Halvvägs till Narnia...

Leica M8 - Love minus zero #2 Recensionen!

Leica M8, Voigtländer 21/4 (Helt obehandlad)

Lika bra att få det sagt med en gång:
Leica M8 är den bästa digitalkamera jag någonsin använt, bildfilerna talar sitt tydliga språk. Man måste antagligen upp till digitalt "mellanformat" (Hasselblad, Leaf, Mamiya) för att få likvärdigt eller bättre resultat. Och, ja - M8 är enligt mig överlägsen 5D:n, spec i färgåtergivningen. Ovetenskapligt - ja,  men min högst påtagliga upplevelse efter mer än 1000 bilder med M8:an!

M8:an är även en "klassisk" Leica M med allt vad det innebär. Mätsökaren är på typiskt Leica-vis glasklar med tydliga ramar och en ren fröjd att använda (DSLR:er - släng er i väggen :-) Rent handhavande mässigt så är den i praktiken en "M7:a" utan frammatnings och återspolnings vred. Och med en skärm på baksidan. OK - några millimeter tjockare, men det stör inte "känslan". Inte heller den elektroniska blad-slutaren som är motordriven stör helhetsintrycket. Den har såklart inte det klassiska "Leica-ljudet" som gummi-ridån ger, men det är tyst nog och man vänjer sig snabbt vid ljudet. Avtrycket är "snabbt" och har rätta, distinkta känslan, inga missade ögonblick här inte!

1,3 X bränviddsförlängning stör inte nämvärt. 28:an uppträder som en klassisk 35:a, 75:an blir som en 90:a. Och med en 15mm (tex från Zeiss eller Voigtländer) så återskapar man den klassiska 21:an! Eller så kan man ju alltid köpa en 16-21 Tri-Elmar från Leica :-)

Jag har dock några invändningar mot M8:an, och då spec i förhållanda till dess pris:
1. Auto-vitbalansen fungerar mycket dåligt, den ändras från bild till bild
utan att ljuset har förändras - frusterande. Men kör du RAW eller s/v så
har det ju ingen betydelse. Annars måste man använda manuell WB.
2. IR-känsligheten, kör du med filter och kodade linser är det inget
problem. Men utan IR-filter får man påtagliga magenta stick, inte bara i
svarta textilier utan även i hudtoner. Och med filter på vidvinklar utan
kodning får du stick i vinjetteringen - men kör du i första hand s/v -
inget problem. Annars - mycket PS-tid att fixa vissa bilder.
3. Seg - dvs när du zoomar i bilden på skärmen så går det långsamt jämfört
med Canon o Nikon. Likaså så bufrar den mycket långsammare än senaste
generationens DSLR:er oavsett märke, frustrerande vid serietagningar men
inget problem vid tex "gatufoto".
4. Kameran kan vara otillförlitlig, i alla fall exet jag lånade. När den är
intälld på tidsautomatik och stängt ner sig så kan den ge en kraftig
överexponering när du "väcker" den och tar första bilden. Irriterande -
bättre att då alltid stänga av den, men en "gatufotokamera" vill man ju ha
ständigt beredd. Dessutom så visade den ofta "fel" bild efter exponering,
dvs den visade näst senaste bilden fast det kunde gått flera minuter
mellan exponeringarna!
5. Just den kameran jag lånade hade även mätsökaren felinställd - fokus
med 90 mm hamnade flera meter fel - något som dock inte alls märktes av
med vidvinklar.

Med tanke på att billigare kameror som jag använt dagligen, som tex Canon 1D mkII, 5D, 20D, 400D eller Nikon D70s och D200 aldrig uppvisat några av ovanstående problem  så är M8:an förvånansvärt full av "barnsjukdomar" i förhållande till sitt pris. Dessutom så kostar både 1D mkIII och D2x ungefär lika mycket som M8:an, och de är mycket driftsäkrare. Man måste kunna förvänta sig mer för 42.500 kr även när det står Leica på kameran!!!!

Kommer jag att köpa en?
Kanske ;-)
Men jag måste nog testa ett annat ex av kameran först!

Intressant läsning om, samt några utförliga testrapporter av M8:an:
http://www.leica-camera.co.uk/photography/m_system/m8/
http://www.dpreview.com/articles/leicam8/
http://www.luminous-landscape.com/reviews/cameras/leica-m8.shtml
http://www.imx.nl/photosite/leica/m8report/t006.html

Läs mer om min senaste kontakt med Leicas generalagent Nordisk Fotoimport AS:
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/15921.htm

     
Samtliga bilder Leica M8, Summicron 35 ASPH (Helt obehandlade)

Bengts vrak?

Nikon F4, Nikkor 20/2,8 AI-S (Svanrevet, ca 1,5km norr om Skanörs hamn)

Kan det här vara samma vrak som "blogg-kollegan" Bengt Björkbom
(http://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/index.htm?) såg och beskriver i kommentaren till mitt förra blogginlägg?
Det kom fram under en häftig höststorm i slutet av 80-talet. Bilden togs när jag tog en promenad i slutfasen av stormen då det uppstod ett kraftigt lågvatten (frånlandsvind). Själv har jag en träplugg kvar som jag plockade med mig. Det dök upp någon "arkeolog" dagen efter men sedan tog sanden och havet tillbaks vraket. Idag ligger det nog på minst ett par meters djup utanför Svanrevet. Badstranden har krymt åtskilliga meter just där bara de senaste 10 åren - synd. Vill man ha riktigt stora sanddyner så måste man gå söder om hamnen idag.
Mer om vraken kring Skanör med Falsterbo på:
http://www.abc.se/~pa/publ/falsterb.htm#Skanörskoggen%20c%201450(?)

Love minus zero - Leica M8

Domine, quo vadis?

Nikon D70s, 80-200/2,8

Så fort något berör en känslomässigt så finns risken att man
hemfaller åt pekoral när man försöker skriva om det. Likaså
med bilder.
Platsen på bilden ovan har en speciell betydelse för mig.
Om det inte vore för det skulle jag aldrig lägga ut en bild som
denna (det är det så många andra som gör ;-) Men nu står jag
inför några svåra beslut, och då fyller bilden en funktion, liksom
Dylancitatet nedan - pekoral eller inte! Och jag orkar inte alltid
var "cool" och "pk", ibland måste man bara släppa fram
känslorna, även om det blir lite pinsamt efteråt ;-)

"Then onward in my journey I come to understand
 That every hair is numbered like every grain of sand."
Bob Dylan
http://bobdylan.com/moderntimes/songs/grain.html