Brutalt krossad vänskap

Hejhej

Vägs ände kan nås via många alternativ. Min kära gamla vän som stått vid mig i vått och torrt, i glädje och sorg, i ljus och mörker, i kyla och värme har jag brutalt försakat för en yngre och attraktivare vän. Tanken att avpolletera den gamle har funnits ett tag. Dock har banden vi bundit, strapatserna vi genomlidit, momenten vi båda upplevt och lagrat i våra minnen funnits som ett kitt vilket hållit oss samman fram tills denna stund.

Första gången jag och min åldrande vän möttes förändrades min värld. Det som före mötet tett sig som  utopi, som drömmar om en ny fantastisk värld, som avlägsna möjligheter i en framtid bortom min levnadstid blev tillsammans med min gamle vän en underbar verklighet. Det som andra lovat, utfäst och försäkrat skulle vara möjligt men som i den reella världen visade sig vara tomma löften och irriterande egenskaper, det utförde min gamle vän med en självklarhet och ohämmad intuivitet från första sekunden vi höll om varandra. En lättsamhet, glädje och svirvlande intelligens fyllde min värld. Att det kunde vara så självklart enkelt blev nästan en chock.

Under åren som följde så djupnade vår vänskap, vi samlade på oss erfarenheter, vi delade kunskap, kultur, litteratur och framförallt fotografier. Tillsammans kompletterade vi varandra perfekt i det fotografiska intresset, jag lite mer åt det estetiska hållet och min gamle vän åt det tekniska. Vår kombinationen genererade genom åren många roliga bilder, några sorgliga och en del obegripliga, vilka fick våra övriga vänner att tvivla på vår mentala hälsa. Det tvivlet hade vi aldrig gentemot varandra, vi trodde på vår vänskap, gemenskap och det vi skapade tillsammans.

Redan från början visste vi att min gamle vän inte skulle bli så gammal, min vän var märkt av den moderna tidens stress och kunde inte riktigt anamma alla nya intryck, trots god hjälp från min gamle väns hemvist som med jämna mellanrum skickade paket vilkas innehåll förmodades hejda det galopperande åldrandet min vän inte kunde undvika. Med tiden så blev den gamle allt långsammare och segare, det onormalt snabba åldrandet min vän led av märktes och den gamle blev omsprungen av yngre förmågor, kunde inte svara upp i sina åtaganden lika snabbt som tidigare och kollapsade dessutom med jämna mellanrum.

Utöver denna hemska åldersprocess så råkade min gamle vän också ut för olyckor. Olyckor som förvanskade min väns utseende, gjorde reaktioner långsammare, gav nyckfylla humörsvängningar och egensinniga beslut som till viss del orsakade förluster och irritation för mig. Trots dessa omtagnaden i vår relation blev vår vänskap orubbad, att ge och ta är väsentligt i en vänskap och det visste vi båda om. Fram tills nu......

........ nu vrider jag om Judaskniven i ryggen på min gamle vän. Det blev ohållbart, framförallt efter senaste olyckan för någon vecka sedan som inte bara gav min vän ett groteskt utseende utan även åsamkade mig skada i mina försök att trösta och ta hand om den gamle. Det höll inte längre samtidigt som jag bakom den gamles rygg hade inlett ett annat förhållande sedan en tid tillbaka. Jag hade via annons försäkrat mig om en ny,  yngre och fräschare vän vilkens ankomst brutalt krossade min och den gamles vänskap. Den yngre lärde sig ganska fort allt den äldre kunnat och var dessutom rappare, mer slank och läcker samt bringade mer möjligheter än den gamle kunde ge mig. Vår vänskap krossades ganska ohejdat.

Nu har jag umgåtts med min nya vän ett tag. Denna nya vänskap är inte lika revolutionerande som den gamle och min var men å andra sidan så finns mer möjligheter framför oss. Den gamle och jag är vänner igen, gamlingen är skämtsamt medveten om att den gamles tid snart är all och tar det med ro. Det finns ett liv efter det här även för min gamle vän om än i en annan form kanske...... vilket som så är jag glad att ha haft den gamle som vän, att den gamle lärt mig, delat med mig och visat mig en värld som då var oskyldigt barnslig men nu är lite mer vuxen. Jag ger Er ett porträtt på min gamle vän, efter den senaste olyckan och så som min gamle vän skrider in i evigheten......... Vila i frid, min käre gamle vän iPhone 3GS!

PS Min nya vän heter iPhone5 DS

//Peter\\

Återsvunnen naivitet

Hejhej!

Jag har i min närhet förmånen att få ta del av en ung inspiration. Det som slår mig mest är med vilken självklarhet mediet fotografi används och vilken betydelselös vikt tekniken äger. En underskön naivitet inför tekniken där tekniken används med en självklarhet som är förfriskande. Kameran blir enbart ett verktyg, inga typ pixeldiskussioner, inga bländar- eller exponeringsvalsbekymmer eller andra saker som för en annan hela tiden är en del av fotografin dagligen och stundligen utan kameran är bara medlet för att nå målet.

