showrooms upp längst Unter den Linden och närmar sig sakta men säkert "Alex". På håll är det sig likt, TV-tornet, Hotellen, betongen, men när man kommer nära så ser man att metamorfosen är i full gång. Inte minst Kaufhof vittnar om det - från "klassisk östgalleria" till fashionabelt varuhus - man måste titta noga för att se att det är samma byggnad som förr, lite av "stramheten" finns trots allt kvar, men å andra sidan - det kan ju tolkas som typiskt Tyskt ;-)
Back in the BRD
EOS 5D, EF 28/1,8 En bild av "min bild" i utställningsbutiken :-)
Tillbaka i Tyskland, har besökt huvudkontoret i Düsseldorf, ger mig iväg mot Berlin inom kort. Autobahn i 4-5 timmar, ganska kul faktiskt. Det regnar. Vi skall filma butiken i Kaufhof Alaxanderplatz. Släpar runt 5D:n - känns som det är dags att köpa en M8 snart ;-)
VE-Day och 69 ton Krupp-stål
Leica M6, 35/2, senare "om/av-fotograferad" med Leica II och Elmar 50/3,5 med hjälp av en Leitz BELUN (reproställ med mellanringar) för att få "40-tals känsla" i bilden + lite PS.
Jag är inte så intresserad av fåglar - men tacka vet jag 69 ton tyskt stål ;-)
Såklart - jag kanske är lite knäpp, för på semestrarna brukar jag besöka historiska platser, allt från antiken till 1900-talet är av intresse. Finner ett speciellt nöje i att leta upp artefakter och platser där ögonblick i historien liksom "frusit" - för att om möjligt få en bild som återskapar lite av historien. Königstigern på bilden ovan övergavs av Tyskarna utanför La Gleize i Belgien december 1944 och den står kvar i princip som den lämnades.
Idag är det 62 år sedan Tyskland skrev under kapitulationsdokumentet, imorgon den 8:e firar de flesta av de forna allierade VE-Day, den 9:e firar Ryssarna...
Vilket osökt leder tankarna till konflikten mellan Estland och Ryssland och att historen alltid är så smärtsamt närvarande. Och att vi har så svårt att lära från den....
"Where have all the soldiers gone?
Gone to graveyards every one"
Pete Seeger
Corporate Survival Tactics #1
Canon 5D, 24-70/2,8 L, Speedlite 430 EX (Obehandlad - direkt från kortet :-)
Gamla jobbet, mycket att göra, flera deadlines närmar sig, alla upptagna, en fotograf levererar lågupplöst, chefen (jag) har för stunden minst att göra - tar därför på sig att ta nya bilder (på en dans/teaterföretällning). Så långt allt väl...
Men så på kvällen kommer ett telefonsamtal från en milt sagt upprörd "uppdragsgivare", vi har missat att kommunicera ett nytt koncept för en (stor) annonskampanj och det han fick se idag (med mig frånvarande) var han INTE nöjd med. Nu kommer vi till mitt favoritämne ;-) "Corporate Survival Tactics":
Regel 1: När du gjort fel, skyll aldrig ifrån dig - ta på dig skulden utan ursäkter!
Så det blev ett långt e-mail och fredagen börjar med skadereglering.
Hur gick det med fotograferingen? Bra - men först blev det väldigt mycket "abstrakt" (se bilden) så jag blev tvungen att gå hem efter 85/1,2:an :-)
Det är inte lätt att vara fundemantalist...
Canon 5D, EF 28/1,8 Speedlite 430EX (Helt obehandlad)
Jag betraktar mig nog som en fotografisk fundamentalist, minimalist, renlärig, puritan, kalla det vad du vill....
Min "trosbekännelse" har alltid varit: en kamera, ett objektiv, en film ( och naturligt ljus givetvis en absolut dogm :-) Oftast har "bekännelsen" översatts med: Leica, 50/2 och Tri-x eller Nikon, 35/1,4 och Kodackrome. Numera ofta Canon 5D, 28/1,8 eller - och nu närmar jag mig hädelse - Nikon D200 och 17-55/2,8. Men allra värst - jag använder blixt ibland. Som i bilden ovan. Dottern med munnen full av choklad springer förbi, jag fångar ögonblicket med 5D, 28:an på full glugg och (nu svider det) en 430EX med omnibouncer riktad i taket - nästan perfekt balans i ljuset. Verkligheten ställd mot bekännelsen....
Men nu är det ju som sagt resultatet som räknas - eller hur?