#342. Fåglum!! –Sveriges främste tävlingscyklist??!!

Det råder ingen tvekan om det?? –Fåglum vann Giro Italia!! –världen hårdaste etapplopp!! –kört under 20 dagar och över massor av bergstoppar!! –som är över 2000 meter!!

Fåglum var en tempocyklist av världsklass!! –han vann redan i unga dar många tempolopp och var närmast omöjliga att slå!!

Fåglum vinner tempo-SM i Varberg 1963.

Just tempokunnandet gav honom tidiga segrar i lagtempo. Innan bröderna vuxit upp i  cykelsadeln körde han i olika konstellationer. Jag såg honom 1962 i Monark-Cresentloppet som kördes mellan Varberg och Uppsala. På den här bilden kör han ihop med (fr v) Sven-Uno Stensson, Paul Munther, Fåglum och Sonny Green.

Samma år vann han Nordiska mästerskapen i lagtempo med Owe Adamson, Palle, och Sune Hansson.

Om det var tävling så var det Fåglum som TV-filmarna följde, för man visste att han skulle vinna!!

Fåglum vinner Dackeloppet 1965.

Det är TV-fotografens bil som står där!! –tror du mig inte??

”Sudden” filmar en konkurrent, Jan-Åke Ek, till Fåglum under Dackeloppet.

Fåglum var en lågmäld cyklist och tyckte nog mest om när han fick vara ifred. Han tycktes inte ens vara road av prisutdelningar. Här har han vunnit Grand Martini Cup 1963. Prisutdelaren, cykelpampen Helge Johnsson ser dock road ut?? --kanske han fick martini??

När så alla bröderna klivit i cykeldressen så blev det fart på lagtemposegrarna. 1966 blev de nordiska mästare för första gången och 1968 vann de också i Helsingborg!! Danskarna blev tvåa.

Fåglumbröderna, iförda VM tröjorna, vinner NM i lagtempo 1968.

Fåglum hade alltid en minmal hjälm när han cyklade. Den hade nog ingen större hjälp om han stod på öronen. För att slippa hjälmen så blev Fåglum proffs?? Efter att ha blivit trea i Tour de l’Avenir  ”Amatör-touren” 1969 så blev han proffs i Italien 1970. Redan första året blev han trea i Touren totalt, det bästa någon svensk fixat!!

Så kom då kronan på verket 1971då han rullar in i Milano som totalsegrare i Giro Italia!!  Gösta Fåglum kom hem till Malmö och körde ett uppvisningslopp med en del proffskompisar. Jag har aldrig sett Gösta så glad i brödernas sällskap!!

Gösta, Erik och Thomas klara till start i Malmö.

Men hjälmen då?? – den behövde inte ett proffs ha på den här tiden. Autografjägarna stod i lång kö så även assistent Ninni!!

Gösta skriver och Ninni i solglasögon tittar på!!

Vem som vann loppet i Malmö?? –vem vet kanske det var en dansk??

#316. Riktiga sportbilder med action!! –var är de i dagens tidning??

Var tog all actionbilder vägen!! –ja inte finns de i de dagliga sportbilagorna!! Där är det bara porträttbilder och bilder på fruar och mostrar till spelarna!! Har det blivit några slags socialbilagor för sportmiljonärer!!

Om det skulle va så att bildredaktörerna på sport pressen inte vet skillnaden mellan action- och porträttbilder så kommer det här!!

Typisk actionbild!!

Typisk porträttbild!! Carl Lewis.

Jag tog mig friheten att göra en liten ”research”!! –hemskt uttryck för en professor som vet vad research är!! --men i alla fall jag kollade de två största kvällstidningarnas sportdel och räknade alla bilder som var en spalt eller större i åtta blaskor. Det fanns totalt 126 bilder. Det fanns 11 stycken actionbilder!! --av någon form av aktuell sport!! Jag tog bort hästkapplöpning, för det tycker jag inte är en sport!! Ja, det blev alltså 115 bilder med porträtt, glädjescener, eller arkivbilder. Det fanns några montage också. Det betyder att det var mindre än 10 % actionbilder i dessa sporttidningar. Det är rent ut sagt för j-----t.

Man kan inte skylla på fotograferna!! --för de tar massor av actionbilder och de har alla de verktyg som behövs för att fånga det rätta, avgörande ögonblicket. Herr redaktörer, för det kan inte va kvinnor som är så enkelspåriga, ni kan inte skylla på TV!! --att de redan avslöjat det avgörande ögonblicket. Nä, för de bilderna fladdrar förbi alldeles för snabbt på dumburken. Frys fast det avgörande i momentet i sporthändelsen!! --eller vet ni inte vad det är. Visa dessutom lite humor!! Lite roliga bilder och inte bilden på mormor till storstjärnan!!

Typiskt rolig sportbild!! Patrik Sjöberg.

#307. Det ruskiga cykel-SM i Uppsala!! –för femtio år sedan!!

