Försökte Rembrandt nånsin imitera hällristningar? (Apropå fusk med analoga och digitala bilder)

Läste Bengans blogg (och inlägget innan) om det där med att försöka få bilder gjorda med digitalkamera att se ut som om de fotograferats med film. Visst har det analoga sin charm, men inte var det alltid det där med korn var så himla snyggt ...

Nils Landgren, fotograferad med Nikon F4, 300/2,8 och antingen pressad Tri-X eller T-max

Bilden av trombonisten Landgren ovanför tog jag i Västerås (Rocklundahallen tror jag) i början av 90-talet. Den är groteskt kornig och inte särskilt skarp nånstans, men ändå ganska bra. Den är dock inte bra just för ATT den är kornig och oskarp, utan det blev helt enkelt inte bättre en så när man tokpressade film som snabbframkallades för att kunna publiceras i tidning dagen efter.

Många som försöker få sina digitala bilder att se analoga ut lägger på alldeles för mycket korn, kontrast och annat och får ett resultat som alltså rent tekniskt motsvarade vad jag fick till för en herrans massa år sedan, trots att bilderna inte blir bättre av det.

Gatumusikanter i Uppsala, fotograferade med Fuji X100 i juni 2011

Bilden av gatumusikanterna fotograferade jag med en likadan kamera som Bengan använde i sina exempel, men jag har fotograferat i råformat och använt Silver Efex för att få den till svartvitt (och dragit en del i spakarna för att få den som jag vill ha den). Jag kommer inte ihåg exakt hur jag gjorde, men jag tror att jag kan ha lagt på en liten gnutta korn, men det kan också vara brus från sensorn. Hade den blivit bättre om den haft mer korn? Nä, inte enligt mig.

Islandshästar i Hågadalen i april 2006. Fotograferade med EOS 5D och 135/2,0L

Hur är det med färgbilder då? Ska de vara korniga? Ja, om man använder en del presets i Color Efex Pro som jag kör ska de uppenbarligen det, men bilden ovan tyckte jag redan utan efterbehandling såg gammal ut tack vare färger och det extrema motljuset - jag har förstärkt färgerna för att få det att se ut lite som en del gamla diabilder jag gillar, men nåt korn är där inte. Överstrålning och dylikt kommer från ljus och objektiv, så det är inga effekter. Det blev helt enkelt lite platt att köra råfilen som den var, så jag har framkallat bilden ungefär som om det vore en svartvit bild, fast behöll färgen (typ) :)

Rauni, fotofika i december 2013. Nex-7 med 50/1,8

Den hyfsat färska bilden av Rauni har inte heller något pålagt fuskbrus, men jag tycker ändå den har en snygg gråskala och skärpa. Plastig för att där inte är något korn? Nä, det tycker jag inte - det går att få snygga svartvita digital bilder som inte ser plastiga ut utan korn och brus.

Det som får en bild att se mest ut som en analog bild är damm och repor, men sånt undviker jag helst att lägga in i mina bilder medvetet (jag har stått alldeles för många timmar i mörkrum och försökt få bort skiten för att försöka återskapa den digitalt).

Jag avslutar med en kombination av en halvgammal digital och en jättegammal analog bild (den lille som stirrar in i kameran till höger är jag). Brus- eller kornmässigt är inte den gamla bilden "sämre" än den nya (som togs 2005) - den är däremot ganska oskarp (och jag har ingen aning om vad min far använde för kamera).

Martin, Kitty och Jag

Bägge bilderna är med största sannolikhet tagna i samma hörn av samma hus (även om hörnet inte syns i den vänstra bilden) :)

Det finns inga fel när det gäller hur man behandlar sina bilder - bara man har skoj när man gör det. Och visst får man försöka efterlikna gamla tekniker om man vill det, men det blir inte alltid bäst om man gör så tycker jag :)

Hadet!

Moralpanik!!!

Veckans avsnitt av SVT:s "Alla är fotografer" handlade om fotografering av barn. Barn som i små människor och barn som i avkomma (i det här fallet Johan Rheborgs 20-åriga dotter Josefin). Rheborg valde att fotografera sin vuxna dotter iklädd avklippta jeans och en topp, och det har fått både forumskribenter och andra att gå i taket. Bilden hittar ni på Johan Rheborgs flickr.

Jag fotograferar mina egna söner i alla möjliga situationer och klädsel, och vare sig de eller jag tycker att bilderna är olämpliga för allmänt beskådande, men när det sker i public service på bästa sändningstid blir det uppenbarligen för mycket för många. På expressen.se skriver fotografen Linnéa Pettersson totalt ner programmet och förstår inte hur inslaget kunde visas.

Sönerna på Isle of Mull 2005

Också här på fotosidan.se är det en del som hävdar att det var ett synnerligen olämpligt beteende av herr Rheborg att fotografera sin dotter på det vis han gjorde (och somliga ger också kängor åt den gubbslemmige skolfotografen som var med i avsnittet.

