Sommarsemester

Det låter kanske lite konstigt att börja tala om sommarsemester redan nu. Men har man en stuga i svenska fjällvärlden och inte har egen bil måste man planera saker och ting rätt noga i förväg. Så det brukar vi starta med i början på mars. 

Om vi skall bygga/renovera någonting på stugen så måste vi beställa allt material i förväg. I år måste jag tex mura om några av de översta lagren på skorstenen, och det är rätt jobbigt att släpa med sig bruk på tåg och buss. En ny modernare TV tänkte vi också skaffa oss i år, den gamla lilla (tjockTV) burken är säkert 20 år och den fungerar dessutom inte längre nu när också fjällvärlden blivit digital.

I år blir det trettionde året i rad som vi firar vår semester i stugan på Viksjövallen i Ljungdalen och vi brukar stanna där i fyra/fem veckor.
Resan brukar normalt gå med nattåg från Stockholm (23.00) till Östersund och då är man framme ca 07.00, sen är det buss mot Ljungdalen som gäller och den avgår vid 14-tiden och efter byte i Svenstavik brukar vi vara framme i Ljungdalen vid 18-tiden. Hos våra vänner i ICA-affären handlar vi sedan mat och annat nödvändigt för ca 10 dagar (Gudrun som driver ICA affären håller öppet lite längre bara för oss när vi kommer) och sen tar vi taxi upp till Viksjövallen och därifrån är det ca 1 km att gå fram till stugan. Det brukar bli två vändor för mig annan allt är på plats och då är klockan runt 20.00, och då brukar vi göra varsin tunnbrödsrulle med rökt röding.
...därefter börjar semestern!

Och i år drar vi upp till fjälls veckan före midsommar och kommer kanske kanske att stanna till andra veckan i augusti om vi märker att det kommer att bli ett bra hjortronår. Jag har ju ständig semester numera.  Min livskamrat som arbetar som sköterska på ett äldreboende kommer också att ha möjlighet till långledigt i år eftersom verksamheten där kommer att läggas ner till sommaren. Hon kommer att få lön ett år frammåt och har inte bestämt ännu vad hon skall göra. Sen beror det lite på väder och vind också hur länge vi stannar...och lite på tillgången på pengar också.

Ljungdalens Centrum 

Vi har just kommit fram till att i år tar vi ett tåg som går mitt på dagen istället, och ligger över en natt på något trevligt pensionat i Östersund innan vi drar upp till fjälls....

Välkommen till Ljungdalsfjällen ! 

Trevlig Helg!

Fanny days...eller tillbaka till framtiden.

Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg så funderar man ibland (i varje fall i min ålder) vad som hänt med de människor man stött på i livet. Och har man fotograferat så har man ju en massa bildminnen att rota i också och kan försvinna ett tag längs "memory lane".
Det här är en skannad bit ur en kontaktkarta och bilderna är tagna den 28 mars 1968.
Jag hade vid den tiden (1967/68) en grafisk studio och fotoateljé på Luntmakargatan i Stockholm tillsammans med damen på bilderna. Vi levde också tillsammans privat. Vi träffades på Beckmans Reklamskola som Kursverksamhetens Fotoskola hade samarbete med när jag gick där och vi var tillsammans i ett par år innan våra vägar gick åt olika håll.
1969 flyttade hon till USA och började ett arbete som modeillustratör på tidningen Cosmopolitan, vi sågs sista gången 1971 då hon var på tillfälligt besök  här hemma.

Två bilder till från samma period tagna den 6 mars 1968, alltså exakt på dagen för 40 år sedan...time flies!

Här kan ni också resa lite i tiden.
På den här sidan finns (nästan) alla gamla photoshop iconer från version 1.0 och frammåt.

Analoga "godbitar" från mitt kameraskåp 3

SZABAD 9x12

1936 kom den ungerskfödde modellsnickaren Szilárd Szabad (1907-1994) till Sverige för att läsa på Stockholms Tekniska Institut, STI. Han arbetade en tid som modellbyggare på en firma på Hamngatan i Stockholm och kom där i kontakt med Hasselblads Fotografiska. Efter avslutade studier startade Szabad egen verkstad vid Malmskillnadsgatan och tillverkade bl.a gjutmodeller.

Snart började det komma in reparationsarbeten på gamla träkassetter från Hasselblads. Under kriget och efterkrigsåren var det svårt att få tag på nya kassetter och Szabad kom på idén att börja tillverka nya kassetter som han huvudsakligen sålde till Hasselblads.
Uppmuntrad av många fotografer, bl.a från ateljé Bergne i Hästskopalatset i Stockholm, som önskade en ateljekamera med rörligare bakstycke, började Szabad tillverka kameror för storformat. Han tillverkade en första serie om 50 st 12x16,5-kameror, som under de första åren kom att, säljas under namnet Hasselblads Universalkamera.

