SLOW PHOTO <=> EFTERTANKE OCH NÖJE

#204. Saknar jag film?? –absolut inte!!

Saknar film?? –nä det kan jag inte säga!! –jag saknar inte heller kemikalieångor!! –fläckar på fingrar!! –slask med giftiga kemikalier!! –avyttra miljöfarligt gods!! Jag saknar inte heller dammfläckar, tork avlagringar, och repor på filmen. Nämnde jag allt damm??

Nu mer än tio år in i den digitala äran kan man dela in fotograferna i tre grupper: De som brukade skjuta film, de som aldrig använt film och de som skiter i film!! Men ändå finns det ett intresse i att göra svartvita bilder!!

Jag har gjort min andel av foto med film, kanske mer än de flesta. Jag har i princip stått i ett mörkrum någon dag i varje vecka sedan början av sextiotalet. Men det var slut i mitten på nittiotalet. Jag har svurit mycke över fotokemikalier, och jag är livslångt märkt av dem genom allergi!! Så jag har fyllt mina lungor nog med giftiga kemikalier. Jag är glad att dagens ungdom inte behöver göra det!!

Men jag kan fortfarande tycka om den nyans och färg bilder från film ger. Jag tycker om svartvita bilder, men det kan man fixa från digitala filer!! Genom att skjuta digitalt RAW kan jag skaffa precis de stämningar jag vill genom att arbeta i datorn. Detta kan man inte göra med en enkel film! Det finns flera programvaror som kan hjälpa dig att få fram den fina känslan av ”film” till exempel DxO FilmPack 3. Silver Efx Pro är också en annan programvara för svartvita bilder. DxO är mera specifikt inriktat mot att kopiera egenskaperna hos olika gamla filmer som fanns en gång i tiden!! –även färgfilmer. Så går du där i nostalgi och ånger efter diafilmen du hade på sextiotalet så skaffa en plugin!! De kan fixa dina digitalfiler!

New York 2007. Canon 20D. Till svartvit med Silver Efx Pro.

Inlagt 2011-11-20 07:46 | Läst 10824 ggr. | Permalink

"Det här med giftiga kemikalier, det har vi flyttat över till kretskorttillverkningen och till elektronikindustrin och flamskyddstillverkningen, och det elektroniska avfallet sänder vi sedan till Afrika för att brännas för metallåtervinnas! Så visst har vi fått det mycker bättre vid vårt fotograferandet numera! ;) :) ;) ;) Lokalt i alla fall! ;) /B"


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Vi fick välja ett slags tillvalsämne i högstadiet och bägge åren valde jag Foto och Film, där vi fick fotografera och sedan framkalla våra egna bilder. Det var ju magi!!!

Jag fastnade så för det, så när jag hade flyttat hemifrån så köpte jag en egen framkallningsutrustning och framkallade mina egna bilder till och från i nästan fem år. Sen tröttnade jag på allt slabbet, och började skicka iväg i stället. Sen kom digitalkamerorna och man slutade nästan framkalla något överhuvudtaget.......
Ha det gott!
Mvh Heléne
Svar från Bob Bovin 2011-11-20 09:16
Hej Heléne!
Jag tror din berättelse är typisk för en ung fotograf. Spänningen att se en bild komma fram i skålen är magisk. Glädjen att göra ett hantverk är en viktig del av foto.
När väl det digitala kom var det naturligt och enkelt att gå vidare. Det är kul att se bilden direkt. Det ger också chansen att komponera om den om man inte är nöjd, direkt på plats.
Dina välkomponerade bilder är säkert en frukt av direktheten.
Ha det bra i naturen
Bob
Det här med giftiga kemikalier, det har vi flyttat över till kretskorttillverkningen och till elektronikindustrin och flamskyddstillverkningen, och det elektroniska avfallet sänder vi sedan till Afrika för att brännas för metallåtervinnas!
Så visst har vi fått det mycker bättre vid vårt fotograferandet numera! ;) :) ;) ;)
Lokalt i alla fall! ;)
/B
Svar från Bob Bovin 2011-11-20 10:56
Jo Bengt, det är en allvarlig down side hos elektronikindustrin. En hel del av hanteringen är mycket allvarlig. Jag tror inte kamerorna är den största boven, men säkert en ful del. Till kameran hör ju en dator och dessa byter vi ofta och kollen vart de går är nästan obefintlig! Den globala nedskitningen fortsätter!! De skrev jag ju om igår.
Så du är ett föredöme som kör en gammal OM-1 och några få rullar per år?
Mvh
Bob
Benganbus 2011-11-20 11:28
Fast jag har ju också en dator! ;)

Vad gäller andra saker, vi förbjöd ju kvicksilverbatterier för ett tag sedan, nu får vi lågenergilampor med kvicksilver...
Och om de exploderar – vilket faktiskt kan hända – ja, då blir ens hem en saneringszon,
som kräver ett långt stycke text med varningar från Kemikalieinspektionen...
"När en varm lampa går sönder
Vädra och lämna rummet. Den europeiska lampbranschorganisationen (ELC) rekommenderar att man lämnar rummet i 20-30 minuter. Samla senare upp lampresterna till exempel med en bit styvt papper eller kartong och torka golvet och andra ytor i närheten av den trasiga lampan med en fuktig trasa. Lägg lampresterna i en glasburk med lock. Lägg även trasan i glasburken, stäng burken och märk den, till exempel med texten "kan innehålla kvicksilver från en lågenergilampa". Lämna burken till returhantering som är avsedd för farligt avfall"

"Använd inte dammsugare. Det finns en risk för att dammsugaren ytterligare finfördelar och förångar kvicksilverdropparna och sprider dem i luften".

