Instagram - blir bara bättre och bättre!

Instagram har skapat en nyhet - personlig sida med användarnamnet som adress - i mitt fall blir det:
http://instagram.com/creativeimagegroup 
Sanslöst bra! Nu är det enkelt att dela sitt bildflöde via webben och framför allt med hjälp av en enkel webb-adress.
Tack Instagram! 

Viktigt! Malware (skadlig mjukvara) varning pga av Instagram-feed via "Badgeplz" :-(

Fujifilm X-pro1 med 35/1,4 - helt obeskuren - bara konverterad från RAW och konverterad till S/V i PhotoShop.

Flera av er som besökt min blogg under morgontimmarna idag har antagligen fått upp en varningssida för sk "malware" eller skadlig kod. Jag har identifierat problemet - det handlar om  "Badgeplz(.com)" som visar en feed av Instagrambilder. Tydligen har deras sajt blivit hackad, så här ser rapporten från "Google Safesurf" ut:

What is the current listing status for badgeplz.com?

This site is not currently listed as suspicious.

What happened when Google visited this site?

Of the 824 pages we tested on the site over the past 90 days, 0 page(s) resulted in malicious software being downloaded and installed without user consent. The last time Google visited this site was on 2012-10-04, and the last time suspicious content was found on this site was on 2012-10-04.

Malicious software includes 2 trojan(s).

This site was hosted on 2 network(s) including AS8972 (PLUSSERVER), AS15169 (Google Internet Backbone).

Has this site acted as an intermediary resulting in further distribution of malware?

Over the past 90 days, badgeplz.com appeared to function as an intermediary for the infection of 40 site(s) includingashleebrettnichols.blogspot.com/, overblonde.com/, sweetfrosting.ca/.

Jag ber om ursäkt om detta skapat oro hos någon av mina läsare och jag har kontaktat Fotosidans support. Och jag har såklart  avlägsnat det aktuella insticksprogrammet från Badgeplz från min blogg.
  

"Ni är väl inte judar?"

Västra muren i Jerusalem - Panasonic Lumix GF-1 med 20/1,7 - tagen under en pilgrimsresa för några år sedan :-)

Jag fick den frågan (första gången) någon gång på åttiotalet. Hade tagit en god vän med  med hem till mina föräldrar, när han bla fått syn på en femarmad ljusstake och några andra saker blev han lite blek och försagd. Senare, när vi var på väg ut genom trapphuset stoppade han mig och ställde nervöst frågan:
- Johan, ni är väl inte judar? 

Vad hade hänt om jag svarat jakande? Det får jag aldrig veta för jag sa helt sanningsenligt:
- Såklart inte, var har du fått det ifrån?
Han svarade - fortfarande avvaktande:
- Jag såg ju en jude-ljustake och andra grejor uppe hos dina föräldrar?
Och jag:
- Ah, du bara nojar upp dig. En julljusstake som fått stå kvar och presenter jag haft med hem från en semester i Israel och Egypten. Och du vet ju att jag brukar gå till kyrkan på söndagar...

Vad jag inte sa var att både min farfar och min mormor antagligen hade klassats som judar enligt Hitlers sk Nürnberglagar om Tyskland hade ockuperat även Sverige. Men det tyckte jag var onödig information - speciellt för en vän som helt säkert fått sina fördomar med modersmjölken. Och det här utspelade sig i Malmö - för snart trettio år sedan.

Det måste kunna sägas rakt ut - den antisemitism som manifesteras i Malmö är inte i första hand den gamla vanliga högerextrema varianten utan ett oförsonligt religiöst och politiskt hat med rötterna i Mellanöstern. Och här förenas grupper på yttersta vänsterkanten med nynazister och religiösa fanatiker i en ohelig allians. Simon Wiesenthal Centrets resevarning angående Malmö är tyvärr inte ogrundad - läs tex mer här. 

