#2313. Det är något visst med vulkaner?? –som Vesuvius??

Mänsklighetens enda kontakt med underjorden?? –är med vulkanernas utbrott?? Gaser och magma som sprutar ut på jordytan vid ett vulkanutbrott är mycket viktig att studera för geologerna??

Det finns dock en ytterligare aspekt på att besöka vulkaner?? –nämligen att skapa respekt för de naturliga krafterna hos vulkanen vi lever med?? Vulkaner kan vara små eller stora?? –och de största kan faktiskt utplåna en civilisation??

På många plaster på jorden lever många människor nära eller på vulkaner. Miljonstaden Neapel vilar i stort på Vesuvius sluttningar. Detta är inte ofarligt?? –livet i staden Pompeji, i dess närhet, släcktes totalt år 79. Detta kan hända på nytt?? --eftersom Vesuvius rör ned till magmakammaren går genom kalkbergarter.

Gör en turistresa till Neapel och käka riktig pizza?? –åk sedan upp till kraterkanten på vulkanen och se hur det ryker där nere i kraterkanten. Du kan ju hoppas på att det inte blir ett utbrott?? --som det senaste 1944. För då är det kört?? –spännande, va?? Du inser kanske att du är just en liten obetydlig varelse?? –i universum?? Det var så seniorplåtis och assistent Ninni kände när det satt på kanten 1969??

Bob och Ninni uppe på Vesuvius

Om man besöker Pompeji så inser man att även på till synes säkert avstånd från vulkanen så kan det va kört vid ett utbrott?? Så var det år 79!!

Ninni i Pompeji 1969 med Vesuvius i bakgrunden

#2296. Svart hål?? –med cyanväte?? –upptäckt i vår vintergata??

Två hundra ljusår från centrum av vår vintergata finns ett svart hål?? –hundratusen gånger tyngre än vår sol?? En lekman kan ju inte förstå att ett hål kan väga så mycket??

Hålet måste vara extra ogästvänligt för oss?? --ty det är dolt i ett moln av giftig gas?? –som cyanväte och kolmonoxid?? Allt enligt en vetenskaplig rapport i Nature Astronomy, refererad i The Guardian.

Stora hål kan vara ett problem även i det dagliga livet?? –likafullt så måste vi hantera dem?? Kanske till och med flytta på dessa svårhanterliga objekt??

Flytt av hål i Lund anno 2017-08-31

Det finns verkligen farliga hål även här på jorden?? –man kan ju nämna hål tillverkade av människor, som gruvhål?? De har vi gott om i landet utom sig och håll god uppsikt i skog och mark. Mycket farligare hål är vulkanernas kraterhål?? –och de kan var stora?? –som till exempel huvudkratern på Etna. Rådet är att inte gå så nära som min assistent Ninni gjorde:

Ninni på kanten av Etnas krater

#634. På kanten av en snöklädd vulkan?? —Paradiset?? -–med blommor?? –så högt upp!!

Där kan väl  inte växa nåt på sluttningen av en vulkan?? –2000 m högt upp?? –nära snökanten?? Jovisst här är en prunkande blomsterprakt!  Var?? –jo i Paradiset på Mount Rainier i USA!!

Det är lätt att komma till Paradiset?? –när man väl är i Seattle, Washington?? Hyr en bil och kör upp på denna fruktade vulkan!! --som är över 4000 m hög. Bra asfalterade vägar går upp till över 2000 m!! --därefter är det fina asfalterade gångvägar in i Paradiset!! Det är ett stort område och höjdskillnaderna är betydande. Du kan under sommaren vandra upp till glaciärkanten!!

I Paradiset finns det en färgrann blomsterprakt!! –väl värd att plåta runt i. Väderleken varierar snabbt från regn till sol, och en hel del dimma!! Har du otur befinner du dig uppe i molnen!!  Om du tänker vandra upp på toppen?? --så är det en av de tuffaste klättringarna i USA!! --upp över glaciärer till 4392 m. Men 2200 m kan ju räcka??

Här kommer några bilder från två besök i Paradiset!!

Mount Rainier sett  från  Reflection  Lakes

Från Mount Rainier kan man se över till jättevulkanen Mount Adams.

Man frågar sig då om det inte finns några djur här uppe?? –jomenvisst, här finns hjortar!!

#494. Japans heliga berg?? –Mount Tskuba och Fuji??

Vi ser nästan alltid bara de ljusa sidorna?? –som turister?? Så ock när man visar Japan!! Här blir det något annat?? –bakom fasaden finns verkligheten?? –även i de heliga bergen??

När Japan visar upp sin finaste sida?? –då visar man naturligtvis den religiösa symbolen nummer ett?? –Mount Fuji!! Det är ett ståtligt berg?? –det finns fotografer som bara fotograferar detta berg!! –ingenting annat?? Japanen är mycket traditionsbunden och älskar att se detta berg??

Varje troende japan måste bestiga berget!! Jag gjorde själv ett försök!! –men kom bara till vägs ände på 2000 m?? –stoppades på grund av dåligt väder och snö!! Toppen är nästan alltid snöklädd!! Man kan se den mäktiga vulkanen från stora delar av centrala Japan. Bor man högt, å det gör man ofta i japanska hotell, så kan man lätt se den i skymningen?? –som här i vetenskapsstaden Tskuba!!

I närheten av denna stad ligger ett annat heligt berg?? –Mount Tskuba!! –med tempel både på toppen och vid botten!! Dock möts man inte av någon snygg syn vid entrén till byn vid bergets fot!!

