Kortrapport från fönsterbänken...

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

 

Vår kära orkidé har börjat knoppa igen efter övervintringen. Det är tredje året nu som jag följer den med min kamera. Och om vi har tur kommer vi att få nio blommor på den i år också. Fast ännu lär det ta minst tre-fyra veckor innan den första blomman slår ut.

 

 

Största knoppen just nu är ca 13 mm.

 

 

Bild från första året.

 

 

Bild från förra året. Större bild här!

 

 

 

På eftermiddagen idag skall jag och några andra ”gubbar” besöka fotoutställningen ”Åter till Verkligheten” på Moderna. Det blir andra gången för mig vilket nog är bra med tanke på att utställningen består av ca 300 bilder.

 

Nu är det snart dax att ge sig ut i verkligheten igen!

/Bernt

 

 

Solsken på gott och ont och lite om att turista lite i Stockholm.

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Jag har ingenting emot solsken och värme men jag klarar inte av att sitta i solen mer än en halvtimme ungefär efter det börjar jag få konstiga utslag på kroppen. Så har jag haft det hela mitt vuxna liv. Jag lider alltså av någon slags soleksem.

Lite jobbigt är det när man har en livskamrat som älskar att sitta i solen timmar i sträck. Jag har däremot inga större problem med att vistas i solen om jag håller mig i rörelse.

 

 

Vi har en busslinje (47:an) som har en hållplats på andra sidan gatan där vi bor och bussens sluthållplats är Waldemars udde på Djurgården. Den brukar vi ta då och då och sedan promenera runt ön och hem till Vasastan igen. I söndags på vår busstur däremot klev vi av redan vid Nybroplan utanför Dramaten för att ta en båt ut till Fjäderholmarna.

 

 

 

Biljettautomaten till Fjäderholmsbåten ställde till en del problem för vissa.

 

 

Kön till båten var lång och bestod till mycket stor del av turister men också en hel del solbadare, många digitalkameror gick varma.

 

Båtresan ut till Fjäderholmarna som tar ca 25 minuter hade också ett kort stopp vid Nacka Strand där man möts av skulpturen ”Gud Fader på himmelsbågen”. Skulpturen har sitt ursprung i skissen "The Rainbow. Lord placing new stars on heaven", av Carl Milles (1875-1955).

 

 

Lite kort om Fjäderholmarna:

Fjäderholmarna omnämns första gången i officiella handlingar år 1381. Vid denna tidpunkt torde av de nuvarande fyra öarna endast Stora Fjäderholmen ha varit synlig ovanför vattenytan. Under århundradenas lopp har huvudöns namn ändrats. År 1617 kallas den Fjäderholmen, 1691 Fierderholmarna och i början av 1800-talet Fjärholmarna eller Fjäderholmarne.

Ett färgstarkt inslag i Fjäderholmarnas historia är det s k ”brännvinskriget”. Detta rasade i Stockholm mellan Utskänkningsbolaget och ”brännvinskungen” L O Smith under en tioårsperiod i slutet av 1870-talet. Köpare utlovades fri resa och spriten såldes i både parti och minut, under en niomånadersperiod såldes över en miljon liter av Smithens tiodubblet renade brännvin. Båtar med uppvärmda salonger avgick minst två gånger i timmen från Stockholm.

Stockholms stad inköpte år 1849 Fjäderholmarna för att anlägga en renhållningsstation och lagringsplats för latrin. År 1918 förvärvades öarna av staten för Marinens räkning. Dom lämnade öarna 1976 och under denna period var det landstigningsförbud på öarna.

1982 överfördes Fjäderholmarna till Kungliga Djurgårdens Förvaltning som tog över ansvaret och efter ett omfattande renoveringsarbete kunde Stora Fjäderholmen öppnas med restauranger, caféer, hantverkare, museer, gästhamn med mera. Fjäderholmarna ingår i Nationalstadsparken.

I en av hamnarna fick jag syn på en välskött gammal fin Ockelbo C20. Vi hade en sådan båt under sex år i början på 1970-talet. Ni som var med då i minns nog dom fantastiska sommrarna som var då. Färgbilden från 1974.

Efter en liten rundvandring på ön intog vi lite mat på en av de många restaurangerna, jag åt en klassiker, strömming med potatismos och lingon.

Passagerarbåtarna kom hela tiden med förväntansfulla människor i det vackra sommarvädret. Man kan lugnt säga att hela ön var belägrad av vandrande och solbadande människor denna varma söndag.

Efter ca fyra timmar tog vi båten in till stan igen. Det här var mitt livs andra besök på Stora Fjäderholmen. Förra gången jag var där var för ganska exakt tjugo år sedan, en fin höstdag 1989 då jag var där på ett fotouppdrag för ett sportklädsföretag jag arbetade åt då.

Här kan ni få lite mer information om Fjäderholmarna !

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

/Bernt

First Six Months With the Panasonic DMC-LX3 and The New Tri-X!

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

 

 

Lite lat med mitt eget skrivande denna strålande lördag, så det får bli några länkar i stället om LX3:an.

 

Fotografen Max Walter har på sin blogg skrivit ner lite om sina första sex månader med sin LX3:a.

 

En annan bloggare har skrivit om LX3:an och The New Tri-X (Dynamic Black&White).

