Det bidde inte som jag tänkt..............

Hej kära läsare!

Har under en tid varit tvungen att använda ett mindre exklusivt objektiv som flanörglugg då mitt kära Canon kitobjektiv efter mångt och mycken hård behandling fått den åldersamma sjukdomen linslossning. Rätt intressant i och för sig att ta fotografera med denna ålderssjuka glugg då skärpan eller ja,  mer oskärpan då, väljer att uppträda på ett väldigt okonventionellt sätt. Mitt "tillfälliga" flanörobjektiv var egentligen inte mycket bättre det. Inköpt i en antikaffär för 175 kronor och med en byggprecision som tangerar den gamla Trabantbilen så var det ett litet meck med skärpan där ock, ävenom när alla omständigheter låg i konjuktion så blev fotografierna väldigt skarpa.

Alltnog, nu är ett fullt modernt 24-70 införskaffat och fotograferandet skall nu till nya höjder, vad är det man säger?; "Det är inte fotografen som gör bilden utan utrustningen hen nyttjar som skapar bra bilder?!" Tja, vilket som. Kul är det iallafall och mängden knäppa (för många) bilder är överväldigande just nu och det är himla kul som sagt. En av de första platserna jag fotograferade med detta nya superstateoftheartobjektiv var en plats som jag kört förbi flera gånger och som av någon anledning fångat mitt intresse, det fanns ett linjespel i grönskan som lockade.

Nu blev det ju som sagt inte som jag tänkt. Fotograferingsdagens väder var inte som alla de andra dagarna jag kört förbi, då var det (alltid?) en vibrerande blå himmel, mustig grönska med det ensamma trädet glimrande mot himlavalvet. Denna dag var blytung med dramatiska, nästan stormfyllt molokna och mörkt övermättade regnmoln. Väl på plats var min sinnesstämning ekvivalent med gamla Tri-X pressad till 3200 ASA. Ändock, jag hade mitt superoptimopsiskttoppipangfenomenaliskta objektiv och fota jag skulle. Väl hemma granskandes resultatet så blev jag inte gladare. Inte någonstans fanns det jag sett alla gånger jag kört förbi. Kanske ändå fotografen är mer involverad i bilden är vad tekniken och alla pryttlar vill göra gällande?! Hmmm

Jaja. Jag bestämde mig för att försöka göra något med ett av fotografierna ändå. Trots allt, blytung himmel med stormmörka regnmoln mot en böljande horisont belägrat av ett ensamt träd.... borde göra sig grymt i svartvitt, eller hur?, ropade min antijantekompanjon från min vänstra axel. Sagt och gjort, det digitala mörkrumsarbetet påbörjades med frenesi, vilken i min sävliga personlighet innebär långa och omständliga omvägar i det arbetet.

Under tiden som jag processade den infama bilden började massa tankar poppa upp i huvudet. Tankar sprungna ur det som växte fram på skärmen. De olika momenten och resultaten av dessa fick mig att sakta ändra mål för bilden. I den rent svartvita versionen, ganska grafiskt upplagt med en olycksbådande känsla, precis när jag nästan kände mig klar så växte en bild fram ur tankarna, en bild ur filmen "The Road" eller "Vägen" som den heter på svenska. Den filmen känns väldigt svartvit i sin framtoning men är i sin dämpade färgskala oerhört färgintensiv. Någonting i min svartvita bild fick mig att tänka på denna filmen och plötsligt var bilden långt ifrån färdig.

Jag utgick från den svartvita version som var framför mig och grävde ner mig i processen. Testade olika varianter i allt från typ fadd bleachbypass till färgtunga varianter av överdrivna digitala gummitrycksprocesser i mina försök att hitta till en känsla som motsvarade det som gnagde i mig. Problemet var att varje gång (nästan) så spelades nya scener ur filmen upp i min hjärna och rubbade bilden igen..... och igen... Suck!

