Avslutar året med mina nio mest omtyckta bilder på Instagram - igen :-)

iPhone 6S - samtliga bilder från mitt Instagramflöde.

Det börjar bli en tradition - att visa mina nio mest "likade" bilder på Instagram hör i bloggen. De sammanfattar även mitt år på ett ganska träffande sätt :-) 

En (allt för?) typisk semesterbild...

iPhone 6s - Paris - en typisk semesterbild på dottern och Eiffeltornet - publicerad på Instagram - såklart!
Efter en tids turistande så börjar man ta samma typ av bilder som alla andra turister tar - någon sorts omedveten foto-psykos som verkar triggas eller åtminstone förstärkas av socialamedia.... Känner någon igen sig - eller är det bara jag som köat med en massa Japaner för att komma åt de "rätta" foto-platserna i sommar? :) 

Avslutar året med mina nio mest omtyckta bilder - från Instagram :-)

iPhone 6s - ovan strandskog vid Skanörs strand, nedan en skärmdump på mina nio mest "likade" bilder på Instagram via 2016bestnine.com .

Instagram bjuder på förvånansvärt mycket bildglädje, och en sådan ganska frikopplad från tekniken. Om man nu inte fotograferar av sin utrustning och lägger ut - den fällan faller även jag i ibland ;-)
En rolig funktion finns på 2016bestnine.com - sajten känner av dina mest "likade" nio bilder och gör en mosaik av dem - kul.

 Så med mina mest uppskattade bilder så önskar jag ett Gott Nytt 2017!


Ps.
Vår bröllopsbild (i mitten nedre raden) är femton år gammal och lades ut på Instagram på vår bröllopsdag - ifall nu någon undrar.... ;-)

Instagramångest! Hjälp - vad gör jag?

Alla bilder tagna med iPhone 6s och först publicerade via Instagram. Ovan Cocoa Beach Florida, USA.

Det kan inte ha undgått någon att jag numera är betydligt aktivare på Instagram än här på bloggen. På gott och ont. Socialamedia har många uppsidor och Instagram passar mig som bildmänniska utmärkt. Det är snabbt och smidigt, mobilkameran levererar utmärkta bilder och Instagram-appen har lagom avancerade redigeringsmöjligheter. Man kan skriva till en bildtext och andra kan "lika" och skriva kommentarer. Betydligt mera avskalat än till exempel Facebook och hela tiden med bilden i fokus. När det är som bäst blir det ett sätt att skicka ögonblicksbilder eller "vykort" från vardagen och ta emot tillrop och hälsningar. Bra. Men det finns baksidor...

Instagram precis som andra socialamedier kan inte bara bli lätt beroendeframkallande - de kan också skapa ångest. Om man bortser från de självklara negativa reaktionerna som kan uppstå när min visar upp en tillrättalagd version av tillvaron: "alla andra verkar ha det så bra, roligt, väldesignat, lyxigt, perfekt osv…" så kan socialamedia skapa ytterligare ett obehag. Något jag skulle vilja kalla "social ångest".  Och precis som det förstnämnda fenomenet så uppstår detta när vi går utanför vår innersta social krets - de som vi normalt delar med oss av livet med.

Jag har dryga sexhundra följare (och följer lika många) på Instagram, familj, vänner, kollegor, mer eller mindre nära bekanta från olika sammanhang varav många fotointresserade. Och många bekantas bekanta - och deras bekanta osv. Även jag följer bekantas bekanta - speciellt om de tar bra bilder eller på annat sätt tillför ett mervärde i bildflödet. Men det är här problemen börjar, låt mig ta ett exempel - fenomenet att bli "avföljd":