Hasselblad köpte allt han kunde tillverka. Omkring 1953 gav han svaret till Hasselblad, att "han inte längre hade några Hasselblad-kameror, att sälja, endast Szabad-kameror". Följden blev, att de hade osålda kameror, i varje garderob hemma. Hasselblad köpte då endast styckevis, när de inte längre fick sätta sitt eget namn på dem.

Den första serien var inte någon tekniskt fulländad produkt, men för varje ny serie om 100 kameror gjordes viktiga förbättringar. Szabad lyssnade mycket till andra yrkesfotografer och kamerabyggares synpunkter. Som mest jobbade ett tiotal i hans lilla verkstad på Malmskillnadsgatan. De flesta var elever på någon av Stockholms aftonskolor, som jobbade på dagarna vid sidan av de tekniska studierna. I slutet av 1950-talet flyttade han verkstaden till Tavastgatan på Södermalm, då hans tidigare lokaler revs.
Kamerorna var tillverkade i trä och metall. Långt in på 1950-talet var denna svenska kamera, en favoritkameran för otaliga ateljéfotografer. I mitten av 1950-talet kom "de svarta" Szabad-kamerorna, en andra generation, som också kom att bära konstruktörens namn.

Ca 1.500 Szabadkameror tillverkades mellan åren 1945 -1962, och exporterades till Norge, Finland och i slutet av 1950-talet även till USA med negativformaten 4x5" och 5x7". Han byggde även kameror på specialbeställning till Nationalmuseum och Svenska Dagbladet, för negativformatet 24x30 och 30x40.

Omkring 1962 flyttade han ut till Västerhaninge, söder om Stockholm, och fortsatte där med kameratillverkning i mindre omfattning, men allt mer med tillverkning av ateljestativ, som kom att exporteras till åtskilda länder i Europa. Under 1980-talet hade han ett nära samarbete med Pendings mekaniska verkstad i Falkenberg, för stativens konstruktion och utveckling. 1989 övertog de äganderätten till Szabad-stativen.
Text  P-A Westman, Vännes: Svensk kamerahistoria

Szilárd Szabad 1907–1994
Foto© Pär Rittsel

Jag har haft den stora äran att träffa Szilárd Szabad. Det gjorde jag i slutet på 50-talet då jag arbetade som litograf på Victor Pettersons tryckeri i Stockholm.  Hans företag skötte då servicen på tryckeriets reprokameror.

På bilderna min Szabadkamera  9x12 cm, Nr 109 tillverkad i januari 1948. 

PLAUBEL MAKINA 67
Analoga "godbitar" från mitt kameraskåp 1

CANON DIAL 35/BELL&HOWELL
Analoga "godbitar" från mitt kameraskåp 2
 

Analoga "godbitar" från mitt kameraskåp 2

CANON DIAL 35/BELL&HOWELL

Canon Dial 35/ Bell&Howell är en halvformatskamera ( dvs negativformat 18x24 mm ) vilket betyder att man kan ta 72 bilder på en 135 film. Halvformatet blev aldrig någon försäljningsframgång, men kameran var mycket populär bland avancerade amatörer mycket pga sitt lilla format och snabba hantering. Snabbheten berodde på exponeringsautomatik och fjäderdriven filmtransport.
Namnet Dial kom av att det kring objektivet satt en ring av runda exponeringsfönster för ljusmätningen, en lins för varje filmhastighet (DIN/ASA-värde]. Denna ring såg ut som fingerskivan (eng: dial) i dåtidens telefoner.

"Jag drabbas av ett totalt anfall av nostalgi och minns min Canon Dial, hur många gånger jag tog den till Kameradoktorn för lagning, hur många gånger Kameradoktorn lagade denna märkvärdiga och kultstämplade halvformatskamera. Exakt hur många gånger Kameradoktorn fixade min Canon Dial vete gudarna - dvs Kameradoktorn och jag själv om ens vi".–Bodil Malmsten 

Jag har däremot inte haft några problem med min. Den har legat och vilat i mitt kameraskåp i säkert 30 år och när jag för par år sedan skaffade i nya batterier så fungerade den utmärkt. (Hotel Lexington, New York . Okt. 1973).

PLAUBEL MAKINA 67  Analoga "godbitar" från mitt kameraskåp 1

 Photoshop Airbrush (illustration)

Originalbild/ Foto © piqued

För att hålla igång Wacombrädan och när jag inte har någonting annat för mig brukar jag göra lite retusch/illustrations övningar. Den här gjorde jag för ett tag sedan. Klart överarbetad för att likna en traditionell airbrushillustration.

Innan Macen och Photoshop kom in i mitt liv arbetade jag under 70 och 80-talet rätt mycket med airbrusch. Jag gjorde både bildretuscher och illustrationer.

Det här är mina gamla (fina) airbrushsprutor som jag antagligen aldrig kommer att använda mer.

"Life is a great big canvas, and you should throw all the paint you can on it". - Danny Kaye

Trevlig Helg!