Alla känner apan men apan känner ingen (och idag har jag inte fotograferat kattjäveln)!

Det här med att blogga på fotosidan är roligt, liksom att läsa bloggar andra skrivit. När man följt en del bloggare några år kan man nästan få för sig att man känner skribenten, fast det enda man egentligen vet är det skribenten i fråga bloggat om. Det gäller också i fotosidans forum i viss mån, men där blir det i allmänhet mer diskussion och i och med det förmodligen också svårare att få en rättvisande bild av apan.

Jag själv bloggar ganska sporadiskt, och nästan alltid med något så när nya bilder av varierande kvalitet. Jag följer många av fotosidans bloggare som varit med i många år, och som skriver mycket mer genomtänkta inlägg än jag gör. En del skriver om Leica, en del om nattfotografering, en del om ren kameraporr och andra om allt från hundvalpar till EU-migranter från Rumänien. Jag tycker det mesta är intressant och det ger mig något slags bild av skribenten i fråga (som inte alltid stämmer överens med verkligheten).

En del bloggare är väldigt försiktiga med att uttrycka åsikter som kan vara känsliga, medans andra skriver precis vad de tycker. En del bloggare har tusentals följare och får massor av kommentarer, medans andra konstant lyckas ligga på listan över mest lästa bloggar nästan helt utan kommentarer. Själv får jag ibland massor av kommentarer och tittar, och ibland väldigt få - det handlar mycket om rubrik och ämne (nya prylar fungerar alltid).

Jag läste nyss en blogg (inte på fotosidan) av en fotograf som inspirerats mycket av Affe Johansson - en man jag bara träffat en gång, men tycker mig fått en tämligen bra bild av genom hans välskrivna och ibland utlämnande inlägg. Jag har också inspirerats av Affe, trots att jag inte alls egentligen gör bilder som liknar hans på något sätt. När jag träffade Affe fick jag veta att han ändå sett och läst mina bloggar, eftersom han konstaterat att jag mest ägnar mig åt att fotografera kattjävlar :)

Samma sak var det när vi hade vårt månatliga Dagnyfika i Uppsala i Lördags - folk vet att jag fotograferar kattjävel (och också att jag fotograferat Lidingöloppet och tog 20 000 bilder på en helg eftersom jag skröt om det i bloggen). De känner mig inte egentligen, och jag känner inte dem, men vårt bloggande på FS har ändå fört oss samman. Jag känner (lite) en herrans massa andra FS-medlemmar tack vare forumen på FS, den numera hädangångna chatten och Fotosidans monter på Fotomässan, men vi som fikar på Dagnys är nog nästan alla bloggare och har kommit i kontakt med varandra den vägen.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att Fotosidans bloggar är viktiga - de är ett sätt för oss att lära känna människor vi aldrig skulle kommit i kontakt med annars. De är ett sätt för oss att se bilder vi kanske aldrig annars skulle ägnat en tanke (mina kattjävlar har trots allt etsat sig fast på näthinnorna för en del). De är ett sätt för oss att diskutera fotografi på ett sätt som inte gör sig i forumen eller på Facebook.

Tack Fotosidan, och tack till alla som bloggar här som får mig att vilja fortsätta blogga här i stället för att ha en anonym blogg på Wordpress eller dylikt!

Åsså var det ju det där med bilder - en blogg på Fotosidan måste innehålla dylika. Idag fotograferade jag som vanligt hemma i trädgården men kattjäveln tyckte det var för blött ute, så jag fick hitta nya kompisar ...

De här kompisarna är mycket större än kattjäveln, och inte alls lika medgörliga eller lättflyttade. För att över huvud taget få dem att komma så pass nära att de fyllde sökaren var jag tvungen att muta dem med äpplen (som jag har gott om som tur är).

