Små, söta och snabba hundar med EOS 1Dx

Igår skrev jag att jag skulle visa lite resultat från den agilityfotografering jag och Martin gjorde. Jag fick en serie på 60 bilder att leka med i Lightroom (resten tar jag senare när jag slipper överföra allt över nätet), och av dem tyckte jag de sex bilder jag visar här var de som blev bäst.

EOS 1Dx, 300mm f/2,8 L IS @ f/4, 1/3200 sekund, ISO 400

Innan fotograferingen trodde jag att slalomen skulle ställa till problem för att autofokusen skulle hugga på stolparna, men så visade sig inte bli fallet.

EOS 1Dx, 300mm f/2,8 L IS @ f/4, 1/2500 sekund, ISO 400

Stolparna var inget större problem för kameran, men de små snabba hundarna var inte helt lätta att följa ändå. Balansbrädan var snällare då de där tog det lite mer försiktigt ...

EOS 1Dx, 300mm f/2,8 L IS @ f/4, 1/6400 sekund, ISO 400

Den här lilla vita hunden var nog den som jag upplevde som svårast att få kameran att följa ordentligt. Vit hund i ganska starkt solljus är inte det lättaste för autofokusen, men det gick att få till ett par bilder av den också som blev bra.

EOS 1Dx, 300mm f/2,8 L IS @ f/4, 1/6400 sekund, ISO 400

Jag har inte så mycket att säga om hanteringen av EOS 1Dx förutom att den på det hela taget var väldigt trevlig att fotografera med. Möjligen skulle AF-knappen för tumfokusering kunna få vara lite större (som på Nikon D3 och D4), och reglaget för att öppna luckan till minneskorten är inte lika snabbjobbat som på Nikonkamerorna.

EOS 1Dx, 300mm f/2,8 L IS @ f/4, 1/2500 sekund, ISO 400

Den här lilla gråvita hunden visade sig vara den som både jag och Martin tyckte vara lättast att följa med autofokusen. Jag gissar att kontrasterna i pälsen gjorde det lätt för kamerorna.

EOS 1Dx, 300mm f/2,8 L IS @ f/4, 1/2500 sekund, ISO 400

Med tanke på att jag aldrig tidigare fotograferat agility, inte hållit i en Canonkamera på över fem år och inte hade koll på AF-inställningarna tycker jag resultatet blev över förväntan.

EOS 1Dx, 300mm f/2,8 L IS @ f/4, 1/2500 sekund, ISO 400

Jag tycker att det för det mesta inte är så viktigt med snabb serietagning, men för den här typen av fotografering räcker inte ens 12 bilder/sekund alltid. Det var rätt många bilder där jyckarna lyckats flytta på sig så mycket mellan exponeringarna att det inte blev någon bra bild trots den hastigheten ...

Ett stort tack till de hundägare som ställde upp med sina små krabater så att jag och Martin fick något att testfotografera! Agility visade sig vara något av det svåraste jag fotograferat, men 1Dx klarade det galant och om jag haft koll på hur man ställer in kameran hade nog träffprocenten blivit högre.

Alla bilder är fotograferade i råformat och konverterade till jpg i Lightroom 4.1.

Snabba gubbar och hundar och kan man verkligen fotografera med en Canon?

Idag var jag och Martin Agfors i Upplands Väsby och fotograferade agility med Canon EOS 1Dx och Nikon D4. Martin körde med D4:an och jag med EOS:en, vilket kändes minst sagt ovant då jag inte hållit i en Canonkamera på drygt fem år. Jag har aldrig tidigare fotograferat agility, och det visade sig vara hyfsat svårt ...

Två snabba border collies, fast inte så snabba just här. NEX-7 och Canon FDn 200mm f/2,8.

Tyvärr har jag ännu inga bilder från själva agilityn att visa, då Martin har både kamera och minneskort. Om det blev några skarpa bilder kommer jag lägga ut dem i ett nytt blogginlägg. På det hela taget tyckte jag den nya EOS-kameran var riktigt trevlig, och inte särskilt annorlunda att plåta med än den Nikon D3 jag är mest van vid. Visserligen sitter kontrollerna annorlunda, och jag lyckades inte klura ut hur man ställde om autofokuseringen, så det fick bli som den råkade vara inställd. Både jag och Martin körde med 300/2,8 utan aktiverad stabilisering.

På vägen hem från Väsby åkte jag förbi Gränby Centrum för att handla. Där visade det sig att Midnattsolsrallyt fortfarande pågick, så knallade till tävlingsområdet för att glutta lite. Jag träffade Torbjörn Olsson där, och vi pratade lite Sony. Tyvärr började det regna och jag var varken klädd för det eller hade med mig något paraply, så det blev inte så många bilder.

Jag har ingen aning om vem som körde den här Porschen, men den är i alla fall fotograferad med NEX-7 och Sigma 19 mm f/2,8.

Den närmsta Porschen körs av Stig Blomqvist, vilket borde vara ett känt namn för alla motorintresserade. Plåtad med samma pryttlar som den röda Porschen.

Björn Waldegård som kör den här Porschen torde också vara bekant. Samma pryttlar igen.

Om Martin hittar några skarpa bilder av galna hundar bland mina cirka 600 exponeringar kommer det som sagt ett inlägg med sådana så snart jag fått filerna :)

Nattsudd? Nä, kattsudd var det ...

För tre veckor sedan flyttade den ettåriga kattjäveln Nony hem till oss. En vecka innan dess hade jag köpt en ny kamera. Man kan tycka att det borde leda till massor av bilder, men som jag skrev om i onsdags så blir bilderna av kattjävlar inte alltid så skarpa.

Nony är en kastrerad hankatt som tillbringat större delen av sitt första levnadsår i en lägenhet i Hallunda, där han bott med min son, sonens hyresvärd Fred och Freds ex. De hade inte jättemycket tid att ägna åt Nony, så han hade ganska tråkigt där och fick i stället flytta till Uppsala.

När han kom hit blev det en del avundsjuka från hunden Rossis sida, men han gillar katter så det löste sig efter bara några timmar.  De två äldre katterna som bor här var dock inte lika förtjusta i att den här oranga kortnosade saken tog över deras hus.

Nu verkar det mesta av rivaliteten mellan katterna gått över, och nu är det mest bara Nony som tycker de andra är trista som inte vill leka med honom när han hoppar på dem.

Det tog nästan två veckor innan Nony vågade gå ut på tomten, men när han väl kommit på att man kan vara ute så vill han vara där mycket. Han tycker dock inte om när det är blött, och han tycker inte om att vara smutsig. Jag har sett få kattjävlar tvätta sig så intensivt som han, vilket kanske framgår av rörelseoskärpan i bilderna.

Eftersom de andra katterna är ganska ointresserade av att leka med Nony så leker han med allt som rör sig. Just här försöker han slå på min kamera.

När man fotograferar galna kattjävlar räcker det inte med snabb autofokus (i de här bilderna sitter inte skärpan så fel, men ljuset gör att slutartiden blir lite väl lång).

Jag tycker inte det gör så mycket när såna här bilder inte är helt skarpa, då rörelserna och minspelet hos motivet kan vara rätt kul. Sedan kanske de inte alltid måste visa upp hela härligheten.

När han väl tröttnat var dagsljuset i rummet så svagt att bruset gör att kattjäveln ändå inte blir särskilt skarp ...

Jättestora bilder finns här, men de här bilderna blir ärligt talat inte så kul i 100% ...

Alla bilder är gjorda med en NEX-7 och Sigma 19 mm f/2,8.