SLOW PHOTO <=> EFTERTANKE OCH NÖJE

#413. Vi tar olika vägar i livet?? –den släta?? –eller…..??

Vi har olika start?? – vi har olika ambition?? Vi går skilda vägar!! –en del kämpar fram, på det ojämna underlaget?? –och andra går den mera utstakade släta vägen?? Hur du har gjort vet jag inte??

Jag satt på krogen för många år sedan och snacka med en enkelt klädd man?? –en nära vän!! Vi kom in på hur olika vägarna går i livet?? –hur ödet spelar in!!

Han berättade att han av slumpen tog den osäkra vägen?? –han kom från ett arbetarhem, gubben stoppa korv på en slakteri!! –å lukta pyton när han kom hem. Morsan slet i hemmet, som va rent som en söndag. Som enda grabben va han bortskämd, men hade det trögt i skolan. Stava som en kratta å va livrädd för spö från de stora gossarna. Det enda som funkade va ”kast med liten boll” där han va bäst i skolan med 52,30 m, bland de tio bästa i hela stan. Det gav aldrig någon riktig respekt??

Den släta och den ojämna vägen. Leica M2 och Summicron 35/2.

Så en da blev han sjuk, svårt, hamna på sjukhus ett halvår och fick flytta till en annan stad!! I den nya skolan blev han ett ljus, bäst i allt!! Gick ut med bästa möjliga betyg och blev efter en del krokiga vägar student. Han valde dock en, som det skulle visa sig, osäker framtid och studerade vidare!! –blev doktor och av en slump forskare!! Det var en knölig väg?? –ingen social säkerhet?? –aldrig något fast jobb!! Ständig internationell tävlan efter ”fame” och därmed mer pengar till jobbet och lön!! Nervsammanbrott flera gånger och rädslan att misslyckas följde honom ständigt!!

Vi satt där i baren på hotellet i Haag?? --gamle kungen hade bott där i sviten!! Min vän tog in en stor whisky till!! –å det gjorde jag också!! Efter några klunkar ur det stora glaset!! –det var en trippel, Malt!! –berätta han sorgset att han var känd i hela forskarvärlden!! –ändå fick han sitt första fasta jobb som 52-åring!!

Det var en vissen?? --men ändå intressant historia?? --om hur den knöliga vägen kan vara den rätta?? Jag tog den sista brännande klunken ur mitt glas!! --och gick upp och somnade i samma rum som vår gamle kung!!

Inlagt 2012-06-15 06:54 | Läst 4651 ggr. | Permalink

"När läser Din berättelse, Bob, måste jag tänka på Robert Frosts dikt: THE ROAD NOT TAKEN Two roads diverged in a yellow wood, And sorry I could not travel both And be one traveler, long I stood And looked down one as far as I could To where it bent in the undergrowth; Then took the other, as just as fair, And having perhaps the better claim, Because it was grassy and wanted wear; Though as for that the passing there Had worn them really about the same, And both that morning equally lay In leaves no step had trodden black. Oh, I kept the first for another day! Yet knowing how way leads on to way, I doubted if I should ever come back. I shall be telling this with a sigh Somewhere ages and ages hence: Two roads diverged in a wood, and I- I took the one less traveled by, And that has made all the difference."


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Intressant berättelse om hur livet kan te sig. Forskarvärlden kan vara tuff och jag kan tänka mig att många lovande forskare inte har tillräckligt vassa armbågar, eller för den delen stora Egon, för att orka med det ständiga tävlandet mot de bästa. Kanske är Darwins tes om "The most fitted" tillämplig även här. Kanske inte.
Fanns något kvar av den kungliga atmosfären i ditt hotellrum?

/Torbjörn
Svar från Bob Bovin 2012-06-15 09:17
Hej Torbjörn!
Ska man va forskare, skall man va unik.
Det var en stor säng!! --varför vet jag ej??
Ha det bra
Bob
När läser Din berättelse, Bob, måste jag tänka på Robert Frosts dikt:


THE ROAD NOT TAKEN
Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I-
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.
Svar från Bob Bovin 2012-06-15 19:08
Tack Wolfgang!
Vilken belysande dikt. Härlig.
För det mesta får man inte välja väg. Åtminstone inte i min väg.
Ha det bra
Bob