Om någon av mina nära vänner skulle "avfölja" mig så reagera jag ju rent reflexmässigt negativt - vad blev nu fel? Har jag gjort eller sagt något? Har vi en konflikt eller har de bara tröttat på mig, tar jag rentav tråkiga bilder? Men med nära vänner kan jag ju ställa frågan nästa gång vi ses eller hörs - varför är jag "avföljd"? Och den eventuella fnurran redas ut och den sociala ångesten stillas. Men detta är ju svårare med personer som man inte har en regelbunden kontakt med - det skulle ju rentav av kunna vara pinsamt (och blottlägga ett i deras ögon osunt förhållande till mediet) att ställa frågan varför jag är "avföljd"? Det kan ju bero på helt banala saker som att de rensar upp i sitt flöde och faktiskt finner mina bilder ointressanta (fast det är ju lite jobbigt - att inte var relevant för någon). Det kan bero på att ett personen och vår gemensamma vän eller annan beröringspunkt har en förändrad relation - "avföljningen" av mig är vad man skulle kunna kalla för "colleteral damage" (fast detta kan ju väcka en inte helt sund nyfikenhet). Osv, osv… Det finns tusen skäl och niohundranittionio av dem har inte med mig att göra. Men nu är det mänskliga psyket sådant att vi ofta tror att allt handlar om oss och att alla orsakssamband på något sätt har oss själva som utgångspunkt. Och därför uppstår lätt "social ångest" och sedan bidrar andra psykiska defekter som "kontrollbehov" och "förföljelsemani" till att förvärra det tillståndet. Som tur är så lider jag inte så mycket av de två sistnämnda...

Att hantera exkludering i form av "avföljning", stängda konton och Gud förbjude - blockering (något som mig veterligt aldrig drabbat mig ;) tillhör grundkursen i socialamediakunskapen. Och ju tryggare man är i sig själv desto lättare är det att hantera "social ångest". Men jag tror inte att någon är helt fri från fenomenet. 

Så frågan som återkommer är - är det värt det? När det gäller Instagram så blir svaret för ett tydligt - ja. 
Och för att bekräfta det så bjuder jag på några av mina semesterbilder, samtliga från Instagram, och hela flödet finns under hashtagen #ericsonsemester16 


Disney Magic Kingdom - deras ljus och fyrverkerishow är något i hästväg :)


Södra Manhattan sedd från Empire State Building.


Utsikten från vårt hotell på 45:e gatan upp mot Times Square.


Dottern på Clearwater Beach utanför Tampa i Florida.


Disney Animal Kingdom - Tree of Life - ytterligare en ljusshow som inte går av för hackor...


Dottern i poolen på Diamond Resort i Orlando, Florida - strax före ovädret bryter ut.


Det typiska eftermiddagsregnet - ofta med åska - som drabbar centrala Florida runt kl 15.00 varje dag.


Kennedy Space Center vid Cape Canaveral - ett måste vid ett Florida-besök.


Klassiska Daytona Beach, Florida,


Frihetsgudinnan i New York - sedd från färjan på väg till ett annat "måste" - Ellis Island.


Ett av många "vykort" ( här från Daytona Beach) som vi la upp på Instagram och #ericsonsemester16

Ps.
Jag blir mycket sällan "avföljd" och jag brukar oftast inte bry mig - men när Leica Camera AGs officiella Instagramkonto "avföljde" mig - då var det tungt...

Amerikanarna är bra på det mesta - men inte allt!!!

Fujifilm X-T1 med Fujinon 18/2 i vanlig ordning obeskurna osv. Ovan den nya utställningen om rymdfärjans historia på Kennedy Space Center .

Jag och familjen är på semesterresa i USA just nu. Häromdagen besökte vi Kennedy Space Center vid Cape Canaveral i Florida. Det har hänt en hel del sedan jag senast var här för sex år sedan. Man slås över hur duktiga amerikanarna är på att berätta sin (egen) historia (ur sin egen synvinkel) och att sätta ihop pedagogiska utställningar samt skapa visuella effekter. De har också något i sin kultur som gör att det vägrar acceptera nederlag - eller en exceptionell förmåga att vända motgång till framgång - om man så vill. Deras rymdprogram är ett bra exempel…
Vad de är mindre bra på så är "lyssnande" i allmänhet och "finkänslighet" i synnerhet, speciellt i mötet med andra kulturer, inte deras starkaste sidor. Om man nu får generalisera lite. Vårt hotell vill ge oss rabatt på biljetterna till Disney World - om vi bara tog en "tour" som de vill ge oss. Den så kallade "touren" visade sig vara ett nittio minuter långt möte med en mäklare. Som ville sälja andelslägenheter och som inte kunde ta ett nej för ett nej. Vet inte om det var värt rabatten. Och lite förvånad - vi bor på ett de största "resort-företagens" hotell och trodde att de var lite för bra för sådant. Men - servicen är som alltid på topp och personalen är trevligare än vi svenskar är vana vid - så lite får man väl tåla...