#257. Gammal tidning från krigsslutet!! –vilken skillnad?? –vilka bilar!!

Det var en annan tid, krig runt om knutarna, ransoneringskuponger!! Det var tider med oro för framtiden!! Så kommer det som alla önskat!! Kapitulation, fred och glädje på gatorna även i Sverige!! Va skrev lokaltidningarna??

I kvarlåtenskaperna från far, som under kriget, då han inte var inkallad, var butiksanställd i Konsum i Borås, fanns två gamla tidningar. Västgöta Demokraten (VD).

De var från fredsdagen, 7 maj, och dagen efter. Det man slås av är den försiktiga rubrikstorleken. Jämfört med idag då första sidan kan täckas av en bruten nagel hos Pamela Andersson. Baksidan utnyttjar av ganska stora rubriker. Textinformationen är detaljerad och lång. En liten lokaltidning som VD har uppenbart en egen reporter i Köpenhamn. Mycket bra. Notera dock att det på första sida finns plats för lokala notiser om Borås. Dagen efter finns det egna bilder om hur Boråsborna gick ut på torget för att fira freden, ett hav av knallar.

Två tidningar från en svunnen tid.

Notera att dessa bilder från firandet inte innehåller några detaljer eller närbilder från glada människor. Det är lite förvånande, men man skall komma ihåg att fotografen troligen hade en ganska stor Speed Graphic, och då slösade man inte på plåtar eller film.

Det här var tider av uppoffring, men brödet kom ut till butikerna. Vanligen med en lastbil som kördes med gengas. I Örebro fanns en brödfabrik som tillverkade APK limpan, som väl än idag är en svensk klassiker. Lastbilen kördes av assistent Ninnis farbror, Rune Eriksson, med en kollega.


APK bröd på väg med gengas i Örebrotrakten. Foto: Rune Eriksson.

Trots de bistra tiderna så unnade sig befolkningen en viss lyx. Assistent Ninnis far var arbetare på SJs reparationsverkstäder i Örebro. Han köpte en begagnad gammal bil till sammans med sin bror Rune. Bilen såg ut så här med sina slitna reservdäck.

Okänt bilmärke 1940. Foto: Gösta Eriksson.

Det är oklart för mig vilket bilmärke det är. Kanske någon FS läsare vet? Den eleganta mannen är Rune och de är uppenbart stolta över sin frihet med bilen. Observera att privatpersoner fick inte tillstånd att använda gengas. Det var förbehållet yrkesfordon.

#252. Hur man sökter fotojobb?? –med portfolio av bra bilder!! –från Zeiss Ikon Contaflex III

Söka sommarjobb som fotograf!! –först arbetsförmedlingen!! –anvisning till VD på tidningen!! Var man för ung?? –nä billig arbetskraft gillar VDar alltid!! Upp å visa bilder för chefsfotografen!! –hade bara 7x10 kopior!!

Han tittade tveksamt på mig!! En finnig skolgrabb, som sökte sommarvikket!! Har du bilder med dig?? –jag lade upp en bunt 7x10 kopior på bordet, jag hade inte råd å göra stora kopior. Va inte så haj heller!

Morocross i Linköping 1957. Contaflex III

Derby i vårmatch på grus, med åskådare på taket. Contaflex III

Räddning med knock! Contaflex III

Sexdagarsetapp passerar Linköping 1957. Contaflex III

Stock-car race på speedway stadion i Linköping 1957. Contaflex III

Det var alltså en ganska enkel portfolio för att söka ett jobb som fotograf. Jag visste att det var mest sportjobben man skickade juniorplåtisarna på. Så därför hade jag bara med mig sportbilder.

Chefsplåtis Irving Lindholm satt och muttrade en stund. Va har du för kamera? Jag har en Contaflex III. Han tittade misstänksamt på mig och sa: --här har vi Rolleiflex!

Far och mor hade skrapat ihop en stor summa pengar och givit mig en Zeiss Ikon Contaflex III, med fast normal normloptik, i julklapp. Inhandlad hos Kjellbergs foto. En stor uppoffring för en charkuterist och en hemmafru 1957! Det var en superb kamera, och mycket snabbare att hantera än en Rolleiflex. Det förstod jag senare.

Bild 1 och 3 är ganska bra!! --sa Irving!! Gå ned till farsan så anställer han dig?? Förlåt vem är farsan? --undrade jag förvånad. VD Lindholm!! --han som du va hos först.

