Ibland blir det bara för mycket.

Igår åkte jag och min fru upp till Guldhedens vattentorn. Något jag tänkt göra ganska länge.

Att fota staden Göteborg från dess kanske bästa utsiktsplats.

Där uppe vid kaféet på toppen av vattentornet har man en fantastisk utsikt. Cikra 130 meter över havet är man högre än det mesta i stan. En ganska okänd oas även bland Göteborgare.

Här har man äta goda mackor, pajer och dricka  gott kaffe. Deras räkmackor rekommendaeras varmt.

De har öppet till klockan 20 så nu på hösten kan man fånga solnedgången sedan man medan man väntat på solen mumsat i sig både räkmacka och några kakor.

Igår tydde allt på det skulle bli en häftig solnedgång. 

Nu såg tyvärr resultatet gärna ut så här. Det hade varit varmt under dagen och när temperaturen sjönk drastiskt så bildades dis. Inget bra när man fotar saker som är många kilometer bort.

Nu har vi ju fantastiska verktyg för att ta hand om sådana mediokra resultat. Dehaze är ett av dem.

Det fungerade väl hyfsat till att att börja med. Medan diset inte var allt för starkt.

Som det här panoramat.

Fast diset blev allt starkare ju mer temperaturen sjönk.

På lite kortare avstånd gick det att få till en hyfsat bild med HDR. även om den lider av lite för mycket dehaze.

För bilder som avbildar sådant som är fler kilometer bort måste diset kompenseras så kraftigt att det blir helt sjuka färger. Långt ifrån vad som är realistiskt.

När väl solen sjönk under horisonten var det för ögat en riktigt häftig solnedgång.

För fotografen inte riktigt lika lyckad.

När man kompenserat för diset då blir det lite för mycket av det goda. Visst jag kunde ha maskat och jobbat och kanske fått ut något bättre av det. 

Nej det är bara att komma tillbaka en klarare och kallare dag när det inte är lika mycket dis. Allt annat skulle vara att skapa en bild i PS.

Å andra sidan får man då chansen att tugga i sig ännu en av deras goda räkmackor. Det är det värt.

Så omtagning kommer när luften blir kall och klar.

Om ni tänker besöka Göteborg så lägg in ett besök på detta ganska okända turistmål.

Guldheds tornets kaffe. Lägg det på minnet.

Där ute i väst ser ni vinga blinka som bäst för att nu traversera en gammal sång.

Gymkhana, action till häst

En tjej som älskar ridning och hästar berättade för mig att gymkhana skulle vara en gren med mycket action. Dessutom att klubben i närheten av oss skulle ha klubbmästerskap idag.

Jag tog min egen stålhäst samt en kamera och åkte dit.

Nu fick jag se vad det här var för något och om det var någon action.

Det första jag kunde konstatera var att det fanns väldigt små hästar och ganska stora hästar.

Den här kunde man ju nästan ha som hund hemma. Går fint fot också.

En del verkade inte gå fot lika bra utan behövde dras med av sin ryttare.

Gymkhana verkar mest gå ut på att man skall plocka upp något och sedan lägga eller slänga det i något.

Som här en mugg.

Som skall slängas i papperskorgen. Fast den här tjejen missade.

Vi får låta tjejen på banan intill visa hur man gör.

Nästa heat var nästan samma sak. Plocka upp en låda och lägg den på en tunna.

Sedan runt märket och full fart tillbaka.

Ibland var det jämnt mellan lagen och det blev lite kamp om vem som skulle vara först i mål. 

Det hände att också att ryttaren var tvungen att använda sina egna apostlahästar.

På sträckan tillbaka gällde det att slänga sig upp på hästen utan förlora tid. Här en stilstudie.

Jag hyser all beundran för den här tjejen. De få gånger jag ridit så har jag ett litet helvete att komma upp på de här brödmopparna. De vill ju ofta inte stå still.

Kunde också kontatera att hästar kan se lika galna ut i ögonen som min lille svarte när han dundrar fram i full fart.

En del hästar var lika trögstartade som en gammal bil när matte skulle ut och springa fot med dem. (Hussar fanns det bara ett par stycken i den yngre klassen. I den äldre var det enbart mattar.)

De fick helt enkelt bogseras igång.

Nej någon ny rolig actionsport hittade jag väl inte. Fast lite bilder blev det och en skön timme i solen

Sedan tog jag min mer lättmanövrerade BMW med 120 sådana där brödmoppar i motorn och åkte hem för en välförtjänt lunch.

Nu vet ni också vad Gymkhana är för något.

Det där med gym kan jag förstå eftersom ryttaren också måste springa. Fast khana?

Skall det ha med han Djingis att göra?

Upplys mig gärna om ni vet.

God kväll.

Lite familjebilder

En del tror kanske att jag bara håller på att testa mina kameror och fota springande hundar. Så är inte fallet kan jag lugna er.

Det är bara mitt sätt att snabbt lära mig en ny kamera och få veta hur den skall hanteras för bästa möjliga resultat och var gränserna går för den.

Oftast används den snarare till helt alldaglig fotografering.

Som från dagens promenad med son, svärdotter och barnbarnet Charlie.

Bilder som jag en dag hoppas att Charlie kommer uppskatta att jag tog. Foton som blir mer värdefulla ju äldre de blir.

God natt på er alla.

Fuji X-T2, en sista test av följande fokus.

Så här på tredje dagen med kameran börjar jag få till alla inställningar och lära mig kameran.

Jag vet att en del tycker kameratester är urtrista. Fast det finns också många som är intresserade av X-T2 och gärna vill veta mer. 

Så det fick bli en sista test av följande fokus idag. 

Tog som vanligt hjälp av Kasper. Han klagar inte utan tycker detta är bland det roligaste som finns.

Jag slänger en boll i vattnet. Han hämtar den och springer i full fart. Inte alltid rakt mot land utan det kan  kan bli lite hit och dit. Så det gäller att hänga med. Ibland är det huvudet som är högsta punkten och ibland rumpan.

Kameran inställd på 1/2000 del och bländare 3,2. Använde Fujis motsvarighet till 70-200/2,8.

Nämligen 50-140/2,8 OIS. 11 bilder per sekund.

Nu sitter följande fokus precis lika bra som det gjorde med min 5D MKIII eller 5Ds r.

Här är 6 bilder i serie. 

Reportage om en äventyrsfotograf vid namn Cory Richards. Mycket sevärt.

Tror många precis som jag kommer bli imponerad över bilderna i det här reportaget. Häll upp en kopp kaffe och njut.

Tryck här.