Det verkar som SD va det enda partiet som hade en strategi! På gott och ont! De andra partierna sprang hela tiden med fingret i luften och försökte avgöra åt vilket håll det blåste!
B)

Jag har aldrig förstått mig på C:s sväng in på ultraliberalism. C hade aldrig varit liberalt utan bara emot onödig byråkrati och att staten lägger sig i jordbrukat på annat sätt än att se till att bönderna får betalt för maten. Fattar inte hur C kunde välja Annie (då Johansson) till ledare och sen sluta upp bakom henne och Federer.

Dom propagerade för att staten skulle vara svag och fattig, ha fri invandring, och en hel del i mitt tycke bisarra saker som månggifte. Samtidigt skulle denna svaga och fattiga stat verka för landsbygdens bästa. Det hängde inte ihop för mig, men Lööf hade stort stöd även i lantbrukarleden.

Med Fälldins kärnkraftmotstånd var partiet uppe i 24,1 % av rösterna. Samtidigt förblev Fälldin blå, han skickade fram Olof Johansson om man behövde prata med sossarna. Partiet har fortfarande en stor andel väljare som värjer sig mot socialism och tror att (S) står för socialism.

Den andelen slutade rösta C då Lööf tydligt ställde sig bakom Andersson.

Om man lägger ihop hennes samlade uttalanden, så förstår jag utgången.