Kul test. Lite rörelseoskärpa kan vara bra ibland, det ger liv. Men om man vill frysa vingrörelserna är blixt en bra metod. Brinntiderna är ofta kortare än snabbaste slutartid.

Du har lyckats bra, Bob. Speciellt sista bilden. Den lilla oskärpan ger rörelsen. Men det är svårt att få bra bilder på småfåglar, eftersom de är så snabba i flykten. Den lilla kungsfågeln känns hopplöst att plåta.
Det är lättare med gatufoto :-)
De större flygande rovfåglar kan man få skarp kring 1/1500 sek.
Blixt är en lösning, men i min värld hör blixt inte hemma i naturfoto. Det stör naturupplevelsen och djuren.
Det skall vara svårt. "Svårt" är vackert :-)

Nu tycker jag, att en smula oskärpa i vingarna inte alls behöver vara av ondo. Tvärtom kanske.
Måste bara påpeka, att de där, i mina ögon, otroligt sköna bilderna med svepande vingar och skarpa ögon och näbb är otroligt mycket svårare att få till än bilder med hyfsat skarpa vingar.
Jag tycker i alla fall, att dina bilder är fina och den andra gör mig på riktigt gott humör med sin varma färgskala denna dystra fredagseftermiddag.
Jag är allmänt motsträvig till blixt och att använda det till fågelfotgrafering ansåg jag länge vara närmast absurt. Men så lyssnade jag på några duktiga fågelfotografer och tittade på deras bilder. Jag testade en gång. Eller två.. Ännu en konst att bemästra, så det fick anstå. Det finns så mycket annat att först lära sig.
Angående teknikens begränsningar har jag lärt mig, att det man har aldrig lär vara tillräckligt vid fågelfotografering. Det finns alltid bättre prylar än det man själv har. Kortare slutartider, bättre brushantering vid höga ISO-tal, snabbare serietagning för att få bättre chans att få vingarna i rätt position vid exponeringstillfället, längre brännvidder osv. Alltid finns det något att sukta efter. Som vanligt gäller väl, att det viktigaste inte sitter i utustningen. Men framför allt, är det ju så roligt det där med fågelfotografering, eller hur? Kanske just för att det är svårt.
Ha en skön helg!
Eva