Jag tillhör dem som tycker att polisen borde ha en närmast permanent närvaro vid synagogor och judiska institutioner - precis som i Tyskland och som Per-Erik Larson beskriver i sitt senaste blogginlägg.

Ps.
Ang hur min släkt en gång blev svensk  så har jag bloggat om min pappas släkt. 

På tal om analogt - så här laddar man en 82 år gammal kamera med film!

Fujifilm X-pro1 med 60/2,4 samtliga bilder. Kameran på bilden är min Leica II från 1930, dvs den började sitt liv som en Leica I - läs mer om den här ;-)

Som jag berättade i förra blogginlägget så laddade jag min Leica II - ursprungligen från 1930 - med film. Och för er som undrar så är det precis samma film som används än idag - 135mm film om 36 exponeringar, i en ljustät filmkassett (se bilden ovan). Leica var med och skapade den standarden, när Oskar Barnack konstruerade "Ur-Leican" 1913 så anpassade han den helt enkelt för en "armslängd" film - ca 1,5m - vilket blev 36 bildrutor.  Filmen var egentligen avsedd för rörlig bild, därav perforeringen, dåtidens stillbildsfilm höll betydligt större format. De flesta långfilmer spelas fortfarande in och visas på 135mm film - även om digitala biografen blir allt vanligare.



Leica II - precis som alla Leicor tom M3 (som kom 1954) - laddas enbart via botten och saknar den "baklucka" som alla moderna kameror har. Nyare Leicor har en "hjälp-lucka" men tekniken är i stort sett densamma - även Leica M8 och M9 laddas med batteri och minneskort via en likadan avtagbar botten.



Detta kräver att en löstagbar filmspole tas ut och att filmens "flärp" träs upp på den innan den laddas i kameran.


Sedan skjuter man in spole och filmrulle i kameran och filmen måste vara "spänd" annars blir de fel. Därefter måste man dra fram filmen försiktigt samtidigt som man håller mot på återspolningsvredet - så att filmen spänns ytterligare och frammatningsmekanismen tar tag i perforeringen. 



För att kontrollera att filmen kommer rätt - inte minst över tryckplattan - är det bäst att ta av objektivet och öppna slutaren. Skulle filmen fastna kan man även putta på den via slutaröppningen så att den kommer i rätt läge. Ingen perforering får synas i öppningen och filmen måste röra sig jämt när man drar fram den.

Sedan är det bara att sätta på bottenlocket, montera tillbaks objektivet, göra minst två blindavfyrningar (för att mata förbi den ljusskadade delen av filmen) och nollställa räkneverket. 

Nu är man redo att börja fotografera. 

Och inte helt fel med en handhållen exponeringsmätare samt en modern optisk extra-sökare i tillbehörsskon - den inbyggda visar bara 50mm och är ganska liten. Men mätsökaren är lättanvänd och mycket exakt. Så med modern optik på kameran så blir bildresultatet som från vilken analog Leica som helst ;-)

Du kan läsa mer om min Leica II i ett tidigare blogginlägg.

Beskära eller inte beskära - det är frågan...

Fujifilm X-pro1 med 35/1,4 - helt obeskuren - bara konverterad från RAW och varsamt behandlad i PhotoShop = DOGMA ;-)

Jag finner en väldig glädje att i att komponera bilden i sökaren - några sekunder av ren skaparglädje när känsla, komposition, exponerig osv sammanfaller till en exponerad bild. Ska villigt erkänna att det såklart inte alltid blir så perfekt - många bilder mår bra av lite beskärning ;-) Men - att eftersträva en perfekt komposition redan i sökaren är en bra och mycket utvecklande fotografisk "arbetsmetod". Och då blir kamerans sökare en mycket viktig komponent. 
Här fungerar Fujifilm X-Pro1 mycket bra - att söka motivet i en glasklar optisk sökare för att sedan med ett knapptryck (utan att ta ögat från sökaren) växla till en exakt (100%) elektroniks bild - är banbrytande!