Fikapremiär vid Hornstull med nya och gamla ansikten

Ja, premiär för mig alltså - de andra som var med har nog alla varit där förut. Det var den gamle fikaräven Claes som tipsade i sin blogg att det var fika, så jag tyckte det äntligen var dags att jag masade mig dit.

I en park i närheten övade folk på att slå på varandra, och det blir dagens enda färgbild

Fotofikat på Tårtan är alldeles för tidigt för mig, men fikat i Hornstull har jag länge tänkt vara med på. Det är klart gubbigare än våra Dagnyfikor i Uppsala, men eftersom gubbarna är trevliga gick det bra ändå :)

Hans Yashica-C och Polaroid SX-70

Det blev tack vare sällskapet mer prat om fotografering med film, framkallningstider och gamla klassiska kameror än jag är van vid från Dagnys. Kul med lite omväxling, och också intressant att höra om andras erfarenheter av den gamla onda tekniken.

Martin, som var i tid!

Jag var lite skeptisk till det där med att ha fotofika på ett hamburgerhak, men det visade sig fungera alldeles ypperligt. Det var en tyst miljö där det gick bra att föra samtal utan att behöva skrika. Hamburgarna provade jag inte, men deras latte och muffins var goda.

Stephan och Peter

Det blev förstås en del prylprat, och jag fann det intressant att både jag och Affe tycker att 35 mm är lite lite för snävt på APS-C, trots att det motsvarar 52,5 mm på en FF-kamera (med 35 mm på en NEX då). De där 2,5 millimetrarna borde inte spela någon roll, så det kanske bara är psykologiskt eller nåt. Alla bilder i det här inlägget är för övrigt gjorda med just 35 mm på APS-C ...

Krister var också med

Vi pratade också om det kvadratiska formatet och svårigheten att använda det med moderna digitalkameror. Kamerorna går att ställa in på alla möjliga format, men ytterst sällan på just kvadratiskt. Man kan fråga sig varför, eftersom det blivit ett populärt format igen tack vare instagram, och det är mycket lättare att få till snygga kompositioner om det blir beskuret redan i sökaren.

Affe

Det är i och för sig så att man kan fråga sig om varför kamerorna beter sig som de gör på många sätt, och det trista svaret är väl att det styrs mycket av marknadsfolk och ingenjörer och inte tillräckligt ofta av fotografernas önskemål och behov. Det har dock blivit mycket bättre tycker jag, och i Sonys A6000 som är den jag använder nu går det mesta att ställa in som jag vill ha det (till skillnad från i min NEX-7).

Hans och Martin

Vi borde helt klart ha mer utbyte mellan fotofikorna i Stockholm och Uppsala, även om en del deltagare var gemensamma idag. Fast det är klart, blir vi ännu fler i Uppsala får vi knappt plats på Fågelsången längre utan får hyra in oss på UKK eller nåt ...

Martin och Stephan ser mer än lovligt nöjda ut över något

Jag tackar alla inblandade för trevligt sällskap, och hoppas deltaga i fler Hornstullfikor (bara ni förvarnar i hyfsad tid som ett dygn eller nåt), och hoppas få se en del av er Stockholmare i Uppsala. Vi ser till att alla får plats helt enkelt :)

Stephan och Claes

Det var allt jag hade att bjuda på idag (eller igår kanske eftersom vi nu passerat midnatt). Ha det gott!

Valborg i Uppsala - huvvaligen!

Jag brukar hålla mig borta från centrala Uppsala på Valborgsmässoafton, men idag vågade jag mig ner en sväng på byn på eftermiddagen.

Det hade utlovats skitväder, men så blev det inte. Det var lite soligt och inte alltför svinkallt. Som vanligt var ballong- och snabbmatskommersen i full gång.

Många jag stötte på såg tämligen överförfriskade ut, men enligt polisen ska det hittills varit den lugnaste Valborg (eller sista april som vi säger här) i mannaminne.

Det brukar skräpas ned något alldeles oerhört i Uppsala under den här helgen, och så var det också i år. Även i ån hamnar det en massa skrot från farkosterna som använts i forsränningen, men det fanns det folk som tog rätt på.

På det hela taget verkade de flesta vara glada och ha det trevligt, även om det inte var fullt så vackert väder som igår eller i helgen.

Förmodligen stökar det till sig mer i centrum senare under kvällen, men då tänker jag definitivt hålla mig borta :)

Jag har förstås också idag använt min nya Sony A6000 (med 35/1,8), och fortsätter att konstatera att det är en ypperlig kamera för gatufotografering. Det är väldigt skönt att slippa vänta på att kameran ska fokusera :)

Just Valborgsmässoafton är en bra dag att gatufotografera, kanske i synnerhet om man inte är så van gatufotograf. Det är så mycket folk i rörelse att det är få som tar notis om en.

