UNDER FOCUS
#4149. Dyrt fotografi?? –123 700 580 kr. Ett gummitryck på Platinum print??
Så börjar bra fotografi få sitt rätta värde?? –i den stora konst världen?? Det här är det näst dyraste fotografiet?? –å det är signerat Edward Steichen och bilden har titeln ”The Platiron”.
Bilden av den berömda byggnaden i New York är tagen 1904 och kopian var kopierad 1905 som ett platinum print med överlagrat gummitryck. Bara tre kopior är kända och två finns redan i museum.
Det här är en bild tagen med storformat kamera och det var tjugo år före Leica I revolutionen:
Edward Steichen bild ”Flatiron” publicerad i boken Keepers of Light av William Crawford
Vid den här tiden var det inte ovanligt att man använde flera kopierings metoder i samma bild?? Det är erkänt svårt att vid den här tiden få bra svärtning i bilder med gummitryck metoden. Man kunde då börja med ”platinum print” som kan ge bra svärta. Om du undrar hur en platinum print kopia ser ut så har jag en här:
Platinum print på akvarell papper
Gummitryck är en mycket tidsödande kopieringsmetod och seniorplåtis gjorde ädelförfarande kopiering i nästan tio år på åttiotalet och även denna metod. Jag överdriver inte om jag säger att det tar en vecka för en kopia. Man måste kontaktkopiera bilden för varje grundfärg i perfekt register. Här har vi en sådan bild av mina tiotal bilder:
Gummitryck av stilleben tillverkad på åttiotalet
Om du undrar vilken bild som är dyrast så är den gjord av Man Ray.
#448. Riktigt ”långsamt foto”?? –få står ut att göra det!! –gummitryck??
Livet går ju i den snabba filen!! –även om vi nu till semestertider försöker sakta ned farten?? Kan vi stanna upp och göra något riktigt långsamt?? –inom foto?? –ja det finns metoder?? –som gummitryck!!
Gummitryck är en gammal metod för att göra färgbilder. Den utvecklades under slutet av 1800-talet, som en del av piktorialismen. Vill du göra ”slow-photot” så skall du ägna dig åt denna pigmentmetod. Den använder vanliga färgpigment från akvarellmåleriet, d v s RGB och svart på det gamla sättet, inte det digitala.
Metoden finns beskriven på svenska i Björn Anderssons bok ”Handbok i ädelförfarande”, ISBN 91-7970-043-8. Kort beskrivet så måste du ha ett bra finkornigt negativ. Eftersom det är en kontaktkopieringsmetod så måste ditt negativ vara lika stort som din slutliga bild. Så ta en dag till att gör att stort negativ av ditt lilla 24x36 neg. Det går att gör i en förstoringsapparat, men då blir filmen positiv, så du får vända den genom att kontaktkopiera på filmen igen!! I vår digitala värd så kan du fuska och skriva ut ditt negativ på over-head film, men då är vi inne på ”fast-photo” igen!! Ajabaja!!
Du måste skaffa dig ett fint grovkornigt papper att kontaktkopiera ditt negativ på!! –skaffa ett fint lump akvarellpapper t ex Rives BFK.. Detta måste dock förkrympas i varmt vatten och förstärkas pappret genom att dränks i varm gelatin och stärkelse sk limning av pappret. Sedan måste det härdas i en formalinlösning. Hela denna process tar minst en dag att göra, men gör flera papper.
Metoden kräver att du fäster varje färg på pappret. Metoden bygger på att gummi arabicum, blandad med färgpigment och kaliumdikromat (mycket giftigt) är UV-ljuskänsligt. Så om man stryker ut lösningen på pappret och torkar det så kan man lägga på negativet i kontakt med pappret. Tunna delar av negativet ger belysning av pappret och dessa delar av bilden kommer att fastna på pappret när man lägger det i vatten. Kvar blir en positiv bild. Detta tar en dag att göra!! Upprepa detta nu för varje RGB –färg och svart. Det tar alltså tre dagar till!! –obs det är viktigt att negativet hela tiden är i ”register” vid varje UV-exponering!!
Hur ser då bilderna ut?? –jo, så här!!
Lägg märke till registermärkena och penseldragen från alla färgerna finns där utanför bilden.
Gör ett försök!! –om du har gott om tid!!