Foto Grafiska Frukter m.m från Vasastan

Stilla dagar i slutet av november...

 

I går var det lussebak hos oss, tre fulla plåtar blev det med totalt fyrtioåtta katter.  Inget annat av större intresse att rapportera om gårdagen som gick i vilans tecken. Såg dock två bra filmer Mulholland Drive av David Lynch (2001) och bröderna Coens genombrottsfilm Blood Simple (1984).



Lurad igen..?



Stockholm Gas tvingar oss plus 16000 andra hushåll här i stan att byta ut våra gasspisar. Vi har haft flera kontakter med bolaget inför vårt spisbyte och dom har hela tiden sagt att gaspriset inte skall höjas på grund av övergången till ny gas. Nu höjer dom ändå priset vid årsskiftet med upp till 60 %.
Dagens Nyheter idag: Blir det inte missvisande att höja priset inför övergången?
Stockholm Gas: Själva övergången innebär inte några prishöjningar.

...tjena, tjena???

 

 

 

Så här såg det ut utanför mitt fönster för en stund sedan, så i dag håller jag mig inne i värmen.

Haré därute!

Inlagt 2008-11-24 11:58 | Läst 11022 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Jag riktigt känner den frestande doften av nygräddade lussekatter framför min dataskärm :)
Det verkar som om vi har liknande filmsmak! Mullholland Drive och Blood Simple är två av mina favoritfilmer!

Keops Pyramid är en mycket stark låt med en vass text som är rykande aktuell idag, jag föredrar faktiskt Thåströms variant före Hoola Bandoola Bands orginal! Det här med höjningen av gaspriset i Stockholm är väl ännu ett sätt att försöka fördriva vanligt folk från området innanför tullarna så att ett mera penningstark klientelie kan flytta in...
//Chasid
Kul att höra att du gillade Mulholland Drive. Lynch är en av mina stora idoler inom filmskapande. Även bröderna Coen står högt på listan.

Mulholland Drive bör man nästan se två gånger inom ett inte alltför långt mellanrum. Man får vissa "aha-upplevelser" gällande hur dom olika sekvenserna i filmen kan hänga ihop när man ser den en andra gång. Och jag säger "kan hänga ihop". För med Lynch vet man ju aldrig riktigt hur han egentligen har tänkt sig, eller hur han vill att vi åskådare skall uppleva hans filmer. Kanske är det hans grej att just förvirra det för åskådaren så pass mycket att det finns öppningar för så många egna röda trådar som möjligt. Vem vet...

Sedan tyckte jag det var härligt att se Ann Miller i en film igen. Hon har ju inte gjort så mycket film sedan dans och musikalfilmernas storhetstid. Inte för att jag är i den åldern så jag var med på den tiden. Men TCM är en av mina favoritkanaler på dumburken. Gammal film är godis för själen, och extra mycket för fotosjälen. Inget går upp mot en gammal s/v rulle.