A rainy day DOGMA thoughts

Ricoh GR-D II

Fick lite beröm av Bengt för min bild i ett tidigare, något "teknikfokuserat"  blogginlägg ;-)
Så jag beslöt mig för att ladda upp den aktuella bilden i DOGMA-poolen. Ovan är den färdigbehandlade bilden, nedan "originalet" rakt av från kortet.



Och så en S/V version bara för skojs skull ;-)



Jag trivs förvånansvärt bra i min "tagelskjorta" ;-) Ricoh GR-D II:ans begränsningar blir allt mer till möjligheter: 28mm fast brännvidd med största bländare f 2,4 och en aldeles enastående skärm-sökare med stödlinjer. Manuell eller halvautomatisk exponering, hyperfokal skärpa med hjälp av "snap" funktionen som visar skärpedjupsskalan i sökaren. ISO någonstans mellan 80 och 400, vid högre ISO blir bruset störande (den enda begränsning jag gärna varit utan ;-)

Och jag saknar mycket sällan DSLR:en med "proffs-zoomarna" (allt jag har kvar i den vägen är min D200 med 17-55/2,8 DX och 70-200/2,8 VR). Faktum är att jag bara i stort sett använder dem till mina numera allt färre foto-jobb. Så frågan som infinner sig är om jag skall haka på Nikons "uppgraderings-race"?  D700, 14-24/2,8 osv....

Men kanske, bara kanske, skulle en Leica M8:a ge mig bättre bilder, eller? ;-)

Tack Ricoh!

Ricoh GR-D II med två AAA-batterier istället för det vanliga Li-ion-batteriet Ricoh DB-60

Ricohs ingenjörer har tänkt till lite extra när de designat GR-D II. Tex så tar kameran två AAA-batterier som "backup" om det vanliga batteriet tar slut. Smart! Nu räcker originalbatteriet till smått hisnande ca 380 bilder så jag har inte skaffat något extrabatteri än. Istället har jag alltid med några AAA-batterier, ett par räcker till ca 40 bilder utan blixt och med normalt skärmtittande. Helt ok!
Under min USA-resa nyligen så var detta räddaren i nöden mer än en gång då det ibland blev långt mellan "laddningstillfällena". Tyvärr så har Sigmas DP-1 inte samma funktion, så under samma resa så hamnade den flera gånger i handskfacket med helt "urkramat" batteri (som för övrigt bara klarade ca 150 exponeringar :-( men mer om detta i min kommande recension )



Ricoh GR-D II (här med lite ström kvar, bilden uppladdad direkt från kortet) Ett regnigt 08-land ;-)

Välkommen till DOGMA 07 medlem nr 100

Ricoh GR-D II (Mitt senaste tillskott till DOGMA-poolen, både "nykonstnärligt" och DOGMA ;-)

Med stor glädje hälsar vi medlem nummer 100 i "DOGMA 07" sällskapet välkommen: Johan Palmquist!

Det är riktigt roligt att "skanna av" alla bilder i DOGMA poolen. Nu talar jag i egen sak ;-) men den är nog en av Fotosidans absolut mest sevärda - med jämn och hög nivå. Om du ännu inte sett den - den är värd några minuter av din tid. Och om du undrar vad DOGMA egentligen går ut på? Läs mer här!

Och - mycket snart lägger vi ut de reviderade löftena -  ha tålamod!

Robert Frank - The Americans

Kyskhet, DOGMA och mitt personliga fotograferande

Ricoh GR-D II (Rakt av från kortet - helt obehandlad) Ögonblicket innan motivet försvinner :-)

För att förtydliga lite om DOGMA 07 så vill jag berätta hur jag fotograferar, "dogma-style", strikt personligt och då såklart med min Ricoh GR-D II. De tio punkterna i Dogma-löftet tolkade utifrån mig:

1. Det är jag som ser bilden skapas inför mina ögon, jag påverkar inte skeendet, jag avbildar det. Om jag tilltalar, arrangerar, uppmanar, flyttar, så är det inte längre DOGMA för mig. Det är den bråkdelen av en sekunden som bilden "stämmer" som jag vill fånga, såsom den var, inte som jag arrangerade den. 

2. För mig är det självklart att det ljus som finns är "bilden", det jag ser är bilden, när jag exponerar så blir det inte bara en "näthinne-bild" - utan en fotografisk bild.

3. Att kameran är handhållen, uppe vid ögat eller diskret i brösthöjd, följandes motivet, att jag flyttar mig, söker kompositionen, är självklart. Med ett stativ låser jag kameran och skapar en "scen" till vilken jag inbjuder motivet, med kameran i handen så är det motivet som bjuder in mig.

4. Jag tänker inte på hur jag skall skapa bildens karaktär, den finns redan i mitt sinne, känsla, korn, färg eller inte, ser jag redan innan jag exponerar. Jag vet hur min kamera, min "film", återger motivet och jag söker inte att ändra på det i fotograferingen.

5. Bildens perspektiv är intuitivt, jag överväger inte ett byte av brännvidd, jag flyttar mig för att hitta den optimala relationen med motivet.

6. Jag söker inga effekter, jag söker bilden, "verkligheten", inte "ytan", "lögnen" eller det "kommersiella".

7. Sökaren är mitt verktyg, min duk, den yta som jag komponerar bilden på, den är slutgiltig, odiskutabel.

8. Mitt mål är att presentera bilden så som jag såg den, alla verktyg och tekniker är bara ett medel för att förverkliga det. Bilden behandlas, kemiskt eller digitalt, för att nå "ända fram" till betraktaren, men den förvanskas inte.

9. Kameran är mitt medel, inte mitt mål. Kameran bara finns där, dess funktioner inprogrammerade i ryggraden, jag reagerar - kameran tar bilden. Dess format, exponeringsmetod, svagheter och styrka, finns som parametrar i mitt bildsinne, fakta som under en bråkdel av en sekund vägs in när jag tar bilden.

10. Bilden, resultatet, målet är det som räknas, hur intressant "resan" eller "medresenärerena" än är.

Så med de tio löftena så vill jag befästa min "kyskhet", stänga ute viljan att kompromissa, samt tvinga mig själv att fokusera på bilden. Och den inre process som leder fram till bilden - BILDEN.

Sedan så ser ju inte all min fotografi ut så här, men jag har nog ett personligt "Dogma läge" för alla mina kameror och objektiv, och inte minst motiv ;-)

Fortsätt gärna att kommentera i den ursprungliga bloggposten: http://www.fotosidan.se/blogs/photo/19611.htm