#1990. Naturbilder i svart/vitt?? –är det naturligt?? –eller missvisande??

Hur naturligt är det att visa naturen utan färg?? Det har blivit vanligare bland internationellt etablerade fotografer. Varför undrar man ju??  --nu när färg blir allt lättare att kontrollera??

På senare tid har det ju varit stora utställningar på Fotografiska med Sebastião Salgado och Nick Brandt med bokutgivningar. Nyligen snubblade seniorplåtis över en artikel om dokumentär fotografen Tomasz Gudzowaty i läsvärda LENS. Han visar bilder från, bland annat Antarktis, helt i svart/vit. Han har också givit ut bilderna från Antarktis i en bok Closer på förlaget Steidl.

Om du kollar upp bilderna i boken och i LENS så ser du att de är mycket mörka, korniga och kontrastrika. Nästan som på den gamla goda fotografin på slutet av 1950-talet??

Seniorplåtis tycker att Gudzowaty försöker att påvisa att kejsarpingvinerna har det eländigt i snöstormarna?? –möjligen orsakade av växthuseffekten?? –vilket inte alls är självklart?? Detta att använda svart/vita bilder för att ge en dyster stämning och styra intrycken i en viss riktning?? –det är jag mycket tveksam till.

Seniorplåtis har varit i en kejsarpingvinkoloni i Antarktis?? –och plåtat i -20 grader i två dagar. Bilder från detta besök är genomgående vackra och visar inte en svår vintermiljö för de stora fåglarna. Det går dock att plocka fram en stämning som är dyster med svart/vit foto??

Det skulle vara mer naturligt att visa bilderna från kejsarpingvinens familjeliv i kolonin i den färgprakt som rådde på isen. Här kommer två bilder.

Kejsarpingvinernas liv på isen vid Snow Hill i Antarktis

#1020. Mera mat?? –vem vill inte ha det??

Mat är absolut nödvändigt?? –om man skall lägga på hullet?? Å det vill man ju om det är så rysligt kallt?? –i vattnet, såväl som i luften?? Dessutom vill man ju bli större??

Jag vet hur man gör?? –man bara buffar mor eller far på magen!! Så kommer det upp massor med slemmigt, släta, röda, små, glänsande krill?? Till slut tar det dock stopp?? –krävan är tom!! Å då så får man inte tjata mer?? –för då får man ett nyp!!

Kejsarpingviner vid Snow Hill Antarktis.

#909. Islandskapet i Antarktis!! –en naturfotografs mardröm??

Det finns motiv i naturen?? –som inte kan skildras rättvist i 2D?? –färg, form, struktur kommer aldrig fram i det fotografiska mediet?? Skall man då ge upp?? –å inte plåta??

Kyla, vind och ljus skapar ett landskap i Antarktis?? –som bara överväldigar!! –och tillsammans med doft och hudkänsla?? –vet man att det är hopplöst att förmedla upplevelsen in i en 2D bild??

Nu tror jag att det är viktigt att naturfotografen ändå gör ett försök och tar så bra bilder han eller hon kan åstadkomma?? Bara så att betraktaren kan få en känsla av vilket otroligt vackert landkap som finns nere i Antarktis?? Ett landskap som vi vill ha kvar?? –även i framtiden!! Det kan bara bli kvar om temperaturen är den rätta!!

När assistent Ninni och jag besökte detta landskap vid Snow Hill --skulpterat i snö och is blev vi överväldigade?? Efter en stund började vi fotografera?? –och här är några bilder!!

#362. Varför är jag så liten?? –jag vill ha mer mat!! –eller kejsarpingvinens vardag!!

Flera tusen ungar står hela dagen och väntar på mat!! –en del springer kring med kompisar!! Varför är vi så olika i storlek?? –vi är ju födda nästan samtidigt!! –efter en hel vinter på farsans fötter!!

Skall man besöka kejsarpingviner i en koloni måste man resa till Antarktis med flyg, isbrytare och helikopter. Den sista trippen är en halvtimma med rysk pilot!! –med guldtänder!!

Pingviner och gubbar tar ned oss vid Snow Hill.

Efter några kilometers vandring över glatt is och frusen snö kommer man till en jättestor koloni med mer än två tusen kejsarpingviner. Det man slås av är att det är så stor skillnad på ungarnas storlek. Några är bara en hand stora och de flesta når upp till halva höjden av mamma och pappa (70-100 cm).

Liten men knubbig.

Stora grupper av ungar driver omkring och gör det som barn gör mest!! –huvudlöst beteende kan man säkert tala om??

De är smidiga de här ungarna.

Nu är det så att föräldrarna måste vandra många kilometer för att komma till en iskant. Där hoppar de i och fångar krill i massor. När krävan är full så kommer de tillbaka och matar den enda ungen.

Matleverans till välgödd unge.

Det är inte ofarligt att hoppa i spat och fånga krill!! –vid iskanten lurar leopardsälen och han älskar att slita sönder kejsarpingviner. Det betyder att dör mamma och pappa så kommer det ingen matleverans. Kan inte någon annan stor pingvin, som inte har någon unge, adoptera en ensam liten krabat. Det verkar inte som om det sker. Här och där i kolonin ser man döda ungar!! –men det är inte så många.

Mer krill tack!!

#272. Fixa fram lite mat farsan!! –ska man gå här å svälta hela dan??

Det här är en bildstory om hur svårt det är att vara förälder!! Det har aldrig varit en dans på rosor!! –men här är det extra tufft?? Långt till skafferiet och kallt som tusan är det!! Vackert är det dock!!

Det finns inga föräldrar på jordklotet som har valt en så extra ordinär plats för att uppföda sina ungar. Det är mycket kallt och det är långt till maten. Med sina en meter i rocken och vikten 40 kilo så måste de ta sig fram på sina små fötter på den hala, och ojämna snön. Kejsarpingvinen har bara en unge, men den kan vara nog så påstridig när den blir hungrig.

Upp å hoppa, jag vill ha mat!

Kom an grabbar, mot mathålet!

Man får väl ta lite gympa medan man väntar.

Tjockis!! --har du tatt för mycke krill!

Det blir sent innan vi är hemma!

Vi får slå läger närmare kanten nästa år!

Hurra, här kommer maten!

Ja,ja! –inte så brottom.

Äntligen paus!

Så har då ännu en dag passerat i livet på Antarktis.

PS. Inga bilder är manipulerade. DS.
Bob Bovin/Professor emeritus/LU