Camera Obscura
Första dagen på mitt nya jobb
Mitt nya passerkort - behöver som tur är inte visa bilden så ofta...
Vilket innebar en massa förvånade och glada kollegor, möten, nytt passerkort (skulle ha rakat mig om jag vetat att jag behövde fotograferas ;-) nytt telefonnummer och ny e-postadress mm. Jag är riktigt glad, nya spännande uppgifter och nya utmaningar helt i min smak.
Men det är svårt att blogga om skiften och skeenden i yrkeslivet. Känsliga förhandlingar, avtal, tystnadsklausuler, konkurrenter, mm gör att man måste tänka till minst två gånger innan man skriver i bloggen.
För mitt nya jobb är på min förra arbetsplats och det "nya" jobb som jag var på väg till när jag startade bloggen i april i fjol är därmed mitt gamla jobb. Nästan ett år har gått, cirkeln är sluten ;-)
Riddare
Ricoh GR-D II i macro-läge (Franska Papos tolkning av Jeanne d'Arc från 2000)
Riddare har alltid faschinerat mig. Läste Prins Valiant som barn, ville senare bli arkeolog, läste en farlig massa böcker, men tröttnade på medeltiden (tillfälligt:-) under tonåren. Köpte Jeanne d'Arc figuren ovan 2000 då jag jobbade i Tyskland. Hon håller ju i en Svensk flagga?! och jag tyckte att hon var lagom provocerande som skrivbordsprydnad på kontoret ;-)
I höstas så hittade dottern henne i min "datorskrubb" och ungefär samtidigt så fick hon syn på "St Göran och draken" i Stockholm. På den vägen är det, nya riddarfigurer köpes, riddarna kompletteras med princessor och drakar, och med böcker om riddare osv. Nu går vi runt i Uppsala och ser på medeltida "rester" i stadsmiljön. Domkyrkan och slottett (i nyaste laget) är favoriter. Och till sommaren måste vi nog besöka medeltidsveckan i Visby ;-) En vetgirig tre-och-halft åring är mycket stimulerande, speciellt när vi delar samma intresse! Föräldrarstyrt? Antagligen.... men hon kommer att få det lätt på historielektionerna i framtiden ;-)
Ricoh GR-D II i macro-läge (En av dotterns senaste: 1400-tals knekt till häst från Papo)
Men hennes intresse inspirerade mig att leta upp mina egna gamla riddare av märket Elastolin när vi var nere i Skåne hos mina föräldrar nyligen. Det har hänt mycket inom figurtillverkningen på 40 år ;-) Dagens riddare är både mera dertaljerade, snyggare målade samt tillverkade av en mjukare och tåligare plast. Elastolin figurerna i plast är starkare än sina klassiska föregångare av "sågspån och lim", men sköra för att vara av plast. Och så de har blivit samlarobjekt, kollade på E-bay vad mina figurer kostade och fick mig en smärre chock. Så dottern får inte leka med dem - hon får nöja sig med sina egna från Schleich och Papo!
Ricoh GR-D II i macro-läge (Några av mina Elastolin-figurer från sextiotalet efter avdammning)
Lite länkar för er som är roade av leksaksfigurer, nya och gamla:
http://en.wikipedia.org/wiki/Elastolin
http://www.elastolin.com/
http://www.papo-france.com/
http://www.schleich-s.de/
Ps.
Ok - mitt "nördigaste" inlägg so far...
Where do Ferraris sleep?
Nikon D200, gammal bild på en gammal Ferrari :-(
Tänkte blogga lite om alla Ferraris här på näset och en lustig kommentar jag råkade höra. Men jag har inte tagit någon bild som passade så jag gav mig ut nu ikväll för att fånga en "stegrande hingst". Om jag har sett minst 10st idag och den senaste dånade förbi köksfönstret för någon timma sedan så överdriver jag inte. Men nu var de som bortblåsta! Körde förbi grannen som brukar ha sin stående på gatan - men icke! Så jag får illustrera bloggen med en gammma bild. Och vad var det jag tänkt berätta?
Tidigare så stod jag och en vän och beundrade en klassiskt röd Ferrari nere i hanmnen, då kommer en blondin i 20års åldern förbi. Medan hon hoppar in i en väntande Merca så pekar hon på Ferrarin och säger till kvinnan bakom ratten:
"Titta mamma, en sådan kraschade jag förra sommaren!"
Canon 5D (Till Bengt - Wertheim i går kväll ;-)
Fortuna dies natalis!
Canon 5D, 24-70/2,8 L
Eller kanske: "Felichan Naskightagon!" - Men med ett vanligt: "Happy Birthday!" så förstår alla ;-)
Dottern fyller tre idag. Även om mammutar fortfarande står högt i kurs så är det hästar som gäller numera. Som tur är så är det än så länge bara "små" hästar från främst Schleich ( http://www.schleich-s.de/ ) som fångar hennes intresse. Så vi gav henne ett Schleich-stall samt lite fler figurer och tillbehör samt två "Thomas the Tank Engine" tåg, pussel, mm, mm - kanske lite för mycket - men so what?
(Faktum är att stallet var så "läckert" att jag inte kunde motstå att ta bilden ovan :-)
Canon 5D, 24-70/2,8 L
Livsfarligt kort
Skall med ett flyg om några timmar så jag rensar plånboken på alla "farliga" kort ;-)
Ett sådant är mitt Victorinox "Swiss Card lite". Jag har alltid rest med ett sådant eller något av dess föregångare, ibland till och med med en "fullvuxen" Swiss Camp. Men efter 9/11 så är det kört och numera så får man knappt ha tandbosrten med sig. Så inga vassa föremål och nästan ingen vätska i handbagaget, dvs halvfull tankrämstub, nästan slut deodorant och inget rakvatten .
Jag undrar var alla av flygplatspersonalen beslagtagna saxsar, fällknivar och parfymflaskor hamnar?