Några särskilt bra bilder blev det väl inte, men det är ändå bilder och jag vägrar blogga utan såna :)

Jag tror till exempel inte att hästägare generellt är så intresserade av bilder av hästen utan ben, men jag tyckte hästen var rätt söt också i det tillståndet :)

Avslutningsvis testade jag det nya flamfiltret som kom i dagens uppdatering av Photoshop CC på en gammal bild av Lilla Bilen - jag är hyfsat skeptisk till nyttan med det filtret ...

Ha det gott, allesammans, och fortsätt blogga!

http://www.fotosidan.se/blogs/affe/index.htm

Fotofika, studentajävlar och kattjävlar!

Idag var det dags för säsongens första DAGNY-fika, och här är bildresultatet från min kamera inklusive några bonusbilder från efter fikat.

Lilla Bilen

En del av gänget

Prylar och skratt

Fotoduell

Claes och Bengt

Gestikulerande Nic

Gestikulerande Claes

Martin med lite mindre hår än vanligt

Studenteri och tiggeri

En bister typ

Ewa och Martin

Hjalmar och Nony

Hjalmar försöker hämnas på Nony

Hjalmar

Nony bland ormbunkarna

Alla bilder är tagna med A6000 och SEL 35 mm f/1,8 OSS (och en del med blixt)

Tack och hej!

När man inte kan bestämma sig (åsså kattjäveln förstås) ...

Ibland är det svårt att bestämma sig hur en bild ska efterbehandlas för att bli bra. Idag var jag (som vanligt) ute i trädgården och fotograferade katten Nony, och till och med simpla kattbilder kan ställa till huvudbry ...

Katt i barrbuskage

I bilden ovan tyckte jag att ljusglimten på ryggen störde, så där testade jag med en beskuren variant för att bli av med det - det blev förstås en helt annan bild då, men jag tycker båda fungerar.

Samma kattjävel i samma buskage

Nästa utmaning blev när han satt på en stol och motljuset gjorde att bilden blev synnerligen disig. Jag tyckte att det blev lite snyggt, så jag valde först att förstärka effekten i Lightroom.

Kattjävel i motljus

Det här stuket på bilder tycker jag man ser rätt ofta inom mode-, porträtt- och bröllopsfoto idag. Det kan kännas lite uttjatat, men ibland fungerar det.

Fixad kattjävel i motljus

Den andra bilden har jag "lagat" i Lightroom, och då blev den mer normal. Jag är dock inte så övertygad om att den faktiskt blev bättre ...

I vår trädgård har vi förutom kattjävlar också en gammal hydrofor liggandes. Den är försedd med en manometer jag tycker gör sig bra på bild, men inte heller där kunde jag bestämma mig för hur jag ville ha efterbehandlingen.

Hydrofor - klicka på bilden för att se i riktigt format

Jag tycker alla tre versionerna fungerar, men är nog mest förtjust i den mittersta bilden - vad säger ni?

Som bonus får ni ytterligare tre bilder av Nony där jag faktist kunde bestämma mig för en version :)

Ha det gott allihopa :)

Varför krångla till det? (trådlös blixt med automatik på Sony A6000)

Igår publicerades en alldeles utmärkt artikel här på FS om hur man bättre kan utnyttja sin blixt. I artikeln finns många bra tips om hur man hyfsat enkelt och billigt kan lära sig att ljussätta med manuellt kontrollerade blixtar. Jag har egentligen aldrig hållit på så mycket med det där med trådlös blixt, utan mina erfarenheter av mer kontrollerat ljus kommer mest från fotografering i studio för över tjugo år sedan.

Nu råkade artikeln vara väldigt väl tajmad då jag för någon månad sedan var tvungen att köpa en lite större blixt till min Sony A6000, och det blev en Sony HVL-F43M. (Ja, jag var tvungen då jag skulle fotografera bröllop, och det hade kunnat bli bara kattskit om jag inte haft tillgång till blixten.) Jag hade också sedan tidigare en Sony HVL-F20AM som jag köpt till min NEX-7, men den passar inte på A6000 utan adapter. En dylik adapter fick jag dock tag på hos Cyberphoto för det facila priset av 300 pengar, och den hämtade jag ut på posten idag. Med adaptern monterad på den lilla blixten och den större blixten monterad på den medföljande foten var det bara att sätta igång och testa!

