Visst, en mycket hög bildkvalitet. Ett objektiv för finsmakare.
Det är väl inte något speciellt uppseendeväckande att ett spetsobjektiv av i dag är vassare än sin föregångare från 1958? Snarare är det uppseendeväckande att Summicron 2/35mm från 1958, nedbländad några steg, ger ett resultat som torde tillfredsställa de flesta än i dag - 65 år senare.

Jag är inte förvånad heller. Som jag skrev häromdagen har jag ett gammalt Version 1, som nu är inne för rundsmörjning, köpt oförskämt billigt begagnat för årtionden sen (när de VAR billiga). Sen köpte jag en M9 som levererades för nästan på dagen 13 år sen, och fick för mig att jag måste ha ett "nytt och vassare" 35 (det är ju liksom grunden) till den nya vassa kameran... Och det blev ju det här asfäriska (förra versionen, som lär vara oförändrad rent optiskt från den du provat) och körde med den.

Och nog var den "vass" alltid! Allt du skriver och visar om skärpa stämmer helt med min erfarenhet; det var bara det att jag upplevde den som "ettrig" och "jobbig" i sitt sätt att teckna. Så småningom skaffade jag också ett Summicron 75 APO och ett Summilux 50 Asph; båda var lika "skarpa" som 35:an, men betydligt vackrare i teckningen. Men 35:an började jag m e m lämna hemma...

Så fick jag för mig att ta fram mitt gamla och prova. Och: där satt den! Fin mjukhet och "Leica-glow" fullt öppet, snygg skärpa och lagom kontrast från 4 (med lite god vilja redan från 2,8). Du visade ju nyss vad det gick för...

Visst, behöver jag faktiskt full skärpa redan vid full öppning, så levererar det nya, den saken är klar. Men för det mesta är det det nya som ligger i skåpet och det gamla jag använder. Och nu, när jag MÅSTE ha det nya medan det gamla är på service, så får jag abstinensproblem! Borde sälja det nya...