 

 

LX3 Dynamic Black&White 400 ISO.

Här 100 % crop.

Bruset lite luddigt här men det kan man lätt fixa till med lite extra skärpning senare beroende på bildstorlek.

 

 

Skjutklar! Cirka 300g (inklusive kort, batteri, sökare och rem).

 

 

/Bernt

 

Midsommarhelg med familjen Ottenholm (bilder mest för familjealbumet).

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

En lite försenad rapport om Midsommarhelgen...

Så är man tillbaka i verkligheten och betongdjungeln efter fyra dagar på grönbete.

Midsommarhelgen tillbringade jag och min fru tillsammans med vår dotter och hennes familj  på deras sommartorp ”Lungnet” i Noratrakten. Vädret där var ganska hyggligt hela långhelgen med endast ett par ljumma sommarregnskurar.

Vi åkte ner redan i torsdags och bilen ner var ganska fullpackad, sju pers och två hundar plus allt annat som skulle med för att klara helgen. Men humöret var på topp så det var inga problem.

 

 

 

Claes och Malin körde igång med gräsklippning direkt när vi kom fram. Dom har nu fyra veckors semester framför sig på torpet.

 

 

 

 

Mormor Vivianna tyckte att en midsommarstång måste vi absolut ha, så först skulle det plockas lite blomster Beatrice och Josephine hjälpte till.

 

 

 

 

Sen var det dax att klä vår lilla midsommarstång med björkriset.

 

 

När stången var klar blev det sillunch och nubbe därtill.

 

 

På eftermiddagen kom det några regnskurar och Neo blev genomblöt.

 

 

Claes och Malin i regnet vid grillen senare mot kvällen.

 

 

På Midsommardagen fortsatte Malin med gräsklippningen...

 

 

...medans barnen surfade och spelade dataspel.

 

 

 

 

Efter helgen var det dax för hemresa så på måndagseftermiddagen tog vi bussen från Öreeebrooo mot hemmet i Stockholm.

Googlade priser Örebro – Stockholm, 2 pers varav en pensionär:

Våran järnväg (SJ): 470:00

Swebus Express: 284:00

Gobybus: 243:00

Nu blev det Swebus eftersom deras avgångstid passade oss bäst. Resan gick fint ända fram till Rotebro, därifrån var det bilkö ända in till stan.

 

 

Morgonens fikabok.

 

 

Sally Manns ”Immediate Family”

Passar bra när man tillbringat en långhelg tillsammans med sin egen familj. Boken innehåller många av Sally Manns numera världsberömda bilder på hennes familj. Många av bilderna kunde man också se på den stora utställningen på Kulturhuset 2007.

 

Få, om någon, har haft en sådan framgång med ett debutprojekt som Sally Mann hade med "Immediate Family". Bilderna av de egna barnen Emmett, Jessie och Virginia, fångade i intima familjesituationer, både med och utan kläder. Många amerikaner fann barnbilderna chockerande och utlämnande. Kritiken från politiskt och religiöst håll var en bidragande orsak till att uppmärksamheten kring Sally Manns konstnärskap växte.

Mer om Sally Mann här!

 

 

 

 

/Bernt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min arbetshörna, lite om exponering och om Midsommar...

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

 

Numera plockar jag in bilderna från mina ”digitalare” på min laptop och spar dom sen också på en separat hårdisk. Bloggbilderna gör jag också på lappen, men om jag skall printa någon högupplöst bild så slangar jag över den först till min gamla Mac för slutjustering eftersom jag där har en bättre skärm.

 

Bengan visade sin fina exponeringssticka i sin blogg häromdagen. Jag är ju för tillfället heldigital i mitt fotograferande så stickor och mätare klarar jag mig utan just nu.

Men har man tidigare arbetat med Tri-X i trettio-fyrtio år så har man det liksom inbyggt i ryggmärge. Kan man hoppas i alla fall, eftersom jag har vissa tankar på att börja fotografera lite analogt igen längre fram (efter stark påverkan från några av gubbsen i Ellengänget) och då förhoppningsvis med en M-Leica med en en bra 35:a. Jag hade en helt ok Leica-utrustning tidigare som sålde i samband med att vi köpte vår bostadsrätt för ca femton år sedan.

Nu har jag ett antal exponeringsmätare kvar sen min analogtid och dom får man kanske sparka igång lite i början för att fräscha upp kunskaperna igen.

 

 

Leica/Tri-X/ Rodinal. Kopierad på Agfa Brovira extrahårt papper någongång i början på 60-talet.

 

 

Lunasixen har jag haft sen början av 60-talet.

 

 

Seconicen skaffade jag när jag började använda fotolampor i min första studio en gång i tiden, bra för att mäta infallande ljus.

 

 

Minolta Flashmetern köpte jag tillsammans med min blixtutrustning, fungerar också för vanlig ljusmätning.

 

 

Minolta Spotmetern var ett måste om man höll på med zonsystemet.

 

 

 

Midsommar då...

 

 

Midsommarhelgen kommer jag och min fru att fira tillsammans med vår dotter Malin och hennes familj på deras sommartorp i Nora trakten.

 

 

Malin, Josephine, Mormor Vivianna, Beatrice och Claes med Benjamin på topp på promenad i Nora.

 

 

Man får önska alla tittare och läsare en trevlig Midsommar!

/Bernt