Foto en materialsport eller?

Har fått nöjet att låna en Hasselblad H5D med 60 Mp CCD bakstycke plus några av deras skarpaste objektiv.

Ett 100/2,2 och 50/3,5. 

Så jag var givetvis tvungen ut och testa lite. Eftersom jag har fotat med H5D tidigare  var det lätt att komma igång. H5D är överhuvudtaget lätt att lära om man är van vid andra avancerade digitalkameror. Man behöver inte lusläsa manualen för att komma igång.

Att det är en kamera på sterioder är det ingen tvekan om. Fast också en kamera som kräver det lilla extra för att komma till sin rätt. Minsta skakningsoskärpa syns när man zoomar in i dessa bilder. Spegeln är stor och tung och känns ordentligt. Så det krävs korta slutartider för att få bra skärpa handhållet. Helst skall man använda stativ för att få ut max och gärna spegeluppfällning vilket det finns en speciell knapp för. Så det tar ett ögonblick att fälla upp spegeln och sedan ta sin bild. Så lyssna och lär Canon.

Så för mitt egna höga nöjes skulle tänkte jag göra en liten jämförelse mot helt annorlunda kameror.

Läste i  en tråd här på Fotosidan där en proffsfotograf hävdar att Fuji 16 Mp kan matcha mellanformat. Alltså Hasselblad. Är det verkligen så? Osäker på vad 100 mm för Hassselblads 40.2 x 53.7 mm sensor motsvarar i 24X36 mm så valde jag att ta med  att 60/2,8 macro till X-PRO1.  Alltså 90 mm på småbildsformat som var alldeles för mycket visade det sig när jag såg resultaten från kamerorna. Hassselblad med 100mm motsvarar nog snarare 60-70 mm på småbild.

Någon som kan räkna på sensorstorleken och ge mig förkortningsfaktorn på denna sensor? Skulle vara bra att veta så jag väljer rätt objektiv för jämförelsen nästa gång.

Nåväl det blev en del jämförelsebilder. Tagna med stativ. Det var disigt i Göteborgsluften i kväll så det påverkade en hel del. Hasselbladarens första bild beskars till 2-3 format för att bli mer lika X-PRO1 bilden. Så den är alltså beskuren på höjden enbart.

Så om vi nu jämför resultatet mellan dessa båda kameror i det lilla format som Fotosidan låter oss publicera. Vilket å andra sidan är mer än vad som ofta används i andra sammanhang på weben.

Ser man då någon skillnad?

Klicka på bilderna så kommer ni till större versioner.

Så Hasselblad först.

X-PRO1 med mer tele sedan.

Jo det finns nog en skillnad men den är inte stor så här på weben. 

Sedan tog jag bilen till ett annat favoritställe i Göteborg och blev helt oseriös.

Vi börjar igen med Hasselblad. Här fick jag en konstig moaré-effekt borta på kajskjulet i bakgrunden. Kanske avsaknaden av AA-filter ihop med solens vinkel mot plåten. Ser ut som en regnbågseffekt. Åtminstone något jag inte tidigare sett hos Hasselblad.

Sedan X-PRO1.

Mer tele som sagt men skarpt och bra.

Slutligen. Den riktiga uppstickaren. iPhone 6+. Beskuren också till 2-3 format för bli mer lik de andra. iPhone 6+ har ungefär 30 mm i småbildsformat och därför ett helt annat perspektiv än de andra.

Så jag får nog hålla med herr proffsfotograf. Publicerar man enbart på weben eller skriver ut i A4 eller max A3 så går det nog lika bra att använda en Fuji med bra objektiv som att använda en Hasselbladare med 60 MP bakstycke. Många andra som till exempel min fru skulle tycka att iPhone fungerar lika fint.

Det har ju en och annan Leica fotograf också nyligen upptäckt att man kommer långt med. Det går definitivt idag att ta godkända bilder för normala ändamål med mycket enklare grejor än det mest avancerade som går att köpa för pengar.

Fast om man nu sitter med bilderna i original och kan jämföra dem på en MacBook 15" Retina  skärm på en monitor och en 30" Dell på den andra så är det klart att man ser stora skillnader.

Fast det är kanske det vi ägnar för mycket tid till utan att ägna någon tanke till vad bilden skall användas till?  Det tycker jag åtminstone allt för många av tekniktrådarna tyder på. 

Hur många är det som egentligen skriver ut i A2 eller större regelbundet? 

Fast om man gör det är det klart att Hasselblad är kungen i gänget.

Naturen kan vara grym men också fantastisk

Den här råbocken såg jag, mig veterligen för första gången för 2 år sedan. 

Då dök 2 unga rådjur upp i grannens trädgård i skymningen. Den ena med sitt vänstra ben dinglande, slängande hit och dit. Helt uppenbarligen brutet strax över knäleden och såg ut som ett öppet benbrott.

De verkade i panik och kanske var den ene påkörd, kanske hade den brutit benet i berget bakom vårt hus. Detta ligger inne i Göteborg så svårt att säga vad som hänt.  Jag trodde att det definitivt var kört för detta unga rådjur.

Det skulle visa sig att jag hade fel. Under de 2 år som nu snart gått har jag sett detta rådjur många gånger.

Såret har läkt men han kan inte stödja på sitt vänstra ben utan haltar fram på 3 ben. Det klarar den bra. Ibland är han tillsammans med andra rådjur. Ibland ensam.

Oftast dyker de upp på sena natten när bruset från staden är som minst och 99% av alla sover. Nu på våren och sommaren är det ofta villaträdgårdarnas växter och blommor som är i fokus.

Idag dök han upp mitt på dagen och jag lyckades ta några bilder. Denna gång skulle han inte palla blommor utan ville bara äta lite fräscha almlöv i skogen bakom vårt hus.

Visst är det skönt att naturen inte alltid är lika grym som man ibland tror.