Om jag sett bilden i ett magasin hade jag sett det som reklam för kvinnans klädsel. En vacker kappa med broderier på ryggen, så det var klart att hon visades bakifrån. Lite udda kjol eller byxor för att dra blickarna till just den annonsen. Men vore det en psykolog eller annan variant av analytiker som frågade så börjar man ju titta på bilden på ett annat sätt. Dolda budskap och liknande. En stark, självständig kvinna som går först, håller sin pojkvän i handen men styr promenaden. Pojkvännen bromsar in henne och kastar lystna blickar mot marknadsståndet med italienska delikatesser. Lördag och självklart vill han dit för att köpa hem något gott till kvällens middag, blir nog en fin köttbit och kallskuret till lördagsfilmen. Fast kvinnan har bråttom, det är ju rea i favoritbutiken (eller kanske var det i fotobutiken). De får dela upp sig för lördagens aktiviteter...

Den italienska stöveln

Associationer. Jag tänkte av någon anledning omedelbart på "Sven Gren, med sitt extra ben."
Och efter det är det svårt att se något annat i bilden.

Ha det gott! /Thomas

Hej
Intressant frågeställning som ger bilden fler dimensioner än vad de i förstone har. Jag antar utmaningen. Jag ser en bild, kanske inte helt på topp, men den har rörelseriktning och en beskärning som ger möjligheter för mottagaren att läsa in ett innehåll, att skapa en tolkning. Det beror delvis på att bilden inte sluter ut. Det finns bildelement som inte är helt och hållet inne i bildytan. Mottagaren-läsaren tvingas till att själv lägga till fortsättningen på bilden. Vad händer utanför?
Sen finns det en komplikation. Fotografen har en tolkning-avsikt. Mottagaren förväntas att knäcka den koden. Man skulle kunna säga att det finns ett rätt svar, nämligen fotografens avsikt. Bilden i sig har varken avsikt eller mening. En bild blir först ett meddelande, ett språk när den läses. Antingen av sändaren eller av mottagaren.
Stöveln kan då ses som lite grann av en fixeringsbild. Har man sett den så ser man den. Punkt.
Så vad är då problemet med denna utmärkta bild? I mina ögon är det att den utan en läsanvisning blir svår att förstå, entropisk. Men efter anvisningen blir väldigt enkel, redundant. Din bild är ett jättebra exempel på hur komplicerad kommunikationen mellan sändare och mottagare kan vara.
Hälsn.Gunnar S