Skandaler! –diskningar!! –vurpor!! –återupprättelser!! Märkesmygel!! –störtregn!! Va det så bara elände vid cykel-SM i Uppsala 1963?? Nej!! –det var strålande cykelåkning också och härliga spurter!!

Femmilen tempo på cykel hade innehållet en del tveksamheter mellan Göran Carlsson och Gösta Fåglum. Gösta beskylldes för att ha legat på rulle på Göran. Det var ju mycket osannolikt, för oss experter, men han diskades. Hur det gick har jag berättat i en annan blogg!!

Höjdpunkten under SM-veckan var naturligtvis 18-milen. Det startade i skapligt väder men sen så satte regnet in och det vräkte ned. Tro inte att publiken gick hem, nej de stannade troget kvar. Loppet hade en del vurpor i början och det splittrade upp fältet i tre mindre grupper. Alla favoriterna var dock i första gruppen, som bestod av ett 40-tal cyklister. På tionde varvet stack Fåglum, Jupp och Bo Andersson iväg. Alla trodde att det var den avgörande utbrytningen. Det blev dock taktik åkning. En körde Crescent och två Monark. Jupp och Bo var spurtare, så Fåglum drog inte en meter.

 Jupp Ripfel drar före Gösta Fåglum och Bo Andersson i störtregnet.

Jupp ville verkligen loss, men efter några varv kom klungan ifatt. Det blev dock fler utbrytningar. En verkligen allvarlig sådan var när Paul Munther stötte och kom loss solo. Paul var en mycket allround cyklist och kunde mycket väl gå hem själv.

Paul Munther solo mot mål vid SM i Uppsala 1963.

Det blev dock för tungt att gå hela vägen hem för Paul. Klungan kom ifatt efter samverkan att dra. Spurten var lång och platt, och det hällregnade fortfarande. Jupp drog upp spurten med Lennart Emanuelsson på rullen. Lennart var en erkänt snabb liten cyklist från Hillerstorp i Småland. Han segade sig förbi Jupp och hade segervittring, när Jupp svarade. Jupp var fult upptagen med Lennart så han såg inte hur Einar Björklund kom förbi på de sista tiotals metrarna.

Einar Björklund vinner SM före Jupp Ripfel och Lennart Emanuelsson.

Det var strongt av Einar att vinna då han haft en hel del problem säsongerna innan. Nu blev det han som fick pussa kransflickan, inte favoriterna.

Puss!

Det var ett intressant SM att rapportera från som ung sportjournalist på Corren. Massor av skandaler och spännande hädelser. Du som var med på den tiden kan nog identifiera några av personerna på pressläktaren. Sven P, Harry J, Palle Brewitz. Jag träffade för första gången Åke Strömmer, legendarisk sportreporter på SR, och underhållare på TV. När jag kom tillbaka från banan, under 5-milen, ropade Åke över pressläktaren!! –hur såg det ut på banan Bob?? Jag fattade inte hur han memorerat mitt namn, vi hade inte blivit presenterade under pressträffarna. Tydligen hade han kollat upp mitt namn på något sätt??

#305. Cykelsport igen!! –den blixtsnabbe spurtaren Jupp Ripfel!!

Kanske är han den snabbaste spurtaren någonsin?? –här i Svedala?? –men han föddes i Sydtyskland!! –å kom till Sverige i början på sextiotalet!! Jupp Ripfel blev en fruktad avslutare vid mållinjen!!

Året var 1963 och han knep nästan SM på 18-milen!! –på första försöket!! --men han blev med en hårsmån slagen av Einar Björklund i ett spöregnigt Uppsala. Att Jupp skulle va vass i spurten visste experterna för han hade redan samma år vunnit en etapp i Österike Runt, ett erkänt bra etapplopp för amatörer. Näst år i Skoghall blev han också tvåa, efter Sven Hamrin, som sannolikt var loss från klungan.

Så lossnade det!! –vid SM i Örebro 1965 slog han Sture Fåglum i en långspurt. De var loss med stor marginal före Steve Tell och Gösta Fåglum.

Jupp Ripfel och Sture Fåglum var loss vid SM i Örebro 1965.

Jag trodde inte att någon skulle gå loss på den flacka banan i Örebro, och hade skrivit en kritisk artikel i Corren över varvets få backar. Jag skulle få helt fel. Jupp gick loss med Sture och Gösta förstod att Jupp lätt skulle vinna i en spurt. Så Gösta gick loss från klungan, men fick med sig snabbe Steve Tell. Det blev total nitlott för Fåglumbröderna. Gösta hann aldrig upp  Jupp, som krossade Sture i spurten och Steve knep bronset!!

Jupp Ripfel vinner lätt cykel SM i Örebro.

Jupp visade glädjetårar när han kramades om efter sin första 18-mila seger på SM. Han gratulerades av kranskullan och förbundsordföranden Folke Svensson, fabrikör från Motala.

Lagerkransad Jupp i Örebro.