Sonen Felix i november 2005

Varför är det så känsligt med bilder av barn (t.o.m. vuxna barn)? Visst finns det otäcka nätpedofiler och andra sjuka människor som kan tänkas gå igång på bilderna som blivit mycket mer lättillgängliga i och med Internet, men ska vi som gillar att fotografera barn för den skull avstå från att fotografera eller publicera bilderna?

Sonen Oliver med klasskompis jag glömt namnet på. Valborgsmässoafton 2006.

Visst finns det tillfällen där det är olämpligt att fotografera, och alla bilder ska kanske inte läggas upp till allmän beskådan på nätet, men jag tycker inte bilderna som visades i teveprogrammet hör till den kategorin. Det är uppenbarligen väldigt viktigt för PK-maffian att alltid gripa in när det finns minsta misstanke om att någon beter sig på ett oacceptabelt sätt. Att programmet visas av SVT gör det till en ännu tydligare måltavla än om det sänts av någon av betalkanalerna.

Oliver i juni 2006

Efter att första avsnittet av Alla är fotografer sändes var det massor av folk som klagade på det - kanske främst för att två komiker inte under några som helst omständigheter skulle kunna göra något vettigt av ett så känsligt ämne som fotografering (som måste tas mycket seriöst alltid och hela tiden). Tongångarna förändrades lite efter andra avsnittet, men det var fortfarande bara ett underhållningsprogram som inte har så mycket med fotografi att göra.

Felix, april 2010

Onsdagens avsnitt verkat få många att glömma det där med underhållningen, och i stället fokusera på att det faktiskt handlar om bilder. Tyvärr handlar det uppenbarligen om fel bilder och fel fotografer. Skolfotografer är per automatik snuskgubbar, och att be sin vuxna dotter ta av sig tröjan är något helt vansinnigt olämligt att göra.

Felix, februari 2007

Det ska bli intressant att läsa i forumet och diverse krönikor efter nästa avsnitt, och se vad som är fel med programmet då. Själv tycker jag det är intressant och underhållande, men lite för kort - 30 minuter gör att man missar mycket (som att Rheborg gjorde den klandervärda bilden av sin dotter med en analog kamera och inte den Canon han sprayar med i programmet).

Ha det gott!

Vad gör man när inspirationen tryter? Köper nya prylar förstås!

De senaste månaderna har det inte blivit mycket fotograferande för min del. Det är inget ovanligt, utan det brukar gå i perioder där jag ibland tar väldigt många bilder, och ibland nästan inga bilder alls. Eftersom jag är en prylgalning vet jag att det nästan alltid hjälper att sätta fart på plåtandet genom att köpa nya prylar (för mig alltså) :)

Min första linsbebis

Eftersom jag är som jag är har jag (förstås) ägt en Lensbaby tidigare. Det var den första modellen som kom, och den var verkligen inte skarp nånstans och det var omöjligt att få två likadana bilder eftersom den i princip bestod av en bajonettfattning, en stump dammsugarslang och en rätt dålig lins. Fokusering och tiltning gjordes genom att helt enkelt vicka på objektivet med fingertopparna (enligt bilden ovan). Den kunde ge en del kul effekter, men i och med att den var bökig att hantera gjorde jag mig av med den ganska snabbt. Den kostade dock inte många kronor så det var kul att prova.

En slak D3:a

En av de senaste inkarnationerna av Lensbaby, och den jag köpte, är en variant som heter Composer Pro. Den är, hör och häpna, försedd med två linser av tämligen god kvalitet, och det går att byta ut en av dem för att för både vidvinkligare och mer tele (extratillbehör). Den främre linsen sitter på ett slags kulled som går att låsa, så det är inte längre några problem att få objektivet att bibehålla samma position mellan flera exponeringar, och fokuserar gör man genom att vrida på den främre delen av objektivet. Bländaren är dock, precis som på den första modellen, en liten skiva med hål i som är rätt bökig att byta (mot andra skivor med större eller mindre hål).

Sonen Felix, fotograferad med D3 och Lensbaby Composer Pro

Ett par av de tillbehör som finns är linser som ger brännvidderna 35 mm och 85 mm. Båda är ganska dyra, men till skillnad från den jag har försedda med en "riktig" bländare som justeras genom att vrida på en ratt. Får se om jag skaffar någon av dem när jag väl lyckats vänja mig med denna ...

Fikabord fotograferat med NEX-7 och Lensbaby Composer Pro

Jag valde att köpa Lensbabyn med Nikonfattning, och ämnar använda den både på min D3 (som fått stå så länge att batteriet dött helt och mojängen som känner av inställd bländare beckat ihop) och på min NEX-7 med adapter. Jag konstaterade dock raskt att den billiga adapter jag köpt från Kaffebrus tillsammans med Lensbaby blev en synnerligen ranglig konstruktion. Adaptern glappar visserligen lite också med Nikonobjektiv, men med den här fulingen var den hemsk. Jag har beställt en svindyr adapter tillverkad av Novoflex som förhoppningsvis är bättre (inte bara för linsbebisens skull).