Man kan göra hiskerliga självporträtt med en lös blixt! A6000 med 35/1,8 OSS

Fast nu var det ju förstås inte fullt så enkelt. Innan man kan börja fotografera med TTL-automatik och trådlös blixt måste prylarna ställas in på rätt sätt, och Sonys manualer är inte alltid solklara. Med hjälp av Google fick jag dock reda på att enklaste sättet är att montera den stora blixten (alltså den som ska vara trådlös) på kameran och sedan välja Flash mode: wireless - då ställer både kameran och blixten in sig på rätt sätt. Sedan tar man av den stora blixten, monterar HVL-F20AM på kameran och sätter på strömmen på alltihopa - med lite tur blinkar det rött på framsidan av den stora blixten (vilket innebär att den är beredd) och man kan testa att kopplingen mellan prylarna fungerar genom att trycka på AEL-knappen - då ska först blixten på kameran och sedan den lösa blixten blixtra till lite för att visa att de lever!

Här blev jag lite orolig, eftersom jag inte använder min AEL-knapp som en AEL-knapp, utan i stället för tumfokusering. Det visade sig dock fungera- när jag trycker på den visar båda blixtarna livstecken och kameran sätter igång att fokusera. Någon som dock var rätt irriterande nu (och lär bli ännu mer irriterande i längden) är att varje gång jag använder tumfokus får blixtarna för sig att prata med varandra, så det känns nästan som att gårdagens rekord i antalet blixturladdningar (dryga 47000) går att slå om man fotograferar mycket. Om inte annat lär det dra hyfsat mycket ström ...

En annan nackdel med att styra den huvudsakliga blixten med en mindre blixt på kameran är att det (som ni ser i mitt vackra självporträtt här ovanför) inte är så lätt att göra vackra självporträtt i en spegel. I mitt fall är självporträtten sällan särskilt vackra oavsett vilken teknik jag använder, men när man gör så här kommer den lilla blixten alltid att synas väldigt väl i bild eftersom den pratar med storebror just genom att blixtra - ljuset från den lilla blixten påverkar normalt inte motivet, men det gäller förstås inte när motivet får för sig att vara en spegelbild ...

Nu är väl just självporträtt i spegel inte sådant som hobbyfotografer/fotoentusiaster ägnar sig åt så ofta (åtminstone inte offentligt), så det problemet är nog inte så allvarligt i praktiken.

Vad kan man då göra i sammanhang som kanske bättre representerar vad vi amatörfotografer roar sig med?

Bakgrundsbelyst löv A6000 med Sony 50 mm f/1,8

Naturfotografering är populärt, och för det kan man förstås också använda en trådlös blixt. I bilden ovan har jag helt enkelt lagt blixten under lövet (som fortfarande sitter fast på sin gren - inga växter eller djur har skadats i produktionen av detta blogginlägg).

Samma bild men lite mer dystert grått

En mer vanlig användning av blixt (både med och utan snubbelsladd) är porträtt, och jag tycker nog också att det är där det kan göra mest nytta. När jag skulle testa på det stötte jag dock på patrull - min HVL-F43M (förskräckligt krångligt namn på en blixt) var visserligen försedd med en fot, men foten i fråga höjer inte blixten mer än några millimeter över den plats den placeras på. Det gör att ljuset väldigt lätt kommer underfrån (om inte motivet ligger på marken eller om som här sitter vid ett bord där blixten står).

Felix, med blixten snett nedifrån till höger (eller vänster för honom förstås). A6000 och 50/1,8

Det här problemet kan man förstås lösa genom att skaffa sig något slags stativ att fästa blixten på. Själv tänker jag prova med en sån där förskräcklig Gorillapod - de är fullständigt odugliga att hänga kameran på eftersom de vibrerar nåt så djävulskt, men det torde inte göra så mycket om man använder dem till blixtar. Idag blev det dock mindre optimal placering av blixten antingen på bord, mark eller i handen. Blixten i handen var populärt i pressfotosammanhang innan det där med automatiska blixtar som kan bo ovanpå kameran kom, och är fortfarande populärt bland exempelvis en del gatufotografer. I praktiken innebär det att man (jag) inte kan hålla vare sig kamera eller blixt särskilt stadigt ...

