Hej,
Det tycker jag verkar vara en bra arbetsmetod. Du kommer att ta bra bilder.
Ha en skön dag
Bob

Hej,
Reglerna är i huvudsak baserade på om de skall behaga eller inte. De är beroende av psykologiska grundfaktorer och teorier.
Försök att förklara vad som är vackert. Vilka grundfaktorer krävs då av bilden.
Det hela är också en kulturell fråga. Vad som är vackert i Japan är inte alltid vackert i landet lagom.
Ta tavlan "Skriket" och fundera över hur diagonalen går i den.
Ha en bra dag
Bob

Jag ser nog saken helt annorlunda, och menar att det inte alls har med de faktorer som du nämner att göra:
Verkligheten är holistisk till sin natur. Det ena går över i det andra på ett flytande sätt, utan egentlig gräns. I denna obegränsade holistiska verklighet, kommer vi dragande med en ram. Vi plockar ut en liten bit av det som egentligen är obegränsat. Då måste man ta sig en funderare på vad som skall vara utanför ramen, och vad som skall vara innanför, liksom man måste fundera lite på hur de saker som man väljer att ha innanför skall ordnas. Det tillrättaläggandet syftar till att bildelementen som är innanför ramen skall få någon slags representativitet gentemot den obegränsade verkligheten. Om man lyckas, då blir det snyggt och uppfattas av betraktaren som meningsfull - det säger något. Saken har inte ett dugg med "behaga" att göra.

Snyggt = vackert?
/B

Ungefär som Magnus säger här nedan. En välformulerad bok som är lättare och angenämare att läsa. Om det inte går att läsa, då har man tillämpat fel språk.
För övrigt visar dina bilder ovan att du själv tillämpar strikta kompositionsregler. Det du menar är geometriska förhållanden, är misstänkt likt gyllene snittet.

Jodå - detta seende och denna känsla har vissa mycket lättare för än andra. Jag känner många som aldrig har hört talas om kompositionsregler, men som ändå på ren känsla tillämpar en rad klassiska sådana.

Hej,
Du har rätt där, jag hinner inte leta efter former när jag plåtar.
Analogin mellan textbok och bild är jag inte riktigt med på. Visst är Ulf Lundell mera lättläst än A.J. Cronin, men det kan jag inte överföra till bilder. Jag läser bilder på ett helt annat sätt, och tror inte samma del av hjärnan är engagerad.
Sålunda tror jag att totalt kaos, som bryter mot alla geometriska regler kan vara oerhört starkt påverkande i huvudet på mig. Tänk t ex på van Gogh´s tavlor med japanska körsbärsträd med sina bara grenar. Åtminstone jag imponerades i mitten på femtiotalet av den grafiska effekten. Jag tror inte jag var ensam?
Hälsa grabben i Dalby
Bob och Ninni

Go kväll.
Man gör så gott man kan.
Ha en fin kväll
Bob