Kameran, den avancerade systemkameran, var i min ungdom en krävande kombatant som Ni alla vet. Film och framkallning kostade, kameran hade inte avancerade exponeringsfunktioner, ingen autofocus, popuppblixtar eller allt det där andra som dagens kameror har. Det känns som om vi fick lära oss fotografin på annat sätt, vårda filmen som en sade till mig vilket gjorde att varje filmruta räknades. Teknikkunskapen var viktigare då kameran var mindre avancerad vilket präglat hela bildskapandet, kompositon och eftertanke var viktigt innan exponeringen.

Dagens kameror ger helt andra möjligheter, det finns så mycket inbyggt att man inte behöver kunna tekniken som nybörjare utan man kan "bara skapa" från början. Tröskeln är mindre, tillgängligheten större och med konsekvens blir skapandet annorlunda, mer direkt och personligt och med en ung människas naivitet så himla häftigt ibland. En naivitet som tyvärr oftast försvinner med ökade kunskaper och insikter kring fotografins intellektualisering.

Vet att det låter självklart det här men det roliga för mig är att min egen syn på fotografin ändrats lite. Det behöver inte vara överdådigt eftertänkt, tekniken behöver inte sitta hela tiden, man behöver ju egentligen inte en speciellt avancerad digitalkamera för att ta mäktiga bilder, kameran är bara medlet för att nå målet och målet, tja det är att förmedla någon typ budskap som i sig är oavhängig tekniken... tror jag... och här tappar jag tråden lite.... känner jag...

Vilket som, jag siktar in mig på Canon EOS 6D, den har nya funktioner och egenskaper som gör mig till en bättre fotograf  ;-)

Väl mött

//Peter\\

Tamron och Canon Err 01 continues

Tja, då har jag joxat och fixat så mycket jag kan. Har plockat isär objektivetfästet, kollat lödningar, testade att isolera två kretskort med lite eltejp, dom tycktes ligga för nära varann, misstänkte en lite typ kortslutning. Nada resultat där. Googlade lite mer men lika nada där. Tog en liten liten bit eltejp och isolerade kontaktyta för kontaktyta och testade objektivet. Ett resultat där. Kontaktytorna på objektiven är 5 plus 2 där de senare är nedsänkta. Om man täckte de 5 upphöjda med eltejp, antingen för sig eller alla så blev resultatet samma felmeddelande. Om man däremot täckte de 2 nedsänkta så fick man inte meddelandet, oavsett om man täckte bara det ena eller båda. Då fungerade objektivet utmärkt, visserligen helt manuellt då det som jag förstår det finns en korrelation mellan alla stiftens funktion vilket innebär om man plockar bort ett så faller hela elektronikgrejen i objektivet. Dock så är det de två nedsänkta som om dom är otäckta orsakar felmeddelandet.

Ja, hjälper detta mig då.... njaäää.. Hoppas att detta kanske kan kasta lite ljus över en eventuell elektronikguru som kanske läser detta. Fram tills dess så hoppas jag på feedback från någon eller några som kanske haft samma problem och lyckats lösa det.

Jag fortsätter väl med felsökningen. Får väl se om jag hittar någon kameraverkstad som kan svara på lite frågor. Kampen fortsätter!!!

Väl mött

//Peter\\

Tamron och Canon Err 01

Hej hej!!

Jag kom över en Tamron 18-200 på Tradera för ett relativt facilt pris. Det var informerat att objektivet uppförde sig lite konstigt så jag tog en så kallad kalkylerad risk. Nu är objektivet i min ägo och det fungerar.... sådär. Man får med jämna mellanrum felet "err 01 kommunikationen mellan kameran och objektivet är felaktig. Rengör objektivkontakterna". Googlade lite och det verkar var ett vanligt problem men jag har inte hittat någon som har hittat en lösning än. Rengöra kontakterna är ingen lösning. Tips om att sätta kameran på AV och lägsta bländare löste problemet tillfälligt men problemet återkom. Gjorde lite andra åtgärder liknande AV tipset men allt resulterat i ingenting. Felet uppkommer fortfarande.

Vad kan problemet vara? Kortet man tar sparas på minneskortet, rätt exponerat och sånt. Väntar man ut så att kameran går ner i viloläge "nollställs" allt tills nästa kort tages. Det verkar vara alltså när information om bilden mellan objektiv och kamera som problemet uppstår, typ när exifinformationen skall överföras har jag fått för mig. När jag lånade min dotters 1100d (jag har 40D) fungerade det felfritt hela tiden.... hmmm. 1100D har inte uppgraderats till senaste firmware, kan det vara en  hint?

Jag får väl försöka med några saker. Kanske degradera min kamera till en tidigare firmware, se om det går att stänga av EXIF överföringen, täcka för stift för stift i objektivkontakterna för att se om det är kopplat till en speciell funktion i objektivet... jag vet inte. Ni får gärna komma med tips hur det kan lösas, kanske Ni har eller haft samma problem och lyckats lösa det?!

Jag återkommer med statusrapporter  ;-)

Väl mött

//Peter\\