Det blev en bild till slut. En färgintensiv, lite dämpat explosiv bild, ganska anonym, som för mig sammanfattar den känsla jag har av filmen nu, c:a ett år efter att jag såg den. Också lite av den känslan jag haft av landskapsscenen när jag kört förbi fick jag med. Den eldtunga himlen som förebådade katastrofen i filmen, det lite för mustigt gröna gräset som jag sett för mig, det ensamma trädet, överskärpt och grafiskt hårt som kanske representerar Viggo Mortensens karaktär, den ödmjuke överlevaren och någonstans i den färgmättade helheten en svag insikt om mänsklighetens kärna, altruismen. Hur jag får ihop det kan bara jag förstå antar jag......

Alltnog, det bidde inte som jag tänkt, ingen fantastiskt landsskapsscen med böljande ängar och vibrerande blå himmel omgiven av fantastiska linjer där gyllene snittet placerats med en klassik kompositionssmekning över det ensamma trädet.....

Det blev denne nedan .... ja, vad skall man säga.... fria tolkning ur förvirrade tankar i en för slö hjärna.... ;-)   Vilket som, jag njöt av processen och hade himla kul under skapandet. Sedan att resultatet inte är varken bra eller tilltalande, tekniskt undermåligt och knappt representerbart är egalt. "Vägen" dit var viktigare....

Det bidde inte som jag tänkt.......

Lev väl

//Peter\\

Vad i all världen?

Hejhej

En strålande vacker höstdag har snart passerat här på västkusten. Utanför smeker kvällsolen det nordhalländska odlingslandskapet  med sina gyllengula fotonpartiklar under det att mäktiga, fuktmättade och tunga molnsjok vältrar sin sömngångaraktiga vandring över himlavalvet. Denna mastodonthöstdag har jag tyvärr tillbringat i hemmet då en liten elaking gjort ett ovälkommet hembesök i min taffliga lekamen, alltså en förkylning som på typiskt supergenusförträdd fördom däckade mig i går.

Dock, efter en dunderkur med mirakelmediciner evoloverade ur eoners kunskap från medicinmän till kvacksalvare och finjusterade med excellent forskning fick jag kraft nog för en liten, kort vandring i eftermiddagssolen i en förtrollande höstskog som benämns Stättared. Jag saluterar näsdroppar och ibumetin, några av mänsklighetens största framsteg.

Denna korta promenad förväntades inte ge mer än en mental massage av själen och lite kraft att eskalera striden mot det listiga förkylningsviruset men gav faktiskt lite mer. Ett oväntat möte i det höstprunkande kulturlandskapet inspirerade mig till en liten frågelek. Vad är det som jag fotograferat?

Erkänner att bilden är något croppad, uppskärpt (då mina frossbrytningar till följd av den inre kampen mot förkylningsdemonen gav lite oskärpa  )  Vilket som så blev mötet lite mer en insikt av naturens urkraft. Kul om Ni försöker gissa tycker jag......

Nu har solen kysst horisonten och efterlämnat en kysk rodnad på himlen. Den magiska blå timmen anträder sin korta livsfärd under det att de ihärdiga månskensbönderna galopperar sina gigantiska tröskmaskiner över det nordhalländska odlingslandskapet som omfamnar min enkla boning. Livet är kanske som bäst när man betraktar det med sitt enklaste sinne.....

Väl mött

//Peter\\

Gjort en Hellesö

Hejhej!

Ett tidigare blogginlägg jag gjorde om att städa i naturen inför fotografering har fått mina tankar att vandra lite. Jag har läst igenom och besvarat de inlägg som bloggen gav vilket fått mig att fundera vidare. Det är inte på något sätt nya funderingar utan de har funnits sedan urminnes tider, redan de tidiga stenåldersmänniskor som skapade fantastiska grottmålningar satt kanske runt lägerelden(?) och grymtade missnöjt till den tidige konstnären  som i sin konstnärliga frihet överdramatiserat, kanske jakten som illustrerades, genom att lägga till ett och annat djur för att får fram intensiteten och dramatiken i jakten. Sedan dess har diskussionen bara fortsatt..... typ.

