Say Cheese!...och lite om varför jag har snöat in lite på självporträtt?

Disigt och riktigt innesittarväder här i Brödåkra i dag så då blev det slappning framför plattteven och lite bildarbete på laptopen.

Mina mest uppskattade bilder här på FS är nog mina självporträtt.  Hittade en text på nätet för en tid sedan som på ett bra sätt förklarar det här med varför en del av oss fastnat för just självporträtt.

”Self-portraits have been a method of self-exploration since humans first gazed at their own reflection in a pool of water. With the invention of the mirror came an even stronger fascination to capture one's likeness.

Self-portraits, we have found, can be carefully staged to show the audience only what the artist wishes to project, or deeply revealing, inadvertently displaying feelings of anguish and pain. Self-portraits have been used to test new techniques, make a signature mark, launch into self-study, remember the past, and as a way to release emotion. Whichever way artists choose to construct their images, they are each forced to study their own personas both physically and emotionally.

What do artist's find when they search the mirror? For some the self-portrait is cathartic experience, a letting go of pent-up emotions. For others, the process reveals new insights about themselves and their work. For all artists, the self-portrait is an exploration, an opportunity to see beyond the image in the mirror and begin to search into the soul”.

(Saxat från The Smithsonian’s National Portrait Gallery)

.

Nu är det ju inte så mycke ”say cheese”i mina självporträtt direkt utan mera "tänk på något jobbigt", men det kan vara bra att då och då få en åsikt från någon annan, så man kanske får en förklaring på vad man håller på med och hur ens tänk är..!?

.

Så här jobbade jag fram introbilden.

Originalfilen som synes är tagen med min (gamla) LX3:a som trots en del år på nacken fortfarande funkar fint för mina promenad/bloggbilder. Jag har också gjort flera printat i A3 med bra resultat. Fast min andra ”promenadkamera” NEX 5:an slår naturligtvis LX3:an med hästlängder vad gäller upplösning och bildkvalité. Men NEX:en är också större och lite bökigare att fotografera med tycker jag.

Efter beaebetning. Har här jag först gjort en konvertering till svartvit i ”silvern” som jag sedan lagt tillsamman med färgfilen. Anpassat styrkan så att den ger lite lagom knuff i bilden.

Ni som följt mig vet redan att jag gärna gör mina självporträtt lite hårt bearbetade och numera alltid med Silver Efex Pro. Syveränt program tycker jag dessutom med lite analog mörkrumskänsla.

.

Ett annat exempel med samma teknik!

.

.

För övrigt!

Jag har de två sista exemplaren liggande av min självporträttsbok ”AS I SEE MYSELF” om någon är intresserad. 420 svenska kronor + porto.

/Bernt - just nu i Brödåkra.

Kortrapport # 1 från Brödåkra hösten 2012.

Så kom jag då igen iväg till Skåne och Brödåkra. Min Brödåkra kamrat Christer har varit uppe i stan för att träffa släckten och fira sin mor som fyllt 75. Cris hade redan förvarnat mig om sin Stockholmresa och frågat mig om jag ville haka på ner när han skulle dra hem igen. Och det var inga större problem för mig att tacka ja till det erbjudandet.

I går traskade jag då iväg från Dalagatan ner till Karlberg station för att ta pendeln ner till Södertälje Hamn där Christer och hans flickvän Somjit skulle plocka upp mig. Och efter lite hälsande och en cigg plus att jag fick en pilsner styrde vi kosan mot Skåne.

Resan gick sedan smärtfritt,några rök och behovspauser gjorde vi på vägen. Här just innan Linnköping där Christer fyller på lite godis för kylaren.

I etthundratjugo blås passerade vi  Brahehus strax efter 17:00. Innan Brödåkra åkte vi ner till Landskrona för att lämna av Somjit vid hennes bostad. På kvällen blev det så klart lite fest med diverse pratvänliga tillbehör.  Lite lagom lullig kastade jag mig i bingen vid tolvtiden.

.

Så här såg det ut tvärs över gatan när jag slog upp korkgluggarna i förmiddags. Inte så mycke sikt direkt. Hörde sedan av Christer där han då berättade att det varit blixthalka och jättedimma på morgonen han drog iväg till jobbet och att det varit en hel del krockar längs vägarna.

.

Annars då…

Christer har lättat lite på plånboken och haft hantverkare hemma och totalrenoverat duschrummet på nedervåningen. Snyggt helkaklat med ny toa och duschskåp, så det blev traditionsenligt ett nytt toa-självporträtt där den här resan också. Och det kanske blir fler…

.

/Bernt

Säsongsslut, Pentti Sammallahti och sikte på nya mål...

Så är då torpsäsongen över för den här gången. I helgen var vi uppe och ställde i ordning torpet (backstugan) inför den kommande vintern. Det var någon minusgrad när vi kom upp på fredagseftermiddagen och frosten från morgonen låg kvar. Eftersom vi inte varit upp på drygt en månad och inte har någon värme på i huset så var det inte många plusgrader inomhus. Även fast vi eldade på rätt bra så var det ganska svalt när man kröp ner i bingen frammåt midnatt.

På lördagen var det putsning av diverse växter och lövkrattning, vi har flera lönnar på tomten och dom är inte direkt blygsamma....Vi hann också med en skogspromenad och hustrun passade på att plocka lite olika mossor för kommande juldekorationer.

.

Fikaboken!