Min lilla IQ. D3 och Lensbaby Composer Pro.

Tyvärr var inte vädret det roligaste idag, och när jag kom hem var det ganska dålig tillgång på ljus. Bilderna är samtliga (utom bilden av D3 med monterad bebis) tagna på hyfsat hög ISO (något som min sex år gamla D3 är mycket bättre på än den mycket nyare NEX:en). Jag är också dålig på att handhålla stadigt, så det är inte alls omöjligt att en del av oskärpan i bilderna beror på det.

Stall Surmulen. Nikon D3 och Lensbaby Composer Pro

Jag har ännu inte kommit fram till vilka bländare som är mest användbara på vilka motiv (större bländaröppning ger ett mindre område som är skarpt), så det krävs nog en hel del testande innan det blir några bra bilder (om det nu blir några alls).

Surt sa räven! Nex-7 och Lensbaby Composer Pro

Varför ska man då ha en sån här glugg? Det vete tusan, men det är billigare att köpa en sån än ett "riktigt" objektiv med tiltmöjligheter, och det är roligare att pilla fram effekten vid fotograferingsögonblicket än att göra det i efterbehandlingen. Det är inte lätt att göra bilder som är skarpa nånstans, och vissa bilder kan nog orsaka åksjuka ...

Vägen hem. D3 och Lensbaby Composer Pro

Det är naturligtvis inte ett objektiv som på något sätt kan ersätta ett TS-objektiv, men man kan få liknande effekter (och en hel del andra) för relativt små pengar. Jag konstaterade också att min NEX förmodligen är den kamera som passar bäst ihop med objektivet (bortsett från den glappande adaptern då), i och med att jag direkt i den elektroniska sökaren kan se hur skärpan ligger - det är betydligt bökigare att få den rätt i den optiska sökaren i D3:an (trots att det är en ruggigt bra dylik).

Tvätten med NEX-7 och Lensbaby Composer Pro

Kommer jag då att använda det här knasiga objektivet? Tja, åtminstone ett tag! Antingen kommer jag fram till att jag inte förstår mig på det alls, eller så tycker jag det är riktigt kul. Risken att ni kommer få se fler bilder gjorda med det i bloggen den närmsta framtiden är i alla fall hög, så om ni har anlag för åksjuka kanske ni ska hålla er borta :)

Som vanligt rekommenderar jag att ni har webbläsaren i fullskärmsläge och klickar på bilderna för att se dem förstorade. Pixelpeepare hittar oförminskade bilder på min flickr.

Hadet!

Ett år som moderator - hur känns det nu?

För ett år sedan fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig att moderera utrustningsforumen här på FS, då de bitvis hade en tendens att löpa amok. Jag tackade ja, och valde att inte vara anonym som moderator (då jag personligen tycker det är synnerligen irriterande att bli modererad och inte veta vem jag ska bli sur på).

Under det här året har det blivit så att jag modererat i annat än utrustningsforumen också, och jag har flera gånger frågat mig (och fått frågan från andra) om jag ändå inte borde välja att vara anonym som moderator. Jag har funderat och funderat och kommit fram till att jag trots allt gjort rätt val.  Visst har jag tappat en del "vänner" här på FS som tidigare trodde att jag skulle styra upp forumen på det sätt de ville ha det, och jag har fått en del skit i forumen eller i min privata mejl.

Jag har begått en del misstag i modereringen under året, och försökt rätta till dem efter bästa förmåga. Jag har fått kritik för att jag deltar i samma diskussioner som jag modererat, och det tänker jag fortsätta göra - alternativet är att jag blir anonym moderator (vilket jag som sagt inte vill) och fortsätter att skriva ändå. Ni som tycker att en moderator aldrig ska skriva något annat än sådant som rör moderering kan ju fundera på hur kul det är att bara läsa inlägg i ett forum, utan att nånsin få svara. Ibland har jag själv skrivit dumheter som jag själv eller andra modererat bort - det är svårt att göra rätt hela tiden, men jag försöker så gott jag kan :)

Några medlemmar som valt att ignorera forumreglerna allt för länge, och inte uppmärksammat de varningar de fått, är inte längre medlemmar. Några har slutat besöka forumen av andra anledningar (som jag förstås inte har en aning om), och några har valt att sluta skriva för att modereringen plötsligt blivit påtaglig. Jag försöker följa de forumregler som finns läsbara för alla längst ner på alla sidor, och hoppas att alla medlemmar läst dessa regler när de skriver i forumet.

Slutligen - om ni har synpunkter på mina insatser som moderator är det bara att skriva en kommentar här förstås, ett inlägg i forumet fotosidan.se, eller klicka på knappen Rapportera - alla rapporter går till alla som har modereringsbehörighet, och eventuella misstag jag görs kan rättas till. Synpunkter som postas i en modererad tråd blir inte kvar ;)

Hoppas ni tycker att jag gjort åtminstone lite nytta under det här året ...

(Bilderna i inlägget har inte ett skvatt med texten att göra!)