Felix med handhållen blixt uppe till vänster (höger?), A6000 och 50/1,8

I de bilder jag visat hittills är det ju ganska tydligt att jag använt blixt för upplättning (även om jag ställt in blixtkompensationen på -0,7 steg vilket jag tycker är minimum på mina Sonykameror), men man kan ju också använda blixten utan att det syns. Vän av ordning kan fråga sig vad det ska vara bra för - om blixten inte syns behövs den väl inte?

Mjo, ibland gör den det, eller den behövs ju förstås inte  (inga av våra prylar behövs egentligen), men blixten kan hjälpa till att få bilden att se mer naturlig ut när det befintliga ljuset jävlas.

En svartvit Felix framför en alldeles vansinnigt faluröd bakgrund - därav svartvitt

Den svartvita bilden av Felix är tagen med en starkt solbelyst faluröd trävägg som bakgrund, och Felix sitter i skuggan. Här har jag (handhållet) försökt få blixten att lysa i samma vinkel som solen. Alternativet hade varit en massa efterbehandling, som inte sett ett dugg mer naturligt ut, och det är nog för sånt här jag tycker en löst blixt gör sig bäst.

Ni som följer min blogg vet förstås att den ofta (för ofta?) består av en massa kattbilder. Jag testade förstås hur det fungerar med trådlös blixt för sådana bilder också :)

Nony med A6000 och 50/1,8 på låg nivå

Den låga placeringen av blixten (med den medföljande foten) gör att det blir lite läskiga skuggor runt kattskrällets ögonhålor, men allt blixtrande kors och tvärs (när jag fokuserar och när blixtarna ska komma överens om exponering) visade sig vara ganska bra för att fånga hans uppmärksamhet :)

Nony med A6000 och 35/1,8

Ett av de större Gorillapodstativen jag nämnde tidigare vore nog ypperligt för att få ljuset lite snyggare på kattjäveln. Särskilt om man studsar det mot något.

Nony med A600o och 50/1,8

En sak jag också var lite orolig för var att Sony har försämrat sitt blixtsystem, så att det är långa fördröjningar mellan avtryck och faktiskt blixtrande. Nu har jag inte provat A77 med trådlös blixt, och det var för den kameran det klagades högljutt, och jag har inte läst några bra tester av NEX eller A6000 med trådlös blixt, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig.

Det jag kan konstatera är att när man trycker på avtryckaren (i synnerhet om man först använder tumfokus) blir det en jäkla massa blixtar åt alla håll, men egentligen inte någon märkbar fördröjning. Bilden tas när den borde tas (på samma sätt som utan blixt), men det är fullständigt omöjligt att själv i efterhand avgöra när det var på grund av allt blixtrande. Det går nog att vänja sig vid, men det är rätt störande.

Sammanfattning

Sony A6000 med HVL-F20AM (och en liten adapter) som masterblixt och HVL-F43M som slavblixt fungerar utmärkt för mina ändamål, men blixten måste kompenseras ned i styrka och det är inte så bra för motiv där masterblixten riskerar synas. Fördröjningen är inte så stor att jag störs av den, men kombinationen tumfokus och trådlös blixt känns inte helt genomtänkt ...

Jag lyckades komma underfund med hur det fungerade ikväll utan att svära en enda gång, vilket tyder på att det borde vara hyfsat lättanvänt för nästan vem som helst (så länge man inte försöker ta reda på hur det fungerar via manualen).

Bildresultaten blir bra utan extra tillbehör, och blir ännu bättre om man följer några av råden i artikeln jag länkade till i början av inlägget (stativ etc).