Man kan ju förstås ha otur och råka på någon med dåligt ölsinne som inte vill bli fotograferad, men det slapp jag tack och lov idag ...

Jag tycker tyvärr att 35 mm är lite för långt för gatufotografering, men jag har inget vidvinkligare som fungerar med den snabba autofokusen i A6000. Jag testade den gamla 18-55:an som följde med NEX-7, men den har uppenbarligen (liksom Sigmas billiga fasta) fel typ av fokusmotor, så den var också seg.

Nu är det också tyvärr så att Sony mig veterligen inte har någon riktigt bra fast vidvinkel med E-fattning, utan det bästa är Zeiss 16-70/4 och den är rätt så kostsam.

Jag får se hur jag löser det i framtiden, men jag klarar mig rätt så bra med de objektiv jag har ändå :)

Bilden av kattskrället tog jag med 18-55 mm. Det är helt ok, men autofokusen blir som sagt långsam :(

Ha en fortsatt trevlig helg!

Stoppa pressarna! Det går att fotografera klockor med Sonys nya A6000!

Jag skriver ofta att jag inte skriver fler än ett blogginlägg per dag, i inlägg som då gör att det blir fler inlägg än ett per dag. När det handlar om så här rafflande nyheter, och när det där med klockfotograferandet har blivit så populärt gick det dock inte att låta bli.

Jag har två klockor som är ganska lika, och det här är den lite större varianten. Den visar oftast rätt tid, och är försedd med en praktiskt skyddande baksida av vackert åldrat läder från kor som betat på de grönaste ängar man kan tänka sig.

Till skillnad från många andra klockor som visats i bloggen är den här synnerligen automatisk och behöver inte vridas upp. Någon gång emellanåt behöver den dock äta lite ström, och måste då förses med sladd. Den lider också av en total avsaknad av finmekanik, men har fördelen att ha fler funktioner än de flesta mekaniska klockor (man kan t.ex. se väderprognoser och det är svårt att åstadkomma mekaniskt).

Den läderförsedda baksidan får raskt en vacker patina som höjer både upplevelsen och värdet av den här klockan. Lädret går givetvis att ta loss, så att man kan se det vackra aluminium bakstycket är tillverkat av. Tyvärr finns det ännu inte någon variant med glas på baksidan så att man kan se ingenjörskonsten på insidan.

Skämt åsido är klockorna i Apples iPrylar fulare och tristare från och med IOS 7 då de tagit bort det vackra klockutseende de glatt stal av SBB (Schweiz järnvägar) och inte hade licens för. Väggklockan (som råkar ligga på golvet här) är dock fullständigt licensierad och med alla avgifter betalda.

Det är kul med klockor, fast jag äger inte ett endaste litet armbandsur just nu :)

Bilderna är fotograferade med en Sony A6000 och 35/1,8 OSS.

Sony A6000 som gatu- och kattkamera? Joråsatte ...

Ni som läste mitt förra inlägg kanske anade att jag var lite sugen på att köpa en egen A6000, och idag gjorde jag det. När jag packat upp den och monterat ett objektiv trodde jag först att det var något fel på kameran; hur jag än bar mig åt fick jag inte till det med AF-inställningarna så att den visade en massa små gröna fyrkanter som far omkring i sökaren och visar var den försöker sätta fokus. I stället visade den stora gröna fyrkanter som planlöst irrade omkring i några få lägen, och var tämligen dåliga på att hamna där jag ville ha dem. Det visade sig bero på att objektivet jag monterade var ett Sigma 19 mm, och uppenbarligen fungerar inte fasdetekterande fokusering med annat än Sonys egna gluggar - något av en missräkning, men jag överlever nog ...

Så här på våren ska det ju vara grönt!

Innan jag lämnade kontoret monterade jag i stället Sonys 35/1,8 då jag ville ha snabb fokusering (jag blir nog tvungen att skaffa en vidvinklig Sonyglugg vad det lider). Alla bilder i det här inlägget är tagna med det objektivet, kameran inställd på bländarförval och AF-C (i wideläge så att kameran själv letar rätt på motivet). Fokuseringen har jag som sig bör flyttat till tumknappen.

Rosa fungerar också uppenbarligen bra (gillar kombinationen med limegröna skor)

Kameran är mycket mycket snabb på att hitta fokus (också på motiv som rör sig snabbare än paret i bilden ovan), vilket gör den lämplig för gatufoto. Med min NEX-7 är jag i princip tvungen att förfokusera för att få skärpan rätt om jag snabbt lyfter kameran för att ta en bild, men med A6000 är det inga som helst problem.

