SLOW PHOTO <=> EFTERTANKE OCH NÖJE
#1757. En skugga av sitt jag??
Man är ju alltid en skugga av sitt jag?? –den hänger ju med överallt?? Utom när man inte står i ljuskäglan, då blir det ensamt?? --ingen nära kompis å byta tankar med??
Så dyker den upp?? –ibland oväntat som en reflex av solen i ett fönster?? Då gäller det att hitta den?? –skuggan??
Min skuggvän
Inlagt 2016-02-18 07:32 |
Läst 2314 ggr. |
Permalink
vi vandra i,vi tidens vardagsträlar,
och sällan lyfta höga hymners flöden
till ljus och frihet våra bundna själar.
Vi kunde kanske lära oss att höra
också ett svagt ackord,en stilla röst
och bära tonen med oss i vårt öra
på väg mot livets kamp och livets höst.
mvhRolf
Tack för din tänkvärda dikt. Det finns mycket att fundera över, en del grått, något ljust.
Ha det bra
Bob
ibland är det så som du skriver att man vet att den finns men var.
Bilden visar denna spänning som kan uppstå.
Har hänt när jag gått hem sent en kväll ensam
så har jag blivit rädd för skuggan när den plötsligt hoppat framför mig.
En annorlunda underlig känsla.
Jonen soven enbart jag som är vaken.
Hoppas ni också sover gott.
Gun-Inger
Hos mig har det där med trygghet att göra när man är rädd för sin skugga. Vilken senior vågar gå ut sent på kvällen idag?
Ha en fin fredag, du nattuggla
Bob