Nytt DOGMA-löfte och - nej, jag är inte sponsrad ;-)

Leica M8, Leica M6TTL och Leica II, alla med Summicroner som är/motsvarar 50mm ;-)

I bilden ovan ryms tre generationer av Leica och nästan 80 år av kamerautveckling. Och kamerorna är så förunderligt lika, åtminstone handhavandemässigt ;-) Teknikst så är det ett stort hopp till M8:an men reglagen sitter där de alltid suttit, även om de blivit färre. Den är förvånansvärt enkel att använda paralellt med med de äldre kamerorna, ingen "omprogramering" av tänket krävs - det är bara att fotografera som vanligt. En liten skillnad är att Leicorna växer lite för varje ny generation, M8:an är märkbart "fetare" än sina M-föregångare, men man vänjer sig snabbt.


Leica M8:an direkt ut kartongen, försedd med en inttressant (nödvändig?) varnings-tag :-)

Och - nej, jag är inte sponsrad ;-) Min M8 är köpt ny av Meister Camera i Hamburg och jag gav faktiskt inte mer än för min svarta M6 TTL. (Och jag sålde en annan M6 TTL för att finansiera köpet:-)  Just det specialerbjudandet som jag nappade på är slut men de har andra, inte minst flera demo-kameror till mycket bra priser. Och deras personal är synnerligen kunnig, tillmötesgående samt pratar utmärkt engelska - rekommenderas varmt!


Leica M8, Summicron 50mm

En av de första bilderna med kameran, efter jag laddat batteriet, hämtat dottern på dagis och återvänt till kontoret för att knyta ihop dagen....

Så mitt nya DOGMA-löfte blir:
Leica M8
Summicron ASPH 35mm (motsvarar ca 50mm med film)
Färg: S-RGB
Sharpening: off
Color Saturation: standard
Contrast: standard

Tekniken tar jättekliv - och jag med den ;-)

Mellan kamerorna i bilden skiljer det 70 år, Leica II från 1932 och Leica M6 TTL från 2002. Men de är i stort sätt samma kamera, de är båda systemkameror tillverkade i mässing och med mätsökare. Leica II har skruvfattning och M6:an bajonett men de är kompatibla via adapter så båda objektiven: en asfärisk 35:a från 2000 och en normal från 1959, båda med ljusstyrka f2, passar på båda kamerorna. Bildresultatt blir alltså identiskt.

Man vad skiljer kamerorna åt, vad har 70 års utveckling gett oss?
Båda kamerorn är mekaniska och manuella, men M6:an har en inbyggd ljusmätare.
I M6:an är mätsökaren inbyggd i sökaren och ramar för flera brännvidder finns, II:an har två sökare och visar bara 50mm.
M6:an har utvecklade reglage som frammatningsarm och returspolningsvred samt är lättare att ladda med film, II:an har ett lite långsammare handhavande.

Det är allt - och viktigast: båda använder film - samma filmformat som Leica definierade på 20-talet.


Hasselblad o Imacons Kodak sensor, en större släkting till M8:ans sensor

Men tekniken har tagit ett jättekliv, så båda kamerorna ovan är idag nästan lika förlegade.
Den digitala tekniken har på mycket kort tid ändrat förutsättningarn för fotografin, inte i första hand bildkvaliten eller förväntningarna på bilden, utan arbetsflödet. Ingen uppdragsgivare vill idag vänta på att filmen skall framkallas och skannas. Man förväntar sig ofta de första "råkopiorna" i samband med själva fotograferingen.
Likaså har det privata fotografernadet påverkats, tex vill jag idag kunna publicera mina bilder i bloggen minuterna efter att de är tagna. Att ta ut minneskortet ut kameran och sätta det i datorm för att "framkalla" bilderna i Photoshop har blivit en självklarhet.

Och om jag som Leica-fotograf med mycket Leicaoptik i bagaget och Leicahandhavandet i ryggmärgen vill bli digital ställs jag inför två möjligheter:
A. Byt kamerasystem - med allt vad det innebär
B. Köp en M8:a och gilla läget


M8:an är trots allt som en klassisk Leica M minus frammatningsarm o returspolningsvev ;-)

M8:an kan aldrig till 100% bli en klassisk Leica M, bla den elektroniska slutaren och brännviddsförlängningen blir ett hinder för det. Men i handhavandet, sökaren och reglagen så ÄR den en Leica M - fullt ut. Och kan man lära sig att leva med dess begränsningar så bjuder den på en fotografisk upplevelse helt i klass med sina analoga syskon. För M8:an är nog den mest "analoga" av dagens digitalkameror, både avseende handhavandet och bildresultatet.


Leica M8, Summicron ASPH 35 Jerusalem 2009 - kunde varit tagen med Kodachrome :-)

För till styvende och sist så är det ju bilden som allt handlar om....

Kan man sedan köpa en ny M8:a i butik för mindre än vad M6 TTL kostade på sin tid - ja då blir valet lätt ;-) Mer om det i nästa bloggpost!