Sömniga typer

Kameran jag testade i söndags betedde sig lite märkligt när den skulle vakna ur standbyläge och kunde ta rätt många sekunder på sig att vakna till liv igen, vilket jag tyckte var lite oroväckande. Jag har försökt testa detta med min egen kamera, men den har jag inte lyckats få att somna över huvud taget så jag vet inte hur den beter sig på den fronten ...

Galna cyklister är det gott om i Uppsala

Sonys kameror har alltid en del egenheter för sig, och A6000 är inget undantag. Med den här kameran känns det som att Sony lyssnat på en hel del kritik, och rättat sådant som varit underligt med tidigare NEX-kameror. Jag upptäckte till exempel att det är mycket enkelt att byta fokuspunkt (när man ställt in kameran på enpunktsfokus); det är bara att trycka på mittknappen och sedan flytta runt punkten med tumkontrollen. Något som dock är rätt märkligt är att ratten på baksidan inte går att konfigurera om till något annat än slutartid eller bländare, så när jag har kameran i A-läge har jag alltså två rattar som båda kontrollerar bländaröppningen (den bredvid skärmen och tumratten uppe till höger) - det hade varit mer logiskt att ha t.ex. exponeringskompensation på ratten bredvid skärmen, men det går alltså inte såvitt jag kan se.

Gatumusikanter

Att det inte verkar gå att använda AF-C med tredjepartsobjektiv var förstås en klar missräkning eftersom mitt Sigma 19 mm är ett objektiv jag gillar, och Sony har ingen motsvarande (förutom zoomobjektiv då). Jag förstår inte riktigt varför det är på det viset, men det är säkert nåt elektriskt ...

Sonen Felix på f/2,8 och ISO 2000

Något jag uppskattar med A6000 är att den verkar bra på att gissa var jag vill ha fokus i bilderna, och att det för det mesta verkar bli rätt också när skärpedjupet tryter. Jag tycker också att den brusar klart mindre och snyggare än NEX-7, och det är uppenbart inte bara småförändringar som gjorts i sensorn. Vid senare tillfälle ska jag göra en direkt jämförelse, men det har jag ingen lust med just nu.

Lortkatt

En klar risk med A6000 är att det kommer bli ännu fler kattbilder i min blogg, just för att kameran är så bra på att få till skärpan. Med min gamla NEX blev det rätt många missar (höhö) när jag fotograferade kattskrällena, men så är inte längre fallet :)

Posörkatt

På det hela taget tror jag att uppgraderingen från NEX-7 till A6000 kommer göra mig nöjd. Det är en bättre kamera på i stort sett alla vis. Visst, den elektroniska sökaren har inte lika många pixlar, men den känns tydligare och är mycket rappare. Kameran saknar också ingång för extern mikrofon och har inte "tri-navi", men jag kan tänka mig få saker jag bryr mig mindre om :)

Ha en skön Valborg, och demonstrera inte för hårt på 1:a maj!

Nu är våren officiellt här (åtminstone enligt Kattjäveln)!

Nony är från början en innekatt av rasen brittisk korthår, och när han flyttade hit tog det ett tag innan han förstod det där med ute. Han är fortfarande så här två år senare lite för fin för att uträtta sina behov i naturen, utan sådant ska göras i den takförsedda lådan inomhus, och därmed basta!

Under vintern är han inte ute mer än några minuter i taget, men när solen lyser och temperaturen börjar komma över 10° är han gärna ute och jagar fåglar eller slöar i solskenet. Eftersom han var ute när jag kom hem idag, och hade varit ute flera timmar, kan vi alltså konstatera att nu är våren här på riktigt :)

Nony, och nåt slags gult vårtecken i bakgrunden, fotograferad med Sony RX100 II

Ett annat vårtecken är att studenterna har diverse upptåg för sig (fast det har de i och för sig året runt - i november var det en massa glada bananer utanför kontoret).

Sonic the Hedgehog(s) fotograferade med NEX-7 och Sony 35/1,8

För er som antingen är för unga eller för gamla för att känna till Sonic the Hedgehog så var det en videospelsfigur från 1991. Något jag inte kan klura ut är hur de får tag på sina banan- och igelkottsdräkter. Det kan ju inte vara helt gratis att sy upp såna där, och jag misstänker att det tar en stund om man ska göra det själv ...

När jag skulle tömma minneskortet från den mindre av Sonykamerorna hittade jag en massa mindre lyckade självporträtt, och kunde för mitt liv inte förstå hur det gått till. Så småningom slog det mig att jag putsat frontlinsen, och då hållit kameran på ett sådant sätt att tummen hamnade på avtryckaren. Eftersom RX100 är så tyst är det omöjligt att höra när den exponerar (åtminstone utomhus) :)

En tjockis, fotograferad med RX100 II (fast kanske inte bästa reklamen för kameran)

Det var allt jag hade att bjuda på denna vackra fredagkväll. Ha en trevlig helg allihopa :)