Så va man anställd på tidningen Östgöten som sommarvikarie för Bengt Åhlén, som gjorde lumpen. Lön 200 kr/månad!!

Detta var sommaren 1957.

#249. Presshistoria!! –Tidningen Östgöten?? –på första siden 1958!!

Hektiskt morgonmöte hos redaktionssekreteraren. Vilken nyhet skulle man satsa på för första sidan? Måste va rykande färskt, och ha tydlig lokal förankring. Genierna kom fram till att det var en kille som fått 4H-pris på landet!

Fotoavdelningen på Östgöten var naturligtvis inte inblandad i planeringen för dagen, vi förväntades knappast kunna läsa. Speciellt inte juniorplåtis, som var ensam på avdelningen för dagen. Han putsade på Rolleiflexen och försökte ladda det gamla Braun blixtaggregatet. Det eländet, som alltid var tomt på destvatten!!

In rusar reportern Inga-Maj och ville ha en fotograf för att komma ut på landet till en bondgård. Alla fotografer vid den här tiden förväntades ha körkort!! Dock inte juniorplåtis, han var 15 år och visste knappt vad körkort var. Det letades dock reda på en vaktmästare som kunde köra oss ut på landet!!

Det skulle bli stort reportage om 4 H-verksamheten i Östergötland, som samlade 500 aktiva ungdomar. En ung grabb hade fött upp femton gäss på en gård och hade fått pris från 4 H.

Djuruppfödaren Karl-Axel Jonsson med några gäss.

Juniorplåtis hade lite erfarenhet av bondgårdar och var rädd för kor, men vågade gå framför gässen, så att en blyg Karl-Axel kom med på bilden. Den bilden landade på första sidan samma dag, efter en heroisk insats från juniorplåtis i mörkrummet. Snabbframkallning av Tri-X rullen och våtkopiering. Sedan beskärning så att den gamla Volvon i bakgrunden och plogen till höger kom bort. Jag var färdig före Inga-Maj, som skrev pekfingervals på skrivmaskinen.

Idag är det annorlunda?? –ett mord hamnar knappast på första sidan!! Utan det får bli en kändis som bantat 15 kilo!!

#247. Varför f/0,95?? –eller Kina på väg!! –vart??

Fler och fler f/0.95 objektiv dyker upp!! –varför undrar man?? Är det macho att vara extrem?? –eller har de verklig användning?? Är det high tech?? –ja, och sannolikt vill Kina visa framfötterna??

Det finns nu ett flertal objektiv på marknaden med den höga ljusstyrkan 0.95 eller 1.0. Först ut var Canon på sextiotalet med ett f/0.95 objektiv för Canon 7. På 70-talet hakade Leica M på med ett Noctilux f/1.0

Canon 50 mm f/0.95 och Leitz Noctilux 50 mm f/1.0

Canon hade ett autofokus objektiv EF 50mm f/1.0 för ett tag, innan digitala tiden kom. Det lades ner men finns på ebay för stora pengar. När den digitala tiden kom tycker man att behovet av 1-objektiv skulle spela mindre roll, med de ljusstarka sensorerna. Men inte, nu presenterar Leica M ett f/0.95 asphäriskt objektiv, som blir en storsäljare. Koreanska Nokton släpper ett f/0.95 för m4/3 kameror med 25mm brännvidd och i dagarna släpper kinesfirman  SLR Magic objektivet HyperPrime CINE 50mm T0.95. En glugg som väger 1 kilo och har en glasmassa i många av elementen med grundämnet Tantal. I flera av de tidiga objektiven fanns den radioaktiva isotopen Thorium, som höjde brytningsindex hos glaset. Nu har man infört Tantal i stället. Det är inte radioaktivt. Det kan också användas i ytbehandlingen av objektiven.

Varför vill man då ha ett objektiv med f/1?? –jo det ger ett mycket litet skärpedjup och det kan vara bra vid filmarbeten och foto då man vill frilägga något litet!! Hur litet är då skärpedjupet?? Det finns ”siter” på nätet där du kan räkna ut skärpedjup (DOF) ta och kolla här eller här så kan du se vad gäller. Man har på avståndet 1 m bara 10 mm DOF för bländare 1.

Canon f/0.95

Om man i stället väljer ett objektiv med bländare 1.4 så blir motsvarande värde 20 mm. Det kanske spelar roll i vissa tillämpningar men jag tycker det är tveksamt om man kan ha ett mycket mindre f/1.4 objektiv. Så kanske är f/0.95 objektivet en statussymbol??

