Lite om mina tidigare kamerakamrater plus lite om Puck och Gert på Svenska kort...
Jag fick min första kamera en Agfa Silette som examenspresent av mina föräldrar 1957, jag var då femton år. Men det tog naturligtvis en hel del år innan jag fattade vad foto handlade om.
På det tryckeri jag började arbeta på samma år lärde jag känna en kille som var ivrig amatörfotograf och vi började efter en tid göra fotopromenader tillsammans. Han hade också ett mörkrum hemma i sin villa och det var där jag gjorde mina första stapplande steg i svartvitkopieringens fantastiska värld.
Efter cirka ett halvår skaffade jag mig min första förstoringsapparat och inredde ett mörkrum i källaren hemma hos mina föräldrar.
När jag var arton år gick jag med i en fotoklubb i Danderyd där jag bodde då. Klubben råkade ha årsmöte första gången jag kom dit och dom hade då bjudit in fotografen Sune Jonsson som bildvisare. Jag kommer ihåg att han berättade om sin bok Byn med det blå huset och om människorna på bilderna och om det norrländska landskapet det var väl först då jag förstog vad man kunde göra med sin kamera.
Det här var nittonhundrasextio och jag hade skaffat mig en Edixa Reflex.
Efter Edixan blev det Asahi Pentax under ett antal år som bla syns på den här bilden.
Nittonhundrasextiotvå träffade jag Christer Strömholm för första gången på en ABF-föreläsning och ytterligare några år senare bjöd vi in honom till fotoklubben som kurslärare under en höst. Året efter slutade jag mitt fasta arbete som litograf/skannerförare och började på Fotoskolan (1965). Då var jag tjugotre år och hade skaffat mig min första Leica, en M2:a med 35, 50 och 90 mm Summicroner.
Ytterligare några år senare (1968) skaffade jag tillsammans med en tjej som gick på Beckmans en tecknar/fotostudio på Luntmakargatan 78 här i stan och kameraväskan hade då fyllts på med en komplett Hasselbladsutrustning.
Jag hade sedan de under åren uppdaterade Leica och Hasselbladarna kvar till mitten på nittiotalet då jag sålde allt när jag köpte den lägenhet som jag nu bor i här i Vasastan.
Åsså lite om Puck...
Som vanligt trevligt att träffa likasinnade på Puck över en fika. Fast det är ju om man skall vara ärlig en liten övervikt av Dogma och gatufotografer, men det får man stå ut med.
Många kameror i luften och på bordet även den här gången.
Jag hade tagit med mig ett par fotoböcker. Men dom föll inte i dom närvarande (Dogma) fotograferna på läppen direkt i varje fall inte Bengan som sa att han var mera åt Jerry Lee Lewis hållet. Avedon och Penn böckerna som jag hade med mig är väl lite mera åt Miles Davis hållet om man nu skall jämföra fotografer med musiker.
Eftermiddagen avslutades traditionsenligt hos Gert på Svenska Kort som visade lite bilder från det nya Porsche museumet i Stuttgart som han besökt på invigningen. Sen försökte han sälja på Bengan en Canon 50 mm 1.4 med Leicafattning också, men det blev ingen affär.
Sen talade Gert sig naturligtvis varm för sina Richokameror en stund som vanligt.
Jag smet in i Stadsbiblioteket på hemvägen och fick med mig några böcker hem.
Så i morse hade jag Sune Jonssons bok "Album" till kaffet.
Dokumentärfotografin är en konstform, som beskriver omvärlden utifrån en personlig vision, som grundar sig på djup kunskap och stark inlevelse. Man kan t.o.m hävda, att kunskap måste vara basen för all dokumentärfotografisk metodik. - Sune Jonsson 1978.
/Bernt
av Irving Penn.
/Krister
Bättre morgonlitteratur än Sune Jonsson är svårt att finna.
-affe
/John-Erik