Hej Bob. Så är det. Jag har några gånger blivit tillfrågad om jag har lust att gå någon dag med någon annan fotograf, men har förklarat att jag alltid går ensam. Inte ens min brorsa Bosse och jag går tillsammans. Han är likadan, han vill gå ensam. Vi stöter ofta på varandra på stan, och skojar
typ- Har du varit uppe på söder?.
-Ja, säger jag eller han. Det är ingen idé att du går dit, där fanns inget intressant. Sen snackar vi en stund, och går åt varsitt håll.
För mig är det mumma för själen. Jag har min kompis med mig, KAMERAN. Samtidigt kan jag förstå att det är kul för många med foto som intresse att träffas över en kopp kaffe eller en öl och snacka foto, kameror, visa bilder, böcker och annat.. Men det är en annan sak. Kanske mer likt en bokcirkel, där såväl proffs-författare, poeter och amatörer träffas, snackar författare och deras sätt att skriva osv.
.Att gå på stan med sin kamera är nog lite likt författarens dag. ganska ensamt, men nödvändigt, åtminstone för mig., och jag har förstått att det är likadant för dig.
Mot nya bilder.Bengt H.

Men du är inte ensam när du har din kompis med dig...så kände jag alltid att kameran var vi trivdes så bra tillsammans. Prata med den förekom men jag krävde intet svar.
Fart o fläkt så rödklädd dam det är något jag gillar för blicken skull. Sedan tittade jag och hittade fotografen som ser lite lamslagen ut? Förlåt.
Vilken storm vilket regn fick bli inne i dag.
Kanske filmdags. Jonen ser Gudfadern 2 tre timmar lång
men han har tid till det.
Ha det bra önskar båda
Gun-Inger