Livsfarliga män som dundrar fram på sina snabba cyklar i tron om att de är med på Giro d'Italia och tror att det är avstängda vägar de forsar fram på. Troligtvis inte den här cyklisten som verkar se sig för och ta det lite lugnt men tyvärr är de alltför många.
En cyklist hade väldig tur att jag var på en för mig okänd gata och lite tveksam om vilken väg jag skulle ta och tvekade lite annars hade jag kört på den cyklist som kom dundrande mot rött. Fotgängare verkar också vara lovligt byte för en del av dem.
Men det är klart djungelns lag råder i trafiken numer och jag skulle nog inte våga mig ut på cykel i stan. Röran är väl illustrerad.

Håller med Margareta! Och även dig Bob! ;)
Jag har cyklat i Stockholm sedan 1950-talet. Och de sista åren när jag arbetade, så cyklade jag under cykelsäsong till och från arbetet! När vädret kändes bra! (ToR Rönninge och till Sergelstorg!)
Men det blev mer och mer jungelns lag under åren! Jag som tidigare tävlat på cykel, kunde inte förstå att man kunde köra så fort på trånga cykel/gångbanor, och även vid cykel/gångtrafikantmöten!
Jag kunde slappna av först då jag kom ut i förorten, och det blev breda vägar!
Då lade jag i tunga växlar, och då blev det åka av! :)
/Bengan