#3533. SERENAR f:3.5 50mm Canon Camera Co. Japan No. 10576
Så heter objektivet och det är upp till återanvändning?? –trots sjuttio års ålder?? Det är dock nästan hopplöst att argumentera för detta?? –alla vill ha nytt och superbra prestanda??
Foto industrin lever ju av nyproduktion och dyra nya objektiv. Alla har väl sett det nya Apo-Summicron-M 35mm F2 ASPH för $8195!! –med super-super-prestanda?? Sannolikt med egenskaper långt över nödvändigt för 98% av tillämpningar idag??
Kanske är det så att det är tillräckligt med objektiv tillverkade redan?? --för användarna idag?? Återanvändning skulle vara det enda ansvariga att göra idag?? –glastillverkningen och legeringstillverkningen är energikrävande?? –och påverkar framtidens miljö??
Så det enda raka vore att leta reda på ett gammalt objektiv som är bra nog för ditt plåtande?? Om du vill ha ett allround objektiv så kanske Serenaren nämnd i rubriken skulle funka bra??
Serenar 50/3.5 med M39 Leica skruvfattning
Det här objektivet kostade två och en halv lax. Litet, lätt och ihop skjutbart. Trots en hög ålder ett agerande som nästan ny. Linserna i objektivet är bara fyra stycken och konstruerade så att de har en så kallad Tessar design. Bländaren sitter mellan tredje och fjärde linsen.
Objektiver är trots sin ålder antireflexbehandlat och har en bra färgåtergivning trots att färgfilm var ganska ovanligt bland amatörer i början av femtiotalet. Skärpan hos objektivet är bra nog för de flesta tillämpningar och vigetteringen är knappt synbar vid full bländaröppning. Fokusringen är mjuk som smör och bländarringen har tydliga klickstopp.
Vi kommer i nästa blogg ha med bilder som visar att detta är ett mycket bra objektiv?? -- för en digital kamera som Sony a7RII??
/B
Det verkar som Tessar objektiven är hyfsat skarpa digitalt också. Jag har en tegelvägg på balkongen och den blev skarp även vid 3.5.
Plåta tegelvägg är tveksamt eftersom oskärpa i hörnen kan bero på flera faktorer.
Den nya Leica gluggen kommer sälja som smör. Den har ju minst 11 linser, de flesta asfäriska eller akromatiska. Undrar om Leitz gjuter de råa glaskropparna i nära rätt form. Annars är det väl en datorstyrd robot som slipar dem.
Ha det väl
Bob
Förr var det mode att fotografera tegelmurar och tidningssidor för att kolla om det finns en skärpa vid kanterna och hörnen. Vem kollar hörnen i ett riktigt foto utom när det gäller reprofoto? Objektiven testades i labb på nära håll på platta motiv och så visades resultatet i vackra kurvor. Verkligenheten var helt frånvarande. I dag kollar man skärpan med 100% förstoring på bildskärm, vilket är helt onödigt och syns inte i print av vanlig storlek. 50% förstoring räcker bra för sådan test. Idag testas största bländare. Vem fotograferar i solsken med största bländare och när det råder svagt ljus, så räcker skärpan bra till vid största bländaren. Och vem behöver större bländare än 2,8 idag, när kameran klarar bra högre ISO?
Hälsningar Wolfgang
Jag håller helt med dig. Tester säger ganska lite på nätet. Likafullt är det kul att se. Ibland så beskär jag bilder så kraftigt att det motsvara 200%. I gatufoto är man ibland på fel plats och då är det bra att ha många pixlar och ett objektiv som hänger med med lite skärpa. Det du skriver föregår mins bilder i bloggen i morgon.
Det här med ljusstarka objektiv ligger ju i tiden och jag förstår det bara om man vill ha kort skärpedjup. Annars så sköter ju höga ISO allt idag. Bländare 3.5 duger nästa alltid idag.
Ha det väl
Bob
Säkert är det så att det kunde bli problem med nyförsäljningen, om gamla objektivs prestanda vore mer kända. Skärpan exempelvis behöver ju inte vara högre än att den färdiga bilden framstår som skarp vid normalt betraktningsavstånd.
Tackar, jag valde nog fel väg i livet.
Canon var nog något förvirrad av marknaden på femtiotalet. De tillverkade flera olika objektiv i ganska små serier. De sneglade nog mycket på Leica och Nikon vid denna tiden. Men många objektiv är ju inte dåliga för det.
Gamla objektiv kan ju komma till användning med digitalkamerorna mer enkelt idag med alla billiga adapteralternativ.
Det finns ju bilder från 1800 talet som man upplever som tillräckligt skarpa på betraktelseavstånd.
Ha det väl
Bob
På den tiden kontaktkopierade man sina stora negativ. Om vi exempelvis har ett negativ i 18x24cm plåtat med ett Zeiss Planar (1896) eller någon av de dyra dubbelanastigmaterna, så är kontaktkopian så skarp att man kan tala om absolut skärpa. Tål att jämföras med vilken digitalbild som helst.
Det är då som nu ofta stor skillnad på amatörbilder och professionella bilder.
Det är just det jag menar med pinskarpa bilder från 1800-talet. Man förstorade inte alls - man kontaktkopierade jättelika negativ. Tacka fan för att det blev bra och skarpt.
Kan det verkligen vara svagt,eller ha brister, Jag tror inte det.
/ Bengt H.
På den tiden fanns nog en känsla för att göra sitt bästa för landet. Just att resa sig ur ruiner och svält efter kriget.
Man kan se att den här montören var noga. Hans nummer på baksidan sitter spikrakt. Andra jag har sett på andra objektiv från den här tiden så sitter de präglade lite snett och vint.
Håll i
Bob