Leica M8 - varför jag inte köpte en och varför jag nu ångrar mig ;-)

Leica M8 Summicron ASPH 35/2 Bilden är kamerans JPG, obeskuren men skärpt i PS

OK, Leica M8 är på många sätt en fantastisk kamera. Är man bara medveten om dess begränsningar så är den en värdig digital fortsättning på Leicas serie av banbtytande småbildskameror som itroducerades redan på 20-talet - snart 100 år sedan!

Men som sagt - det finns begränsningar, där M8:an kommer till korta, jämtemot sina analoga föregångare men även till viss del mot sina digitala konkurrenter:

1. IR-känsligheten. Det tunna IR-filtret framför CCD:n gör att det krävs ett IR-filter framför objektivet. Men även att objektivet är kodat, så att kamerans mjukvara kan elimenera ev färgavikelser i spec vidvinkelobjektivens vinjettering. Dvs nya eller kod-konverterade Leica-objektiv är det som gäller. Zeiss eller Voigtländer objektiv går inte att konvertera, men kan "fusk-kodas" med en vanlig tuschpenna ;-) En fabriks kodning av Leica-originalobjektiv kostar ca 800 Kr /st.
Exempel på IR-stick i bilden ovan, prästens kläder är svarta men får en lila ton av reflekterat IR-ljus med M8:an.



Leica M8 Summicron ASPH 35/2 Bilden är kamerans JPG, obeskuren men skärpt i PS.

2. Slutarljudet. Leica klassiska gummiridå-slutare tillhör marknadens tystaste. Men M8:an har en metallridå-slutare hämtad från Leicas SLR R9 som dessutom spänns av en inbyggd motor. Och den låter som en SLR, minus spegelljudet, dvs ett distinkt "exponeringsljud" som omgivningen direkt identifierar som ljust ett kameraljud. Öken när man inte vill märkas eller störa i känsliga situationer. Nu finns det två lösningar:
A. Senaste "firmwaren" innehåller en inställning som gör att slutaren spänns först när man släpper avtrycket. Kan vara till hjälp i vissa situationer, men inte i alla - som i bliden ovan.
B. Uppgradera slutaren till M8.2 standard. Betydligt tystare och mera "M-aktig". Snabbaste tid blir 1/4000 sek istället för 1/8000 sek. Ett enkelt offer, värre är priset - ca 12 000 Kr! Kanske lika bra att köpa en M8:2 med en gång?


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 Bilden är kamerans JPG, obeskuren men skärpt i PS .

3. Sökarramarna. Alla objektiv "zoomar" under fokuseringen, "vidvikligast" vid oändlighet för att bli mest "tele" vid närgränsen. Inget problem med en SLR men med en genomsiktssökare som skall vara exakt och dessutom automatiskt kompenserar för parallax så är situationen delikat. Leicas lösning har alltid varit att låta ramens insida motsvara utsnittet vid objektivens närgräns 0,7m, ramens utsida utsnittet vid ca 2m och oändlighets-läget en bit utanför ramen (se illustrationen nedan). Dvs man får ofta med lite för mycket, vilket man på en analog kamera sällan noterar, och man kan ju alltid beskära bilden i efterhand.

Illustrationen i faksimil från en Leica-hanbok från 80-talet: "Leica M"

Och att få med för mycket är ju bättre än att få med för lite - om man nu måste välja ;-) Problemet är att man slutar lita på ramen, spec som att bilden oftast blir lite "mer" i överkant, och börjar tänka sig en "osynlig ram" baserad på vad man kan se på skärmen direkt efter exponering. Men vilket ofta leder till misstag och omtagningar. Bilden nedan ett exempel där jag kompenserat för för mycket "luft" i bilden ovanför ramen - med resultat att jag beskurit lite för tajt i överkant. Ok -  inte hela världen, bättra att köra på ramarna och beskära bilden i datorn - men för mig som "DOGMA" fotograf går ju inte det (mer om det nedan ;-)
Och Leica har uppmärksammat problemet och låtit sökar-ramarna i M8.2 anpassas för ca 4m - vilket verkar vara en mera lyckad kompromiss.
Dessutom kan man byta ut sökar-ramarna i M8:an mot M8.2:ans - för ca
12 000 Kr! Sa jag något om att det var billigare att köpa en M8.2 direkt? ;-)


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 "Framkallad" från DNG, obeskuren men skärpt i PS

4. Det finns en uppgradering till från M8.2 - skyddsglaset för skärmen ;-) Det är ganska utsatt, så för ca 12 000 Kr får man ett nytt i repsäkert glas.
Det blir ca 36 000 Kr för att uppgradera en M8 till M8.2, fast då har ju M8.2 dessutom "S-läget" på tidsratten och svart "Leica logga" - samt inte att förakta: vulcanit och svart lack - om så önskas ;-)


Leica M8 Super-Wide Heliar 15/4,5 Bilden är kamerans JPG @1250 ISO, obeskuren, skärpt i PS

Så till mitt personliga dilemma: om jag  investerar i en M8:a så vill jag ju såklart använda den som "DOGMA" kamera och avge mitt "löfte" med den som bas. Vilket blir svårt om jag tvingas beskära bilderna pga av att sökaren visar fel - hela idén faller liksom ;-)

Och börjar jag uppgradera, tex slutaren + sökaren så kostar det mig ca
24 000 Kr. Dvs om jag ger 30 000 Kr för M8 + 24 000Kr så landar jag farligt nära priset för en M8.2 - 54 000 mot 57 000 kr.