En liten sophög, från slit och släng samhället. Det tempel som ligger vid foten av berget ser ut som alla andra tempel i Japan?? –men trappan som leder upp till bergets topp är sliten av mer än tusen år av bestigning!!

Berget är mycket populärt att bestiga?? – och högtider med välsignelser inför bröllop är vanligt?? Bruden är då traditionellt klädd?? –som här!!

Populariteten framgår av platser för önskningar!! --om en lysande framtid?? –är välfylld!!

När man så når toppen?? –förväntar man sig som västerlänning?? --att det tempel som finns på toppen skall ligga i en fin natur?? Riktigt så var det inte?? –på toppen låg ett nästan nedlagt nöjesfält?? –rostigt och förvridet??

Lika fullt fanns det en och annan turist här och några shoppar fanns kvar?? –ja nog blev jag lite besviken!!

Vi idealiserar ofta och tror att allt ska vara så flott!! –i rika länder?? –men så är inte alltid fallet!! Turistströmmar ändrar riktning och pengar tar slut!! –plötsligt?? Då blir ruinerna kvar!! –som monument över utvecklingen!!

#287. Jorden blåste till!! –allt vek sig!! –eller då är man liten!!

Mount St Helens hade ett enormt utbrott i maj 1980. Det höga trycket under vulkanen orsakade att en stor del av nordsidan gled ut i en stor sjö, som nästan försvann. Varma gaser blåste ut mot norr och fällde träden över ett stort område.

Jag vaknade tidigt i det lilla samhället Hood River på stranden av Columbiafloden. Den stora floden som är gräns mellan Oregon och Washington. Det var ett modernt litet hotell med fin frukost. Frun i huset satte ihop den och den smakade gott. Jag packade ihop och körde ned längs huvudgatan till Hood River Bridge. Det var enda vägen över till Washington på en lång sträcka. När man kom över till nordsidan och körde västerut såg man staden med den snöklädda toppen av Mount Hood i bakgrunden. De blommande äppelträden på sluttningarna lyste vita, som i ett vykort.

Jag hade bestämt mig för att besöka en annan topp i området, den mytomspunna och fruktade vulkanen Mount St Helens, 2550 m. Det finns en väg från norr, till ett stort besökcenter, men jag hade tänkt mig att komma från skogssidan i sydväst. Om inte vägen var för liten.

Carson var en lite ort, vid floden, med en bensinmack och en del gamla hus som lutade svårt. Jag fyllde tanken och köpte en stor kopp kaffe med två flottmunkar. Där det säljs flottmunkar finns det alltid en ”highway patrol man” han stod före mig i kön. Jag visade honom på kartan vilken väg jag tänkte köra. Han såg först lite fundersam ut?? --men sedan förklarade han glatt att det var mest skog och skog och skog och många avtagsvägar. Visst gick fint att köra!! –och han önskade mig lycka till, med ett underfundigt leende. Det här var 1999, och jag visste inte vad GPS var och i hyrbilen fanns det bara en kompass. Å det va inte så dumt.

Jag körde in i skogen på Wind River Rd, du kan följa mig på Googles Map, och det var skog. Inte en kotte och massor med skogsvägar. Jag tog vänster vid Curly Creek Rd, som blev mindre och mindre och gick över i National Forest Development Rd 90. Det blev grusväg och efter någon timme var jag vid Swift Reservoir och kunde ta till höger på Highway 90. Den gick snabbt över i National Forest Development Rd 25. Å den va slingrig!! --upp och ned genom skog och dalar. Inte såg jag någon vulkan?? Enligt  kartan skulle jag ta av på National Forest Development Rd 2560, den va inte lätt å hitta. Å sen bar det av både mot norr och söder!! --här och där, å hur jag hittade National Forest Development Rd 94 fattar jag inte än idag!! Strax över till National Forest Development Rd 99!! --å här gällde det att hålla vänster annars bar det norr ut.

Plötsligt försvann all skog, som i ett trollslag, å det var bara döda träd!! --som stod upp längs vägen!!

National Forest Development Rd 99 till Mount St Helens

Man förstod att här hade det hänt något övernaturligt!! Det såg ut som man hade kammat skogen med en kam och lagt mittbena!! –längs vägen.

Skogsmittbena längs vägen till St Helens 1999.

Vägen slutade i ”no where”!! --eller en lite parkering. Det var folktomt och tyst. Der var möjligt att se upp till den kollapsade toppen av berget!! --och det rök fortfarande ur centerkonen!! --20 år efter den stora smällen. Den som stod här när det small!! --det var en geolog, --blev uppbränd i den pyroklastiska stormen som fällde allt i sin väg!! --i ett område större än 10 kvadratmil .

Har jag hyrt för stor bil nu igen??

Konen i centrum av kratern ryker än.

Den pyroklastiska stormen fällde allt i sin väg.

Det var möjligt att se i terrängen hur värmestormen hade svept över kullarna!!-- och en del träd stod fortfarande!! --om de var i ”lä”.

Lä bakom en kulle.

Även om stormen drog fram för 20 år sedan!! --så var det bara enstaka träd som skjutit fart!! --och man kunde se blommor och grönt här och där.

Grönskan tar fart 20 år efter.

Naturligtvis kommer blommorna tillbaka.

Återvägen från nationalparken kring Mount St Helens blev lika svår att hitta som dit!! --men sent på kvällen kom jag till ett motell i Woodland. Gissa om jag drömde om skogsvägar??