SLOW PHOTO <=> EFTERTANKE OCH NÖJE

#4043. Dög det till Lennart Nilsson?? –så duger den för vem??

Den boken skulle man läst: Lennart Nilsson Reportage?? Den kom ut 1955 precis när seniorplåtis började plåta?? Först nu hittar man den när det är för sent?? –att lära sig något??

Lennart berättar hur han jobbar som fotgraf för Se och andra tidningar vid den tiden 1945-1955. Man undrar ju vilken utrustning han använde vid den tiden?? –jo han packade i en liten axelväska med två Leica?? –vilka anger han inte?? –men mest troligen var det Leica IIf, grundat på vilka slutartider han använde?? Jo, det står i slutet av boken för varje bild. Han använde också Rolleiflex på många långa resor som enda kamera. Va säges om Svalbard och Afrika.

Vilka objektiv använde han då?? –jo, Leitz Summarit 50/1.5 för svåra ljusförhållanden, som vidvinkel använde han konstigt nog Elmar 35/3.5?? För tele anger han 135 mm utan spegelhus och Telyt 200/4,5 med spegelhus. Elmar 35/3,5 är ju en glugg med en mycket gammal konstruktion från början av 30-talet, men den tillverkades ända fram till 1948. Då kom Summaron 35/3,5, men den nämner han inte.

I september 1953 gjorde han ett marknadsreportage från Oxhälja i Filipstad??

 Marknaden Oxhälja med djurhandel i Filipstad anno 1953 fotograferat av Lennart Nilsson med Leica IIf och Elmar 1:3,5 35 mm med bländare 8 och 1/50 sek

Vid den här tiden använde Lennart bara svart-vita filmer, men just vid den här tiden började färgbilder komma på alvar i de stora nationella tidskrifterna.

Idag har seniorplåtis, som du vet, samma objektiv, från 1930 och det fungerar fint även för färgbilder, som dessa från torghandeln på Mårtenstorget i byn:

Torghandel plåtad med Sony a7RII + Techart LM-ARE adapter + Leitz Elmar f=3,5 cm 1:3,5 @ blädare 8 1/2000 sek. Lund anno 2022-07-30

Inlagt 2022-08-02 07:28 | Läst 970 ggr. | Permalink

"Vi köpte boken om Lennart Nilssons som beskriver hans reportagebilder (Hans livs bilder) till sambons mamma i present. När jag höll i den och bläddrade insåg jag hur oerhört stor fotograf den mannen varit och att det var så mycket mer än mikroskopbilder och hur ett liv blir till. Hälsningar Lena"


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Vi köpte boken om Lennart Nilssons som beskriver hans reportagebilder (Hans livs bilder) till sambons mamma i present. När jag höll i den och bläddrade insåg jag hur oerhört stor fotograf den mannen varit och att det var så mycket mer än mikroskopbilder och hur ett liv blir till.
Hälsningar Lena
Svar från Bob Bovin 2022-08-02 08:48
Hej Lena,
Hans status som som reportage fotograf är ju inte lika stark som hos några andra fotografer av den tiden. Men det är frågan om han inte var en av de vassaste.
Hans största insats tycker jag är när han skildrar isbjörnsjakten i Svalbard. Bilden med den skjutna isbjörnsmodern och den ettåriga ungen som kramar den döda modern väckte ett ramaskri i världspressen. Sannolikt bidrog den till stopp för jakten av isbjörnar på 60-talet.

Ha en fin dag
Bob
Lennart Nilsson var ju med all rätt världsberömd som fotograf. Intensitet, hängivenhet och uthållighet. Men för mig skavde det då det kom till fakta kring hur bilderna blev till. Särskilt tydligt då det gäller bilderna av ett barn blir till väckte ju världssensation. De marknadsfördes ju som tagna inne i livmodern vilket inte var fallet.

Även tidigare hade Lennart Nilsson ingen distinkt gräns mellan dokumentärt reportage och arrangerade bilder. Kurt Bergengren berättar i "Tänka med ögonen" om hur Nilsson i just "Reportage" instruerar att "Fotografen skall inte tränga sig in i händelsen." och ändå inleder boken med hur han och en reporterkollega arrangerade en bild som både vädjade och rörde och fick folk att skicka bidrag till de efterlevande.

Det var väl en yrkeshemlighet, en aldrig så skicklig yrkesman kunde inte säga allt.
Svar från Bob Bovin 2022-08-02 12:26
Hej, Måns,
Tack för dina insiktsfulla kommentarer.
Jag slogs också av Lennarts text i boken Reportage angående fotografens dokumentära ansvar. Det är uppenbart från många reportage att bilderna är arrangerade. Inflytandet från tidskriftens eller byråns chefsredaktör var stark vid den här tiden. Fotografens ansvar ansågs i den tiden underordnad. Men det gör att vi idag blir tveksamma över tidskrifternas ärlighet.
Men likafullt finner jag hans bilder kluriga och humoristiska.
Vad gäller Lennarts bilder i samarbete med KI är jag mer kritisk och mer tveksam till forskarnas agerande i ansvarsfrågan.
Bland många forskare inom elektronmikroskopi i världen stod han och hans medarbetare inte så högt i status. Jag vill inte kommentera den tiden efter 1960 då reportern Lennart försvann mer och mer.

Ha en fin vecka
Bob