Jag har en bild som jag har gjort något liknande på. Detta strax innan Terje Hellesö så skamfullt fick krypa till korset för sina manipulerade bilder. Lite historia kring bilden först. Jag var på Grimsholmens naturreservat och fotograferade klippor, hav och strandnära motiv. På väg fram till platsen för brottet det här blogginlägget handlar om ser jag över horisonten ett fågelstreck som piskar fram över nejden. Kameran, stativ och objektiv var oproffsigt nog inte skjutklara och under tiden som fågelstrecket majestätiskt passerar en i övrigt dramatisk och vacker havsnatur trasslar jag mig in i remmar, hösken, ryggsäck och stativben. Kan tänka mig att min gamle stumfilmsidol Harold Loyd skulle extraherat en del slapstickhumor ur den situationen. Alltnog, när väl kameran var på plats och bilden kan tas så är det vackra fågelstrecket retsamt nog bara en prick i en undflyende tanke. Jag tar dock bilden för den är i sig i mina obildade ögon en vacker scen.

När jag kommer hem och efter några dagar börjar arbeta med bilden kan jag inte släppa fågelstrecket vilket levt sig kvar på näthinnan vilket passerat så perfekt över himlavalvet just när kameraremmen släppte från min fot ( lite illustrativt överdrivet det här med utrustningen). Jag bestämmer mig och letar upp gamla bilder på fågelstreck jag har, klipper ut ett av dem och gör ett montage, jag lägger till ett fågelstreck i bilden, jag manipulerar, jag fuskar. Allt i syfte att få bilden att bli det som jag såg att den hade blivit, om jag inte hade varit så färbålt klumpig och insnärjd. Den färdiga bilden ser ut så här

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/100143/2425193.htm?set=mp&_target=_blank

Så min undran är, med tanke på omständigheterna kring och utefter historien jag gett om bilden, om denna är en godtagbar naturbild eller om den borde bannlysas å det starkaste och min trovärdighet för alltid är urholkad??

Väl mött 

//Peter\\

Trix och fix i naturbilder

Hej hej!

Jag får väl räkna mig till den på gränsen till dumhet naiva folkaskara som vandrar på denna vår jord. Jag lade upp en bild:

 >>> http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/2753932.htm 

, inget speciellt utan bara en liten forsbild. Jag får en kommentar som Ni ser gällande att bilden ser taskig och risig ut. Jag skall med en gång påpeka att det är inte själva kommentaren i sig som detta gäller för vilken jag blev härligt glad för, kommentarer som ger mer och får en att tänka till uppskattar jag enormt. Vad jag tänker på det är att naturen betraktas som taskig och risig. Tänkte inte så mycket mer kring den frågan förran jag vid en diskussion med en bekant om bilder, och denna bilden i synnerhet och då även kommentaren, min bekant nämnde att en av hens bekanta i vissa situationer städar naturen hen är på väg att fotografera. Alltså plockar undan ris och grenar eller annat som kan störa helhetsintrycket, om det inte går att städa så avstår hen från att fotografera.

Lite PreIrlPhotoshopping så att säga, och jag får erkänna att jag trots mina plus 100 år i fotografins tjänst inte var medveten om att man så omfattande kan städa inför en naturbild. Lite åtgärder gör man ju lite till mans, plockar bort ett strå, böjer en liten blomma etc men att ordna hela platsen, för att överdriva diskussionen lite, var för mig nytt. Ja, så naiv  är jag.

Nu stör det mig inte att det görs, jag gillar att fixa och trixa bilder i efterhand (ävenom jag inte är speciellt bra på det) så det är svårt att kritisera arrangerade bilder, det var bara en förvåning att det gjordes i den omfattningen och att värdet på den eventuella bilden hänger på att arrangera om naturen. Vad kan den lilla utläggningen leda till mer än att exponera min okunskap?! Tänkte slänga ut en brasklapp och fråga hur vanligt det är bland de läsare som orkat hit ner att Ni själva eller om Ni känner någon som är så engagerade i jakten på en bra naturbild att ett större ingrepp görs i form av upprensning innan bilden tas? Alltså, är det vanligt??

Hmmm, så har jag nu blottlagt min okunskap...... huga

//Peter\\