Nära mitt hem...

Fujifilm X-T1 med Fujinon 23/1,4 - och i vanlig ordning obeskuren.

Jag har förmånen att få centralt i Malmö, vilket är en fördel om man får alur sug efter att gå ut och fotografera - oavsett tid på dygnet. En av livets små glädjeämnen ;-) 

Nu kan jag bocka av ytterligare en sak från min "bucket list" :-)

Leica V-Lux 20 - Påven på Malmö arena. Lilla Leica V-lux leverera verkligen inte i svagt ljus - känns som min iPhone 6s tar bättre bilder, se nedan...

Eller rättare sagt - imorgon tisdag - kan jag stryka "att fira mässa med Påven" från min bucket list. Dagens event på Malmö arena var ingen mässa utan snarare just ett - event. Det föregicks av en förbönsgudstjänst i Lunds domkyrka, men den var inte heller någon mässa. Mässan - som innehåller nattvard - firas (katolskt såklart) på Swedbank stadion i Malmö tisdag morgon.

Under förbönsgudstjänsten bad påven om förlåtelse för hans föregångarers misstag - stort! Trodde aldrig jag skulle få uppleva det. Men Kristi kropp läker - bra, mycket bra!


iPhone 6s - bättre eller lika bra som en klassisk kompaktkamera med några år på nacken?

Det magiska Leica-ljudet - the sound of silence

Fujifilm X-Pro1 med Fujinon 23/1,4 - Rickard Eriksson demonstrerar slutarljudet från hans Leica M9-P för vår redaktör.

Man talar ibland om "Leica magin" - oftast med syfte på bildkvaliteten. Men för mig handlar den unika "Leica-upplevelsen", eller magin om man så vill, lika mycket om själva handhavandet. Den glasklara optiska sökaren, det kompakta formatet och den enkla ergonomin samt det diskreta ljudet från slutaren ger en speciell upplevelse. Som skapar ett speciellt förhållande till motivet och därmed påverkar hur bilden komponeras för att slutligen exponeras. Diskret, tyst - det perfekta verktyget för reportage foto. Något som var närmast unikt under den analoga tiden men som nu nästan är en självklarhet med dagens kameror med både elektronisk sökare och slutare. Som Fujifilms X-serie. Men trots de elektroniska slutarnas totala ljudlöshet så saknar de lite av "magin". Den upplevelse - det ljud - som en klassisk analog Leicas ridåslutare ger. Den unika gummiklädda tygridån, en mer än 100-år gammal konstruktion, med sitt mycket karaktäristiska ljud. Ni som har hört det vet vad jag talar om…
Mig skänker det ett speciellt lugn. Lite svårt att förklara - men jag kan gå fram till kameraskåpet och ta fram en analog Leica och torr avtrycka (utan film). Bara för att få höra ljudet. Och känna kameran i mina händer. Ibland lyfter jag den till ögat och fokuserar, torr-avtrycker bild efter bild. Det gör mig lycklig.

Allt för sällan laddar jag en Leica med film - men det gör mig ännu lyckligare. 



Uppifrån: Voigtländer Bessa R, Bessa L, Fujifilm X-Pro1 och slutligen Leica M6 TTL - med den klassiska Leica-slutaren.

Om porträttet på mitt kontor och tidningen som jag är med och ger ut...

Mannen på bilden ovan är C.O. Rosenius (1816-1868) - jag har en annan bild på honom hängande på mitt kontor. Varför?
När Dagens Nyheter 2009 listade de hundra mest inflytelserika svenskarna hamnade Carl Olof Rosenius på 41 plats, före både Fredrika Bremer och Hjalmar Branting. Inte minst hans betydelse för den svenska demokratins framväxt betonades. Men han var predikant och författare. En av Sveriges mest lästa och översatta - genom tiderna. Och han var med och grundade Evangeliska Fosterlandsstiftelsen - EFS. En väckelserörelse inom Svenska kyrkan, min egen hemvist i kyrkan och tillika min arbetsplats. I år är det 200 år sedan han föddes. Han var också redaktör för Missionstidningen som senare skulle slås ihop med vår tidskrift Budbäraren och bli EFS Missionstidning Budbäraren. Den har jag den stora förmånen och förtroendet att vara chefredaktör för och i år är vi inne på årgång 183. 
I år är det också 150 år sedan vi sände ut våra (och därmed Sveriges) första missionärer. De tre modiga missionärerna landsteg i det som i dag är Eritrea, en skulle återvända hem - två skulle snart vara döda. Många, många fler skulle följa i deras fotspår. Värt att notera är också att året de reste ut - 1866 - var ett av de värsta nödåren i vår moderna historia då emigrationen till USA kulminerade. Över 1,5 miljoner svenskar utvandrade. Jag tänker ofta på hur fort vi glömmer...

Läs Missionstidningen Budbäraren online: http://budbararen.nu
Läs mer om EFS missionshistoria: http://www.imission150.nu
Besök EFS online-arkiv: http://efsarkiv.nu
Läs mer om C.O. Rosenhus: https://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Olof_Rosenius
Läs mer om utvandringen från Sverige: https://sv.wikipedia.org/wiki/Emigrationen_från_Sverige_till_Nordamerika 

Amerikanarna är bra på det mesta - men inte allt!!!

Fujifilm X-T1 med Fujinon 18/2 i vanlig ordning obeskurna osv. Ovan den nya utställningen om rymdfärjans historia på Kennedy Space Center .

Jag och familjen är på semesterresa i USA just nu. Häromdagen besökte vi Kennedy Space Center vid Cape Canaveral i Florida. Det har hänt en hel del sedan jag senast var här för sex år sedan. Man slås över hur duktiga amerikanarna är på att berätta sin (egen) historia (ur sin egen synvinkel) och att sätta ihop pedagogiska utställningar samt skapa visuella effekter. De har också något i sin kultur som gör att det vägrar acceptera nederlag - eller en exceptionell förmåga att vända motgång till framgång - om man så vill. Deras rymdprogram är ett bra exempel…
Vad de är mindre bra på så är "lyssnande" i allmänhet och "finkänslighet" i synnerhet, speciellt i mötet med andra kulturer, inte deras starkaste sidor. Om man nu får generalisera lite. Vårt hotell vill ge oss rabatt på biljetterna till Disney World - om vi bara tog en "tour" som de vill ge oss. Den så kallade "touren" visade sig vara ett nittio minuter långt möte med en mäklare. Som ville sälja andelslägenheter och som inte kunde ta ett nej för ett nej. Vet inte om det var värt rabatten. Och lite förvånad - vi bor på ett de största "resort-företagens" hotell och trodde att de var lite för bra för sådant. Men - servicen är som alltid på topp och personalen är trevligare än vi svenskar är vana vid - så lite får man väl tåla...