#314. Paus på botten?? –eller på kanten??

Skönt att ta en paus när man är i botten, eller när man sitter på kanten. Vattnet ger ro och man kan slappna av!! Man behöver varje stund i solen!! Speciellt mitt i en storstad med all dess stress och föroreningar!!

Jaga runt på trötta ben hela dagen, sotet i kragen tätnar. Det smakar faktiskt gott med ”fish and chips” till lunch!! --otroligt!! Nu behöver man bara sätta sig ned å slappna av en stund i solen. Rinnande vatten ger lite ro!! --även om det inte är rent. Det är faktiskt lågvatten?? –så man kan lägga sig ned på sanden och ta ett solbad mitt i världsstaden!! –ofattbart!!

Lek och sol på stranden. London 1967. Minolta SR7+ Soligor 250/5,6

Paus på kontoren!! –några pappersvändare tar en stund i solen!! --bland ruinerna från vad?? Man tror ju att det inte skall finnas några kvar?? –så här långt efter Churchills tid?? Lika fullt finns det så och det ger plats fri från turister!!

Solstund i ruin. London 1967. Minolta SR7+ Soligor 250/5,6

Vilken strand?? –jo, ”River Thames”!!

#8. Beröm för dåligt uppträdande!!!!?

Med anledning av uppmärksamheten kring en pseudo händelse i New York vill jag berätta om en liknande händelse för mycket, mycket länge sedan.

Jag var freelance fotograf på Östgöten i slutet på 50-talet och blev kallad till min första tjänsteresa i livet (jag var 15 år). Reportern och jag körde till Alvastra kloster söder om Vadstena. Det skulle bli utomhusgudstjänst i ruinen. Reportern beordrade mig att gå runt och plåta ur alla vinklar, kanske skulle vi va på ettan nästa dag om jag skötte mig. Jag gick runt och letade efter bäst möjliga bild med Rollieiflexen. Bakom det provisoriska altaret fanns en mur och jag gick bakom den och höll kameran upp och ned, överhuvudet!!, som var brukligt på den tiden när man inte nådde upp. Jag klättrade inte upp på muren, även om det var fullt möjligt.

Snabbt tillbaka till redaktionen i Linköping, soppa rullen i en tank med D-72. Fixa, skölja men inte torka, för det var bråttom. Filmen lades blöt på en glasskiva och in i förstoringsapparaten.  Pappersframkallning och 1 minut fix. Skölj bilden i utspädd blåsprit (en typisk doft på en tidnings fotoavdelning på den tiden) och in i torken. Iväg med bilderna till redaktionssekreterare Stig Dannevall och sen va det lugnt  -  ett tag.

Alvastra kloster 1958. Rolleiflex, Planar 75 mm f3,5. Bl.8, 1/125 sek. Tri-X.

Nästa dag började ryktet gå på redaktionen. Den lille fotografen hade stört gudstjänsten i klosterruinen!!?? Prästen hade klagat hos chefredaktören—huua-huua. Lilla jag blev rädd, men den betydligt mycket äldre förstefotografen sa att dä va lugnt. Du hamnade ju förstasidan! Jag blev inkallad till redaktionssekreteraren, en man jag såg ytterst sällan. Nu har jag satt min sista potatis här tänkte jag. Väl inne, till min överraskning, KLAPP på axeln:

--Bra bild du tog till förstasidan, jobba på i den andan!! Du blir en bra pressfotograf. Bry dig inte om va prästerna säger, det tar jag hand om.

Sensmoral: alla vet vad som gäller – pengar!! Vad man säger officiellt är ett spel för gallerierna.

P.S. Man kan hitta mycket på nätet. Officianten på bilden är Kaplan Herman Hedberg, fader Herman, som enligt sägen begravdes i Johan III för stora utbyteskista. http://lilajag.blogspot.com/2008/04/med-kunglig-glans.html

D.S.