Det bidde inte som jag tänkt..............

Hej kära läsare!

Har under en tid varit tvungen att använda ett mindre exklusivt objektiv som flanörglugg då mitt kära Canon kitobjektiv efter mångt och mycken hård behandling fått den åldersamma sjukdomen linslossning. Rätt intressant i och för sig att ta fotografera med denna ålderssjuka glugg då skärpan eller ja,  mer oskärpan då, väljer att uppträda på ett väldigt okonventionellt sätt. Mitt "tillfälliga" flanörobjektiv var egentligen inte mycket bättre det. Inköpt i en antikaffär för 175 kronor och med en byggprecision som tangerar den gamla Trabantbilen så var det ett litet meck med skärpan där ock, ävenom när alla omständigheter låg i konjuktion så blev fotografierna väldigt skarpa.

Alltnog, nu är ett fullt modernt 24-70 införskaffat och fotograferandet skall nu till nya höjder, vad är det man säger?; "Det är inte fotografen som gör bilden utan utrustningen hen nyttjar som skapar bra bilder?!" Tja, vilket som. Kul är det iallafall och mängden knäppa (för många) bilder är överväldigande just nu och det är himla kul som sagt. En av de första platserna jag fotograferade med detta nya superstateoftheartobjektiv var en plats som jag kört förbi flera gånger och som av någon anledning fångat mitt intresse, det fanns ett linjespel i grönskan som lockade.

Nu blev det ju som sagt inte som jag tänkt. Fotograferingsdagens väder var inte som alla de andra dagarna jag kört förbi, då var det (alltid?) en vibrerande blå himmel, mustig grönska med det ensamma trädet glimrande mot himlavalvet. Denna dag var blytung med dramatiska, nästan stormfyllt molokna och mörkt övermättade regnmoln. Väl på plats var min sinnesstämning ekvivalent med gamla Tri-X pressad till 3200 ASA. Ändock, jag hade mitt superoptimopsiskttoppipangfenomenaliskta objektiv och fota jag skulle. Väl hemma granskandes resultatet så blev jag inte gladare. Inte någonstans fanns det jag sett alla gånger jag kört förbi. Kanske ändå fotografen är mer involverad i bilden är vad tekniken och alla pryttlar vill göra gällande?! Hmmm

Jaja. Jag bestämde mig för att försöka göra något med ett av fotografierna ändå. Trots allt, blytung himmel med stormmörka regnmoln mot en böljande horisont belägrat av ett ensamt träd.... borde göra sig grymt i svartvitt, eller hur?, ropade min antijantekompanjon från min vänstra axel. Sagt och gjort, det digitala mörkrumsarbetet påbörjades med frenesi, vilken i min sävliga personlighet innebär långa och omständliga omvägar i det arbetet.

Under tiden som jag processade den infama bilden började massa tankar poppa upp i huvudet. Tankar sprungna ur det som växte fram på skärmen. De olika momenten och resultaten av dessa fick mig att sakta ändra mål för bilden. I den rent svartvita versionen, ganska grafiskt upplagt med en olycksbådande känsla, precis när jag nästan kände mig klar så växte en bild fram ur tankarna, en bild ur filmen "The Road" eller "Vägen" som den heter på svenska. Den filmen känns väldigt svartvit i sin framtoning men är i sin dämpade färgskala oerhört färgintensiv. Någonting i min svartvita bild fick mig att tänka på denna filmen och plötsligt var bilden långt ifrån färdig.

Jag utgick från den svartvita version som var framför mig och grävde ner mig i processen. Testade olika varianter i allt från typ fadd bleachbypass till färgtunga varianter av överdrivna digitala gummitrycksprocesser i mina försök att hitta till en känsla som motsvarade det som gnagde i mig. Problemet var att varje gång (nästan) så spelades nya scener ur filmen upp i min hjärna och rubbade bilden igen..... och igen... Suck!

Det blev en bild till slut. En färgintensiv, lite dämpat explosiv bild, ganska anonym, som för mig sammanfattar den känsla jag har av filmen nu, c:a ett år efter att jag såg den. Också lite av den känslan jag haft av landskapsscenen när jag kört förbi fick jag med. Den eldtunga himlen som förebådade katastrofen i filmen, det lite för mustigt gröna gräset som jag sett för mig, det ensamma trädet, överskärpt och grafiskt hårt som kanske representerar Viggo Mortensens karaktär, den ödmjuke överlevaren och någonstans i den färgmättade helheten en svag insikt om mänsklighetens kärna, altruismen. Hur jag får ihop det kan bara jag förstå antar jag......

Alltnog, det bidde inte som jag tänkt, ingen fantastiskt landsskapsscen med böljande ängar och vibrerande blå himmel omgiven av fantastiska linjer där gyllene snittet placerats med en klassik kompositionssmekning över det ensamma trädet.....

Det blev denne nedan .... ja, vad skall man säga.... fria tolkning ur förvirrade tankar i en för slö hjärna.... ;-)   Vilket som, jag njöt av processen och hade himla kul under skapandet. Sedan att resultatet inte är varken bra eller tilltalande, tekniskt undermåligt och knappt representerbart är egalt. "Vägen" dit var viktigare....

Det bidde inte som jag tänkt.......

Lev väl

//Peter\\

2013-06-24 09:34   Bjarne

En riktigt kul historia och jag gillar faktiskt slutresultatet även om jag förstår att det ligger mycket långt från verkligheten. Men jag har ändå en känsla av att det skulle kunna se ut så här under rätt förhållanden - och kanske rätt sinnesstämning! Tack för att du delade med dig av bildens utveckling.
Hälsningar
Bjarne

Svar från Obi-Wan Kenobi 2013-06-24 23:14

Hej Bjarne!
Kul att Du gillar historien och bilden. Det är roligt när tankarna får löpa fritt och kreativiteten flöda. Filmen i sig är klart sevärd och rekommenderas varmt, om man gillar seriösa postapokalyptiska filmer då alltså. Jag uppskattar Dina tankar och kommentarer!
//Peter\\

2013-06-24 22:12   Roger Petersson (DGA)

Men det bidde bra tycker jag, å härlig läsning på det :=))

MVH Roger

Svar från Obi-Wan Kenobi 2013-06-24 23:16

...... ja, det bidde kanske bra och bättre bidder det när Ni återgäldar med sådan värme... Varma tack!
//Peter\\