Med Leica på Dagnys ...

För några veckor fikades det på Fågelsången i Uppsala, och jag hade med mig en gammal Leica. Som jag skrev i ett inlägg då skulle det dröja ett par veckor innan ni fick se de bilderna och det gjorde det ju :)

Björn och Lena

Fredrik, Göran och Gunnar

Göran R

Skrattmåsar och annat jox

Som synes går det bra att fotografera både fotofikare och fågelkvackare med Leica M6, Tri-X och Summilux 35/1,4 - det går bara inte så fort att få se bilderna :)

Ha det gott!

5.2/100 Kombinerad sensor och minneskort för engångsbruk - kan det verkligen vara nåt?

Frågan i rubriken är något jag förhoppningsvis kommer att få svar på inom de kommande två veckorna, då jag fått låna två gamla kameror (tack Staffan!) som lämpligen laddas med Tri-X (eller någon annan typ av film). Eftersom jag började fotografera (på allvar) i början av 80-talet är det här med film förstås inte främmande för mig, men det var länge sedan jag använde det och det ska bli riktigt kul att testa igen. Jag kommer dock inte ställa mig i ett mörkrum och slaska fram papperskopior, utan nöjer mig med att skanna bilderna.

Jag tror att man egentligen ska ta såna här bilder med kameran på ett köksbord och med en DN som rekvisita, men jag fuskade och körde med vardagsrumsbordet (och ingen tidning) :)

Leica M6 med Kanadatillverkat Summilux 35mm f/1,4

Den första kameran är hyfsat modern (såpass modern att jag kommer ihåg när den började säljas). Leica M6 kom 1984 och kostade då ungefär lika mycket som Canons och Nikons toppmodeller. De senaste digitala M-modellerna ligger på ungefär samma nivå jämfört med Canon och Nikon. Objektivet Summilux 35/1,4 är en synnerligen kompakt och trevlig liten skapelse. Jämför man med de närmast groteskt stora moderna 35/1,4 till spegelreflexkameror (och också Sonys 35/1,4 med E-fattning) är det löjligt litet och ändå bra. Den senaste versionen heter 35mm f/1,4 ASPH och betingar den nätta summan av ungefär 45 000:- (och det är lite större än objektivet på bilden tror jag). Bra, kompakt, men inte direkt gratis ...

Leica II med Elmar 50mm f/3,5

Kamera nummer två heter Leica II och är en klart äldre konstruktion. Jag vet inte hur gammalt just detta exemplar är eller vilken variant det är, men modellen som sådan presenterades 1932 och jag har för mig att den brukar räknas som den första småbildskameran (alltså med sluten filmkasett och negativ på 24x36 mm - den första spegelfria fullformataren helt enkelt). Det här är en kamera för slow photography. Allt är tämligen långsamt; filmframmatning och återspolning sker med en ratt i stället. Kameran har en sökare för att ställa skärpan och en annan för att komponera bilden. Sökaren för komposition är gjord för brännvidden 50mm, och använde man andra brännvidder kompletterade man kameran med en löst sökare som fästs i blixtskon. Den har inte så många slutartider att välja på, och det går inte att ändra slutartid utan att först ha spänt sökaren (genom filmframmatningsratten).

Edit: efter kontakt med ägaren och google har jag konstaterat att den bara heter Leica II och tillverkades just 1932. Det är ingen ynling alltså. En extra bonus som ger karaktär åt båda kamerorna är att vulkaniten luktar svagt av tobaksrök och säger något om dess ägare :)

Elmar 50mm i inskjutet läge. Foto: Martin Agfors

Leica II är helt klart annorlunda än moderna kameror, och det ska bli jättekul att testa den. Bara att ladda den med film kommer att bli en utmaning, då den har en lös upptagningsspole, och det är tydligen fullt möjligt (och inte helt ovanligt) att misslyckas med laddningen. Jag gillar också att kameran är väldigt kompakt när man skjuter in objektivet - klart fickvänligt!

Vart har sensorn tagit vägen? Foto: Martin Agfors

När jag var nere på byn och hämtade upp kamerorna besökte jag också min lokala fotopryllangare, Uppsala Fotokompani, för att köpa film. Deras utbud är inte jättestort, så jag valde Tri-X (alternativet var T-Max, men Tri-X känns mer klassiskt och passande för dessa kameror, även om filmen inte är likadan som förr). Det är inte så billigt att fotografera med film. En 36-bilders rulle Tri-X kostar där 69:-. Med digitala kameror blir kostnaden per bild enormt mycket lägre, även om man använder minneskorten bara en gång ...

Jag vet inte varför jag inte kan låta bli att grimasera när jag fotograferar - inte ens när jag bara låtsas fotografera som här (kameran är inte ens laddad) ... Foto: Martin Agfors

Ser jag ut som en riktig Leicagubbe nu?

Jag har tyvärr inte möjlighet att själv framkalla filmen, så det blir nog att jag skickar iväg den. Det gör inte så mycket om det tar lite längre tid, även om det förstås vore kul att se resultatet snabbare (om än inte fullt så snabbt som vi blivit med digitalfoto).

De flesta som känner mig vet att jag gillar ny teknik, men det är minst lika roligt med gammal välgjord teknik. Någon med större kunskaper kanske vet mer om exakt vilken modell den äldre Leican är och hur gammal den kan tänkas vara :)

Bilderna i inlägget är tagna med min Sony A6000 med 35/1,8 (de två första och sista bilden) och Samyang 50/1,2 (de andra som Martin tagit).