Pentti Sammallahtis HERE FAR AWAY. Det är en lycka att få ta del av Pentti Sammallahtis bildvärld i detta stora retrospektiva praktverk. Pentti Sammallahti hör till de internationellt mest uppmärksammade finländska fotograferna och är känd för sina exceptionellt genomarbetade vackra silverkopior, och i den här boken återges hans fotografiska produktion mycket väl, alltså fantastiskt bra tryck.

.

Mot nya mål!

Det ser ut som om det blir en tur till ner till Skåne. Min Brödåkrakamrat Christer kommer upp till stan i helgen som kommer och jag fick ett samtal från han häromdagen där han frågade om jag hade lust att haka på när han skulle åka söderut igen. Och det hade jag inga större svårigheter att tacka ja till nu när torpsäsongen är över.

Christers granne sjökapten Ragnar som seglat på alla världens hav och som  när han fått några pilsner gärna berättar om sina resor och ibland också brister ut i sång.

Kulturdrogning brukar det bli en del när jag hälsar på nere i Skåne. Håkan och Christer vilar benen lite när vi på försommaren i år besökte Copenhagen Photo Festival.

Åsså ett självporträtt så här på slutet.

/Bernt

Jag behöver nödvändigtvis inte tycka om allt det jag gör.

Drömmer det gör nästan varje natt och ganska ofta häftiga drömmar också. På nätterna träffar jag människor som jag på något sätt haft kontakt med under mitt nu ganska långa liv, jag gör ibland återbesök på de platser jag besökt på mina tidigare resor. Ofta är jag i mina drömmar på väg från punkt A till punkt B och nästan alltid så dyker det upp stora problem på vägen. Och det kan vara allt från missade bussar och tåg till missade leveranser och människor som sviker en, apparater och verktyg av olika slag som inte funkar som dom skall. När det gäller människor så har ju träffat på ett antal riktiga  skitstövlar under mitt tidigare yrkesliv. och även fast det gått nästan tio år sedan jag slutade arbetslivet så tränger dom sig fortfarande på då och då och ställer till det mina drömmar. Hustrun säger också att jag mellan varven också pratar med dom i sömnen. Detta om detta, de flesta av mina drömmar är i alla fall ganska ok och jag skulle klart sakna dom om dom försvann.

Får man sno en kopieringsstil? Självklart får man det, det tycker i alla fall jag. Jag har haft Kenneth Gustavssons bok "Magic Bar" liggande framme nu en vecka på vardagsrumsbordet och sugit i mig hans bildkonst. Jag gillar skarpt den dova softa teknik som han har i många av sina bilder och vad jag läst så tog han hjälp av strumpa och ritfilm. Numera kan man som ni alla vet ta hjälp photoshoppen för att få fram liknande effekter. Först lite arbete i "silvern" för att få fram lite analog tri-x känsla och sen några lager med lite olika oskärpeeffekter med olika styrkor.

.

För övrigt då...

Läste i går morse i vår lokaltining att politikerna svängt igen och kommit fram till att Sippans Kiosk skall få komma tillbaka till Odenplan.

Men det finns inte mycke kvar av den gamla fina K-märkta originalkiosken, så här såg det ut när den revs. Endast skyltarna som satt på taket är bevarade.

.

Till sist då...

I går hade vi åter igen trevligt finbesök från de yttre regionerna och för den unga eleven blev det både mattelektion och sagoläsning.

Trevlig måndag!

/Bernt

Novemberljus...

När jag i en blogg för ett antal år sedan skrev att jag tyckte November månad mest är pest å kolera fick jag en kommentar  där de skrev att jag skulle lyssna på Tom Waits låt November....och då gjorde jag det...jag vet inte om det var någon vidare hjälp men det känns i varje fall skönt att veta att man inte är novemberensam ensam.

No shadow no stars
no moon no cars
November
it only believes
in a pile of dead leaves
and a moon
that's the color of bone...

Tom Waits November

Visst vore det skönt att dra söderut ett tag till varmare trakter och slippa det fuktiga och gråråkalla vädret en tid.

...................................................................................................................................................

.

Fikaboken!

Kenneth Gustavssons "The Magic Bar". Det är en hel del novemberljus i Kenneth Gustavssons bilder, och har ni ännu inte sett hans utställning på Fotografiska så försök att ta er dit snarast. På utställningen visas många av Kenneth Gustavssons originalprintar – från 60-talets tidstypiskt kontrastrika till de mjukt softade och mycket subtila från senare tid. Kenneth Gustavsson lade stor vikt vid arbetet i mörkrummet och de dovt nedtonade printarna från 90-talet har blivit något av hans signum.

.

Nikontalk!

Bengan Björkbom skrev för ett tag sedan lite om en gammal Nikonglugg och han hade också i bloggen med en länk till en Nikonsida som jag nu snurrat runt lite på. Bitarna på bilden ovan är det saker jag hade när jag gick på Fotoskolan senare halvan av 60-talet. Jag köpte dom nya billigt av en klasskompis på skolan som jobbade extra i en fotoaffär. Men numera är dom pensionerade sedan mer än 40 år och jag har dom kvar mest av nostalgiska skäl.

........................................................................................................................................................

"The Boss"

Tidigare i höst fyllde min svärfar Jocke 90 år (respekt) och det firade vi släktingar, barn, barnbarn och barnbarnsbarn ordentligt på lokal en bit utanför stan. Många kameror från de ca 40 deltagarna var i farten under eftermiddagen och kvällen. Firandet gick städat till och inga handgemäng uppstod.

/Bernt