Arachnophobia?

Nikon D200, Nikkor AF-S DX 17-55/2,8 IF ED

Jag gillar inte spindlar, man kan nog säga att jag till viss del lider av "arachnophobia" eller spindelfobi ;-) 
Vi var nyligen på Skansen Akvariet (rekommenderas) och där erbjöds närkontakt med diverse djur, inte minst fågelspindeln ovan. Dottern klappade den frimodigt varefter jag i ett oförklarligt infall accepterade att hålla den i handen. Stel av skräck och med tydliga svimningskänslor lät jag den krypa runt på min hand. Och bad dottern ta upp min D200 och föreviga scenen, hon vägrade - "tungt och tråkigt" - hon föredrar Ricoh GR-D II ;-)

Så jag för nöja mig med att visa bilden då hon klappar spindeln. Och jag har ju minnet kvar, vanliga svenska korspindlar och "långben" känns inte så farliga längre. Jag kanske rentav är botad ;-)

 
Nikon D200, Nikkor AF-S DX 17-55/2,8 IF ED

Barndomens landskap (i macro:-)

Hittade två av mina Elastolin borgar från 60/70 talet när vi tömde förrådet i Malmö. Dottern fick med omedelbar verka ta över dem ;-) Lite för små för Papos och Schleichs 9cm figurer men passar Papos "mini" serie på 4 cm perfekt...



Jag satte på CosinaVoigltänders:s 15mm objektiv på Leica M8:an och "gick in" i borgen ;-)



En närgräns på 30 cm samt ett enormt skärpedjup. Ingen sökare att titta i (här funkar ju inte mätsökaren) men med lite experimenterande så blev bildvinklarna ok. Och med en DSLR med macro-glugg skulle det inte gått att "gå in" i borgen.

Sökaren, den optiska

Ricoh GR-D II, bilden föreställer Sigma DP1 med sökaren Sigma VF-11 monterad

Jag gillar optiska sökare, bilden skapas ju i sökaren och utifrån det tänkandet så är den en av kamerans absolut viktigaste delar. Har alltid föredragit mätsökaren framför spegelreflex, med vissa undantag. Absoluta favoriten är Leicas "vidvinkelsökare" med 0,58 ggr förstoring (finns till Leica M6TTL, M7 o MP) följd av den klassiska M3 sökaren med 1:1 och dess moderna motsvarighet med 0,85 ggr förstoring. Tyvärr finns inte dessa sökaralternativ till M8 - än.

Det som gör både Ricoh GR-D II och Sigma DP1 extra intressanta är möjligheten att sätta en extern optisk sökare i tillbehörskon - en möjlighet som de flesta digikompakter saknar. Och som gammal Leica fotograf så känns det hemtamt att komponera bilden i en sådan. Kör man sedan med hyperfokal skärpa kan man stänga av autofokusen. Och såklart stänger man även av "skärmsökaren" - upplevelsen blir nästan "analog" ;-)

Sedan bör det i rättvisans namn tilläggas att både Sigmas och Ricohs skärmar är väldigt fina, men Ricoh är strået vassare....


(Canon 5D, 24-70/2,8L) Idén med lösa sökare är gammal, Leica II från 30-talet med extra 50mm sökare samt ett modernt Summicron 50mm monterat, i bakgrunden en Voigtländer Bessa L med 15mm objektiv, sökare samt vattenpass monterat;-)


Leica M6 TTL 0,58 vs M8          Leica M6 TTL 0,85                    Ricoh GR-D vs Canon 5D ;-)

1000 missade ögonblick (med Sigma DP1 ;-)

Sigma DP1 (Bilden är obeskuren och mycket måttligt justerad i Photoshop ;-)

Rubriken är en överdrift, men det känns faktiskt lite åt det hållet efter en helg med Sigma DP1. Nu vill jag inte föregripa min kommande recension men jag måste kommentera Sigmans extremt sega autofukos och ganska klantiga manuella dito.


Ricoh GR-D II i macroläget, bilden föreställer såklart  Sigma DP1

Sigma DP1 saknar ett "snap" (hyperfokal) läge som Ricoh GR-D II. Men Sigman har en rejäl fokusratt som styrs med tummen och även visas på skärmen/sökaren. Men varför då inte komplettera dessa med en skärpedjupsskala? Nu måste man gissa sig fram till hyperfokalinställningarna, ok, efter ett antal misslyckande så lär man sig. Men det hade varit så enkelt att tänka till eller bara snegla lite på Ricoh ;-)


Sigma DP1 med Sigma EF-140DG, skjuten från höften, se reflextionen i fönstret ;-)

TTL-blixt som upplättning är lätt som en plätt med tillbehörsblixten EF-140DG. Fast jag måste tillägga att DP1:an "äter" batteri, ca 140 exponeringar på en laddning med det medföljande batteriet, men det kan ju vara defekt....

 
Sigma DP1 (Bilden är obeskuren och mycket varsamt justerad och skärpt)

Och Sigman har en enastående bildåtergivning för en kompakt - men räcker det? Speciellt om handhavandet inte riktigt sitter som det skall? För tidigt att dra några slutsatser, så jag fortsätter att plåta med Sigman och återkommer i ämnet!

Macro med Ricoh GR-D II 5,9 mm = "larger than life" ;-)

Macro med "supervidvinkel" är en av fördelarna med Ricoh GR-D II:an - dvs enormt skärpedjup även vid macro. Och därmed möjligheten att med hjälp av perspektivet i kombimnation med skärpedjupet ta bilder på små föremål som fås att "se stora ut". Som bilderna av dotterns leksaksriddare ;-)


Ricoh GR-D II (Bilden tagen i macroläget, obeskuren samt med mycket måttlig efterbearbetning)

Spontant porträtt av en miniatyrryttare, kanske rentav "Dogmamacro" då bilden i övrigt är (nästan) omanipulerad ;-)


Ricoh GR-D II

Riddarna har intagit ett sandslott, figurerna är faktiskt bara ca 9cm höga. man ser dem i nederkant och till höger.


Ricoh GR-D II (Bilden tagen i macroläget, obeskuren men synligt bearbetad i PS)

En lite mer manipulerad version med bla lite rörelseoskärpa. Miljön ser verkligen ut som resterna av en översvämmad strandskog med bara stubbarna kvar, men är egentligen resterna av ett nyponsnår.


Ricoh GR-D II (Bilden tagen i macroläget, figuren nästan rör vid frontlinsen ;-)

Tyska Orden går i land i Skanör, en syn som borde ha varit ganska vanlig på just den här stranden för ca 700 år sedan ;-)


Ricoh GR-D II (Obeskuren, endast efterbelyst samt måttligt färgjusterad samt skärpt i PS)

Dottern hjälper riddarna (i handen) att bärga ett stradfynd, hon undrade varför jag plåtade hennes leksaker hela tiden, tillslut sa hon att riddarna faktiskt inte ville vara med på bild längre :-)

Läs mër om macrofoto med Ricoh GR-D på Chasids blogg "Måla med ljus"