Samma år tog också Jupp en etappseger i svenska 6-dagar, i Jönköping. Även 1969 vann han inledningsetappen i Uppsala i DN:s 6-dagars. Angående 18-milen på cykel-SM så kom han att vinna den 4 gånger. Redan året därpå i Växsjö så blev det en masspurt. Flera utbrytningar hade förekommit, bl a med Steve Tell, som visste att Jupp var hopplöst snabb i spurten. Upploppet lutade svagt uppför, så jag klättrade upp på en stolpe och använde ett teleobjektiv för att få överblick. De vassaste spurtarna var i en klass för sig. Jupp vinner med mer än en cykellängd för Sune Wennlöf och Einar Björklund. Stig Blom är fyra. Fåglumbröderna Gösta och Erik är inga dåliga spurtare, de blir 5 och 6.

Spurten i 18-milen i Växsjö 1966. Jupp tar sitt andra mästerskap.

Vid SM i Ystad året därpå tog Jupp hem klungspurten för Sune Wennlöf, det var bara det att Erik Fåglum hade gått loss och vann solo.

I Olympiska spelen i Mexico deltog Jupp i 1000 m på velodrom. Trots att han var snabb så hade ingen chans i denna typ av tävlingar, han blev 22:a.

Jupp skulle dock komma igen vid 18-milen i SM. Vid SM i Laxå 1970 blev det en knivskarp sluggning in mot mål med sin värsta antagonist Sune Wennlöf. Sune vann aldrig någon 18-mil, det var ständigt Jupp som var i vägen.

Jupp Ripfel slår Sune Wennlöf på 18-milen SM i Laxå 1970.

SM segern upprepades sedan i Jönköping året därpå och det var samma tvåa igen. Jupp Ripfel var under sin karriär i det närmaste oslagbar i platta spurter. Enda chansen att slå honom var om spurten var backig. Han drog en mycket tung växel i spurten och fick upp en högre fart än de flesta. I den sista bilden ser man att han sitter ned i sadeln och borrar med huvudet nedåt. Sune Wennlöf står upp eller sitter längre fram på sadeln.

Jupp Ripfel är naturligtvis Stor Grabb i cykel.

#300. Cykelsport!! –bilder med spurtaren Sune Wennlöf??

Nu skall vi plocka fram några bilder ur det förgångna igen!! –cykelbilder som fallit i glömska!! En bland de tio snabbaste cyklisterna i vårt sävliga land är Örebroaren Sune Wennlöf!! Han knöt upp svansen på de flesta i en spurt.

Första gången jag såg Sune, då hette han Petterson i efternamn, var när han vann B-klassen i Linköpingsloppet 1961.Han besegrade Lennart Emauelsson från Värnamo CK, också han fruktad spurtare, som Sune kom att ha många duster med under åren.

Sune blev aldrig svensk mästare på 18 mil, det var alltid någon annan spurtare som stod i vägen, vanligen Jupp Ripfel. Men Sune blev två tre gånger. Han blev dock något ännu finare, Nordisk Mästare på 18-milen 1967. I Åbo slog han i spurten Leif Mårtensen och Erik Fåglum. Mårtensen var ingen dålig skalp, för han blev sedermera amatörvärldsmästare 1969 i Berno, och 2:a som proffs i världsmästerskapen i Leicester 1970.

Bland Sunes många segrar skall vi nämna några som jag såg och fotograferade. Sexdagars hade etappmål i Örebro 1967 och Sune lyckades vinna denna etappen mitt i centrum av hemstaden.

Sune Wennlöf vinner 5:e etappen i Sexdagars 1967, före Thomas Fåglum.

Gissa om den segern var populär bland örebroarna??

Sune lagerkransad inför hemma publiken.

Det här året var mycket framgångsrikt för Sune. Han visade att han kunde slå sin store antagonist Jupp Ripfel i en spurt vid Stafett-SM i Göteborg. Det var stor publiktillströmning i Slottsskogen, där tävlingarna hölls. Sune, som tävlade för Centrum, slog Jupp i en mycket backig spurt.

Sune Wennlöf besegrar Jupp Ripfel vid Stafett-SM i Göteborg 1967.

Sune hade en typisk spurt fysionomi, kraftigt byggd och mycket explosiv. Han kunde dock gå loss från klungan och komma i mål själv. Det visade han när han vann den sista etappen av etapploppet Skagern-Köpenhamn 1967. Vem skulle inte vilja komma i mål ensam på H C Andersens Boulevard vid Rådhuspladsen i Köpenhamn?? I hällande regn och kallt väder kom Sune in själv på upploppet efter att ha hängt av alla.

Sune Wennlöf vinner den sista etappen i Skagern-Köpenhamn 1967.

Sunes prestation i det här loppet blev inte mindre av att han faktiskt vurpade!! --tidigare i etappen. Man ser att skon och byxan är sönderskavd när han får lagerkransen av borgmästaren.

Lagerkransad av borgmästaren i Köpenhamn.

Sune Wennlöf blev Stor Grabb nr 48 året 1967.