Så om en lampa går sönder, och barn är ensamma hemma,
så skall dom omedelbart lämna rummet! ;)
/B
Svar från Bob Bovin 2011-11-20 12:42
Kvicksilverlamporna är ett oförnuftigt val av myndigheterna. Troligen en följd av EU medlemskapet. Våra gamla glödlampor var troligen ett bra val i norden, då det bidrog till uppvärmningen av bostaden.
Man hade önskat att politikerna hade varit mer bondförnuftiga, något mer kan vi nog inte begära. Kvicksilver i glödlampor ger ju gasformig Hg vid explosion. Det går inte att komma undan. Bara springa och sanera efter utvädring.
Du tar upp en massa räligheter.
Gör något kul på en söndag.
Mvh
Bob
Benganbus 2011-11-20 16:59
Ok göra nå't kul... !?
Ok, har nyss provsmakat en ny glögg! :)
Efter att varit ute med Roffe några timmar i gråvädret, och efter det så smakade glögg och pepperkakor fint! :)
Ha det på söndagseftermiddagen!
/Bengan
då måste jag va en helknäpp individ,jag började göra bilder hemma i trondheim i et hemma gjort mörkrum i källaren i föräldra hemmet,sökte sedan som mörkrumsarbetere hos en fotograf i trondheim ps glömde at säga at de här var i mitten på 60 talet fick jobb som koppist,flyttade sedan till sverige 1971,fick enn en gång jobb hos en fotograf som koppist,nu i dag är jag förtidspensj,är medlem i nyköpings fotoklubb,de första jag frågade om har ni mörkrum,ja de har vi,de får bli ditt sa ordf jag kan inte få de bätre kommer till dukat bord alt finns där på klubben,jag trivs så bra me de här at jag kunna va där värje dag om så dator har jag också,photoshop,digitalkomp kamera,men fy fn vilket jävla skit at sitta framf en dator o pillra o dona jag kommer aldrig at släppa de analoga,inte för at man får bätre kvalite,de tror jag inte,men ack så mycket mera känsla de va mina åsikter hälsningar harald f.d trondheim,norway
Svar från Bob Bovin 2011-11-20 11:14
Du är säkert inte knäpp, utan ett exempel på en beundransvärd yrkeskår, som idag nästan inte finns. Du har funnit din fristad i en fotoklubb och det tycker jag är jättebra. Hoppas att du fortsätter att lära ut film-metoderna till yngre medlemmar. Det är bra att de får se hur det började.
En välgjord papperskopia i handen är en hantverkares dröm.
Ha det bra
MVH
Bob
Hej Bob!

Intressant inlägg även om jag inte kan hålla med fullt ut...
- Jag saknar mörkrummet och allt spännande man var med om!

Ibland var man tvingad att pressa filmen i kameran, andra framkallningstider och ibland var varm framkallningsvätska ett måste, - hur skulle resultatet bli?

In i förstoringsapparaten, hur är kornet?
Kornskärpeinställare, pjattar, nytt bättre objektiv i Dursten, första Cibacromebilden. *Härliga tider*
Idag sitter man i sitt digitala "laboratorium" och drömmer sig tillbaka då och då.

Visst, vätskor var alltid ett gissel, allergier som du beskriver (jag har klarat mig), svårt med återvinning av vätskorna för miljötänket var inte så utvecklat då o.s.v.

Jag har en plan att börja fota försiktigt med någon av mina analoga kameror, soppa filmen och sedan scanna in negativen. Mest av nostalgiska skäl, och för att få "riktiga" s/v bilder att pilla med.

När man fotade analogt komponerade man mer i huvudet innan man tog bilden/bilderna, idag skjuter man av x-antal skott och hoppas att något skall bli bra! Oftast blir det som man tänkt sig också!

Nåväl, det kommer alltid finnas människor som håller kvar i det "gamla", ser vi på skivindustrin har den "gamla" vinylskivan en renässans t.o.m. =)

Nåväl, skönt att vi människor är olika. Det ena utesluter inte det andra och det borde inte finnas konflikter om ditt eller datt.

Trevlig söndag

/Lasse
Svar från Bob Bovin 2011-11-20 13:04
Tack Lasse, vilken fin berättelse om ditt analoga liv med film. Jag håller med dig att man var nog mer tänkande med film. Å andra sidan finner jag att jag är mer spontan med det digitala.

Stenkakorna verkar dock ha dött. Vi har en hög här som vi inte blir av med.

Mvh
Bob
Jag saknar inte film, men jag saknar min gamla Leica M6:a.
Svar från Bob Bovin 2011-11-20 13:47
Det är ju en smula konfliktartad situation?
Hur man löser den undrar jag, skaffa en M9, kanske.
Mvh
Bob
Wolfgang 2011-11-20 13:56
Det finns ingen lösning för det, tyvärr, men jag saknar den ändå.
Jag saknar dock inte själva mörkrumsarbetet utan bara känslan att fotografera med M6:an.
M9:an har jag dock inte råd med, tyvärr. Och det känns också så att det är ett överpris på den.