Nu tror jag att det senaste objektivet från SLR Magic är ett skrytbygge från Kina. En demonstration i den allmänna ekonomiska och tekniska boomen i detta landet. De kommer inte bara att dominera den billiga produktmarknaden i framtiden utan också den högteknologiska!! Det satsar idag på utbildning och de mänskliga resurserna är enorma. Betänk att till varje universitetsplats, i alla nivåer, finns tusentals sökande. Det blir kvalitet genom gallring det!! En toppforskare i Kina, hon eller han är topp, i jämförelse med vad vi kan visa upp i väst, och de är många!!

Vad har Sverige att komma med?? Poppsångare och fotbollsspelare!!

Blivande professorer? Peking 1986.

#245. Dags att byta från ISO till DIN?? –eller nått annat??

Ljuskänsligheten, uttryckt i ISO, hos digitala sensorer börjar bli löjligt stora tal!! –eller vad sägs om ISO 204800?? –som anges för EOS 1D X!! Skalan är gjord för gammaldax film!! –stenålder??

Ljuskänsligheten för film uttrycktes i den gamla goda analoga tiden i mätetalen DIN eller ASA. DIN-skalan (DIN = Deutsche Industrie-Normen) publicerades först för svartvit film 1934 och är baserad på densitometermätningar av film exponerad med standardiserad ljusmängd och framkallningsmetod. Den har en 10-baserad logaritmisk skala så att en dubbling av ljuskänsligheten (= ett bländarsteg) motsvarar 3 steg.  ASA skalan utarbetades av Kodak CO för svartvit film 1943 och den är en aritmetisk skala baserad på exponering och bedömning av negativets bildegenskaper för ett standardiserat förfarande. En film med 100 ASA var dubbelt så snabb som en film med ljuskänsligheten 200 ASA. ASA-skalan omdefinierades 1960 så att filmer med 200 ASA ändrades till 400 ASA i stället, dvs man dubblade värdet i skalan.

Sammanställer man de båda skalorna så gällde efter 1960 att 400 ASA vara lika med 27° DIN. Före 1960 kan man på exponeringsmätare hitta markeringar för båda skalorna och det är inte säkert att 27° DIN motsvaras av 200 ASA!!

Här är det i stället 160 ASA!!

ISO systemet sammanförde de båda systemen 1974 så att man angav både det aritmetiska ASA som logaritmiska DIN i formen av ISO 400/27°. Detta framgår av den här filmasken från 80-talet!!

Det blev allt vanligare att man inte satte ut det logaritmiska värdet så att det blev ISO 400 kvar. Skalan var definierad upp till 3200 ASA. Det fanns en negativ färgfilm SR-G 3200 från Konica med den här känsligheten. Jag har själv använt den. Det fanns också en svartvit film Kodak T-MAX P3200.

Så kom den digitala tiden och tillverkarna av sensorer fortsatte att använda ISO skalan och nu rakade den snabbt i höjden ovanför den definierade ISO-skalan för film. Rekordet är snart ISO 204800 i EOS 1D X och det lär inte vara taket. Men om man nu använder så här stora mätetal så anger siffran 204800 att man kan bestämma ljuskänsligheten på 1/200000 när!! Vilket är nonsens!! Även om man anser 8 vara signifikant i 204800 så skulle man mena att den är uppmätt med en noggrannhet av 1/2000!! Vilket även det är osannolikt!! Kom ihåg att de gamla densitometermätningarna av film hade mycket stora mätfel, och man fastlade mätskalorna erfarenhetsmässigt i närmaste fasta mätetal!!

Vad skall man använda i stället?? Det finns faktiskt en skala, APEX, definierad så att 0 är ISO 3/6°, det vill säga ISO 400 är 7 och ISO 204800 är 16. Den skalan skulle funka bra med sina små mätetal. Men om man vill hålla på de gamla fina skalorna som DIN så går det också bra ty ISO 204800 blir så litet som 54.

Mitt förslag är att gå tillbaka till DIN-skalan för digitala sensorers ljuskänslighet.

Här kommer slutligen en bild som är tagen med en kinatillverkad svartvit film köpt i Peking 1986 och den hade ljuskänsligheten uttryckt i DIN som 27. Den var ganska grovkornig om man framkallade den i D-76, som framgår här.

Peking 1986. Olympus OM-4 med Zuiko 180/2,8.