Det är kanske inte så mycket att inte krångla till det, men man behöver inte tänka lika mycket när man väl får det att fungera (och det är mycket värt när det är varmt och hjärnan kokar!).

Bröllopsbilder i svartvitt - är det helt ute?

Nu för tiden är de flesta bröllopsbilder man ser i färg, fotograferade i motljus (gärna mycket sådant) och har extremt kort skärpedjup. Jag är inte någon bröllopsfotograf, och jag kan inte fotografera på det sättet som är modernt just nu (eller göra den efterbehandling som behövs), så när jag fotograferade kollegan Timo och hans nyblivna fru Katja gjorde jag som jag alltid gör och gör bilder som jag tycker är snygga :)

Katja efter besök hos frisören men fortfarande hemma

Det här med svartvitt är ju egentligen rätt gammalt och trist, men nyblivna fru Qvist (Katja alltså) gillade de svartvita bilder jag tagit av henne och Timo tidigare, så från mitt första urval av bilder valde jag att göra allt svartvitt. De kommer att få färgbilder också, men jag är inte säker på att det nödvändigtvis är bättre ...

Katja med en något luddig Timo i bakgrunden

Sen var det ju det här med ställa upp motiven för posering - något jag aldrig ägnar mig åt i mitt normala fotograferande. Jag släpade med mig paret på en liten promenad kring området kring Eklundshof (gamla mässen på S1 i Uppsala - känt från filmen Repmånad) och tog lite bilder när jag tyckte det såg bra ut helt enkelt. Etablerade bröllopsfotografer som lever på den här typen av fotografering kräks nog på mina bilder, men jag tyckte det var ganska kul och förhoppningsvis tycker Timo och Katja att bilderna blev ok :)

На здоровье (Na Ztrovie eller som vi säger på svenska - Skål, ta mig fan!)

Det här var första gången min A6000 fått gå varm på riktigt. Jag var tvungen att byta både batteri och minneskort (batteriet efter nånstans kring 300 bilder och minneskortet efter 500 bilder). Nu tänker jag inte visa ens en bråkdel av alla dessa totalt nästan 700 bilderna, utan har koncentrerat mig på de bilder jag tycker blev bäst och roligast av brudparet. Det var mycket länge sedan jag tog så många bilder under en dag, och jag kan ju konstatera att en spegellös kamera kräver rätt många extrabatterier om man sprayar på rejält (och jag körde inte med serietagning vid något tillfälle).

För bra för att vara sant?

Nu var det här ett mycket litet bröllop (som tur var). Totalt var vi inte fler än femton personer, men från tre länder (Ryssland, Sverige och USA), och jag är mycket tacksam att få deltaga i detta exlusiva sällskap. Att göra samma typ av fotografering på ett stort bröllop är inget jag skulle göra ostraffat :)

Varmt som tusan i solen

En del av er tycker nog det är fegt att göra svartvita bilder, och ni har helt rätt! Det är ett mycket enkelt sätt att komma ifrån problem med färgtemperatur och annat liknande. Jag tog ungefär 700 bilder under dagen, och jag kommer att leverera bilder i både färg och svartvitt till brudparet, men personligen tycker jag svartvitt är ett bra sätt att se till att inte en massa grönska och skrot tar uppmärksamhet från huvudmotivet :)

Katjas klänning var försedd med ett gigantiskt myggnät - har retuscherat bort de myggor som fastnat därunder

Det här är som sagt inte min kopp te vad gäller fotografering, men på det hela taget är jag ändå rätt nöjd med de bilder jag valt ut här. Jag kommer att leverera ett hundratal bilder totalt i både färg och svartvitt (inklusive vimmel- och partybilder), och förhoppningsvis blir Katja och Timo också nöjda med det.

Alla bilder är fotograferade med Sony A6000 och 18-55 eller 35/1,8 och blixten HVL-F43M. Ni får gärna ge synpunkter på hur bilderna skulle kunna behandlas annorlunda för att bli bättre :)

Ha det gott!