Ha det gott allihopa!

Måste det vara svårt för att det ska bli bra?

I foruminlägg och bloggar får jag ibland uppfattningen att en del fotografer tycker att det inte ska vara så lätt det där med att göra bilder. Bäst verkar det bli om man helt ignorerar de senaste decenniernas tekniska utveckling och fotograferar med handvevade kameror laddade med någon obskyr film som sedan framkallas i hemkokt soppa.

Moderna finesser såsom exponeringsautomatik, autofokus eller ve och fasa - digitala kameror - det är inget för riktiga och seriösa fotografer. (Just seriösa fotografer spyr tydligen av kvadratiska tumnaglar också, men det har inte med det här att göra tror jag.)

Men, handen på hjärtat; var det verkligen svårare förr? Ja, det tog längre tid i och med att man fick veva fram filmen själv, och det tog längre tid innan man fick se resultatet. Att framkalla film och lära sig göra papperskopior (i svartvitt) är dock i mitt tycke inte speciellt svårt, men det kräver förstås att man har tillgång till ett mörkrum. Idag har mörkrummet för de flesta ersatts av en dator, men också med den måste man ha något så när hum om vad man gör för att det ska bli bra.

Fotografin och behandlingen av bilder har helt enkelt blivit mer lättillgänglig för gemene man. Nu är man inte längre hänvisad till att lämna in filmerna till snabblabb där man fick vänta någon timme på att få tillbaks bilder där man inte har någon kontroll över slutresultatet, utan vem som helst kan fixa till bilderna hemma i datorn och skriva ut dem själva. För att det ska bli bra krävs dock fortfarande som sagt att man vet vad man gör, även om det går att komma långt genom att testa sig fram - precis som det gick att göra i mörkrummet.

För många fotografer passar det fortfarande bäst att fotografera med film och sedan kopiera bilderna till papper eller skanna dem, men jag vill bestämt påstå att det inte nödvändigtvis blir bättre så. Alla fotograferar på sitt sätt, och behandlar bilderna som de vill, men försök inte få mig att tro att just ditt sätt är bäst (även om det säkert är det för dig) ;)

Bilderna i inlägget har inget med texten att göra och är fotograferade med en i högsta grad modern tingest men tämligen modest efterbehandlade i datorn.

Idag är jag en stolt far!

För snart tjugotvå år sedan föddes den lille parveln Oliver på lasarettet i Västerås.

Nu går Oliver sista terminen på ett treårigt spelutvecklingsprogram på Högskolan i Södertörn, och vid sidan av det driver han tillsammans med några klasskamrater spelstudion Gone North Games.

Idag klockan 19 släpper de sitt första spel, A Story About My Uncle, på Steam. Det har blivit många sena kvällar och helger, och jag hoppas verkligen de får ordentlig lön för sin möda :)

Grattis till releasen, Oliver!

Det var nog bättre förr, trots allt ... 3

Det här inlägget är en fortsättning på mitt tidigare inlägg om mitt liv som pressfotograf.

Som fotograf på en liten småstadstidning var det ovanligt att man fick åka iväg nånstans på uppdrag, men i Sala hände det att vi faktiskt fick lov att göra så.

Midde Hamrin lyckades även i 1991 års upplaga av Stockholms Marathon. Med en segertid på 2.36,15 var hon en halv minut före tvåan Lisija Bejajeva i mål. Foto och Copyright Anders F. Eriksson 1991-06-01

Bilden från maran är fotograferad med Nikon F4 och 300/2,8 Ais.

Vi som jobbade som fotografer på tidningen vid den tiden tyckte förstås det var roligt att ge oss utanför byn och fotografera sånt som gällde hela stora världen (alltså det Sverige som inte var Sala), men såna extravaganser kostar och moderna lokaltidningar kan i stället köpa bilder från nätet för mycket mindre pengar än det kostar att skicka egna fotografer (om man nu har några).

Sångaren och trombonisten Nisse Landgren var en av de artister som deltog i "Rock till 1000" - En gala för att fira Västerås 100-årsjubileum. Foto och Copyright 1990-10-10 Anders F. Eriksson

Konserter var nog det jag tyckte var roligast att plåta, men det hände tyvärr väldigt sällan att jag fick ägna mig åt det. Bilden ovanför togs i Rocklundahallen i Västerås med en F4 och 300/2,8.

Ganska ofta bestod dock jobbet i att plåta enkäter eller spelmansstämmor lokalt, och det var ju kanske inte sådär jättespännande, men det gällde att göra det bästa av situationen.

Spelmansstämma i Sala. Har inget tid eller datum och gissar att det är fotograferat med F4 och 35-70/2,8

För att bli en bra fotograf är det nog nyttigt att fotografera just såna trista vardagsföreteelser, men det kändes inte så jättespännande just då :)

Badsäsongen inleds. Nikon F4 och 35-70/28

Som jag skrev i ett tidigare inägg måste man som pressfotograf ibland arrangera bilder (om man inte kan köpa dem som stockfoto på nätet). Bilden nedan visar Salas dåvarande turist- och kulturansvarige i kommunen (tror jag). Hon hade mycket att göra, och det visade vi med den här bilden :)

Många bollar i luften. Troligen Nikon F4 och 35-70/2,8

Chefredaktören för Sala Allehanda 1991 - tyvärr kommer jag inte ihåg vad han heter, men bilden är gjord med en Hasselblad och 150 mm :)

Det var allt jag hade att bjuda på från den här nostalgitrippen. Ha det gott :)