I USA så går Leica ut med en uppgraderings rabatt, man får både slutare, sökare samt skärmglaset bytt för motsvarande ca 10 000 Kr. Kanske kommer samma erbjudande till Europa?

Smartast är nog att köpa en M8:a så billigt det går och avvakta uppgraderingslampanjer, för kampanjer kommer ju nästan som en "naturlag". Men den här gången "missade jag tåget", frågan är när nästa går?

För Leican är fantastisk kamera, för extraordinära situationer och som levererar mycket speciella bilder - som bilden ovan!

Love minus zero #4 - Every fool's got a reason to feelin' sorry for himself

OK, har landat lite efte min resa med Leica M8, både känslomässigt och bildmässigt.
"Every fool's got a reason to feelin' sorry for himself" sjunger Bruce Springsteen i "Better days". Och lite så känner jag mig nog nu när jag sitter och går igenom mina bilder från Israelresan. Tänker tillbaks på fotoögonblicken. Och mina känslor inför M8:an. Som har gått lite upp och ner ;-)


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 Bilden är obeskuren men s/v-konverterad o skärpt i Photoshop.

M8:an är, just därför att den är en M-Leica, underbar att plåta med, spec när det är människor samt liv och rörelse i bilderna. Leica är "gatufotokungen" - så är det bara!


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 Bilden är obeskuren men s/v-konverterad o skärpt i Photoshop.

Men M8:an skiljer sig markant från sina analoga syskon på ett par punkter. För på en M-Leica så är det sökaren och den tysta slutaren som är halva grejen, och optiken är såklart viktig, och sedan står fotografen står för resten, mycket tack vara handhavandet ;-)


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 Bilden är obeskuren men s/v-konverterad o skärpt i Photoshop.

Handhavandet och optiken är detsamma som på alla M-kameror - men just sökaren och slutaren är Leica M8:s största problem - där lever den inte upp till "M-standaren", om man kan säga så....
Slutaren låter helt enkelt för mycket och sökaren visar inte riktigt det du får med i bilden. Det första något som man blir pinsamt påmind om ganska ofta och  det andra något som man kan konstatera direkt när man kollar bilden på skärmen.

Leica är mer än väl medvetna om problematiken, den är åtgärdad på M8.2 och det går att uppgradera M8:an på båda punkterna.

Mer om detta i nästa bloggpost!

Leica M8 och Dogma ångest - att välja brännvidd ;-)

Leica M8 Summicron 50/2 ISO 160 Obeskuren men varsamt behandlad och skärpt i Photoshop.

Så har det blivit dags för mig att fundera på ett nytt DOGMA-löfte. Ny kamera och plötsligt en uppsjö av brännvidder att välja mellan. Hade det varit det klassiska 35mm formatet - på film eller på "fullformats" sensor - skulle mitt val antagligen bli Summicron ASPH 35mm. Men M8:ans 1,33x brännvidds-förlängning ställer till det en del. Så jag beslöt mig för att prova mig fram, med början med Summicron 50mm som nu motsvarar ca 67mm - dvs ett mycket kort tele.

Funkar bra till arkitektur, porträtt och bilder som mår bra av en tajt beskärning.


Leica M8 Summicron 50/2 ISO 160 Obeskuren men varsamt behandlad och skärpt i Photoshop.

Men blir lite problematisk till klassiskt gatufoto, lite för snäv, det känns att det inte är en 50mm längre. Man vill ständigt backa lite för att få till kompen.

Nästa objektiv till prövning blir så min favorit: den asfäriska Summicron 35:an - men nu är den närmast en 47mm, dvs en normalglugg.


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 ISO 160 Obeskuren, varsamt behandlad o skärpt i Photoshop.

Den känns betydligt vidvinkligare än 50mm - fast den är farligt nära den brännvidden i praktiken. Och med full öppning så ger den ett snyggt "släpp" - som alla Leica gluggar ;-)


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 ISO 160 Obeskuren, varsamt behandlad o skärpt i Photoshop. 

35:an funkar också förvånansvärt bra till porträtt, speciellt om man vill ha lite miljö med. Men den är framför allt vidvinklig nog för gatu och reportagefoto. Och den är även en av Leicas kompaktaste gluggar - vilket talar för den. 
Jag upplever den som sagt lite vidare än den klassika normalen, lite som 40mm på en film-Leica, helt subjektivt såklart. Skulle kunna bli mitt val - men imorgon går jag vidare med 28mm som blir motsvarande ca 37mm - farligt nära favoritbrännvidden 35mm.


Leica M8 Voigtländer Color-Skopar 21/4 ISO 160 Obeskuren, varsamt behandlad o skärpt i PS.

Och sedan väntar 24mm som blir ca 32mm och är det vidvinkligatse som M8:an har ram i sökaren för. 21:an som ganska exakt blir en 28:a kräver tyvärr extern sökare.

Mer om detta inom kort!