Ögonfokus - Kalle Ankafunktion, eller faktiskt användbart?

Jag var medveten om att Sonys A7-serie har funktionen de kallar "eye-AF", som innebär att autofokusen först försöker hitta ett ansikte, och sedan ett öga att fokusera på. Jag var dock osäker på om funktionen fanns i min A6000, eftersom jag inte hittade något menyalternativ för det. Det visade sig dock att det man behövde var att tilldela funktionen till någon knapp (jag valde mittknappen i flervalsknappen).

När man fotograferar porträtt på nära håll med stor bländaröppning blir skärpedjupet ofta väldigt kort, och det är lätt att få fokus på nästippen eller annan ansiktsdel än just ögonen som är det åtminstone jag brukar vilja ha skarpt. Med min NEX-7 använde jag mig av förstorad sökarbild för att vara säker på att få skärpan rätt, men då gäller det att både jag och motiv står ganska stilla så inte skärpan flyttas.

Med ögonfokus aktiverat i A6000 trycker jag på mittväljaren, och om kameran hittar ett öga att sätta skärpan på markeras det med en liten grön fyrkant. Det går snabbt, och det verkar faktiskt fungera. I och med att kamerorna får snabbare processorer blir såna här funktioner bättre och mer tillförlitliga, och jag tycker det är en riktigt bra funktion jag kommer använda ofta i porträttsammanhang!

Båda bilderna är tagna med Sony 50 mm f/1,8 på f/2,8 och finns som vanligt på min flickr i originalformat.

Jättekonstigt brus och ett porträtt

Ikväll upptäckte jag att ett av Uppsalas bästa bagerier bytt lokal, och flyttat in i gamla Handelsbanken (fast det var tydligen bara tillfälligt medan deras ordinarie lokal renoveras. Hur som helst ville jag förstås ha en bild av det för min dokumentation av närmiljön.

Forsa Hembageri, NEX-7 med Sony 35/1,8 OSS

Det är på inga sätt en fantastisk bild eller så, men den visar i alla fall hur det ser ut just nu. Däremot fick jag lite bekymmer med bilden i Lightroom, då bruset (framför allt i en del mörka partier) var lite väl framträdande för t.o.m. min kamera på ISO 1600. Efter att ha brottats en stund med brusreduceringen utan att riktigt förstå det där vita luminansbruset gick det upp ett ljus - det yrde ju omkring en massa snö när jag tog bilden, och då kan det ju bli på det där viset :)

Henrik Steensland, NEX-7 och Sony 50/1,8 OSS

Porträttet av kollegan Henrik togs under klart bättre ljusförhållenden - inomhus och inte en tillstymmelse till snö. Ljussättningen är bara vanligt dagsljus från ett fönster och bilden är svartvitifierad i Silver Efex Pro (vilket den första bilden också är).

Inte så långt och spännande inlägg idag, men det är allt ni får!

Man kan göra så, men det är inte rätt ...

Det har bloggats en del om det där med hur man får bilder tagna med digitalkamera att se ut som om de vore gjorda med film, om det över huvud taget är önskvärt att få dem att se ut som film och hur man gör för att få dem att se ut så ...

Jag försöker oftast inte få mina digitalbilder att se analoga ut, utan vill bara få fram ett resultat jag tycker är snyggt. Ibland kan det innebära samma metoder som just när film ska efterliknas, men det är för mig inte något självändamål. För mig känns det ofta lite bakvänt att försöka "smutsa ner" en bild med tillagt korn och dylikt, när jag på filmtiden gärna använde så stort format som möjligt för att få mindre av just den varan :)

Jag, idag, efter besök hos frisören

I den här bilden har jag inte lagt på något fuskkorn, men jag har lagt på vinjettering och konverterat den till svartvitt i Silver Efex. Jag tog bilden för att dokumentera min nya frisyr, och jag hade redan innan bestämt att den skulle vara svartvit (då ljuset på kontorstoan inte gör sig i färg).

Andra fotografer har förstås sina skäl att hantera sina bilder annorlunda, och för att citera Lorry: "Man kan göra så, men det är inte rätt ..." ;)

Hejdå 2013 - del 2

Jag ljög i mitt förra inlägg. Jag skrev att ni skulle få se fortsättningen på nyårsafton, men så blev det inte. I stället får ni som av någon outgrundlig anledning är intresserade se bilderna idag i stället.

Juli - Kattjäveln

Det blev många bilder av katten Nony under 2013 (han är bra på att posera), så jag var förstås tvungen att ta med honom i den här sammanställningen.

Augusti - Timo och Katja

I augusti hände inte så mycket spännande förutom att vädret var fantastiskt och jag var på AW på Stationen i Uppsala med bland andra kollegan Timo ovan och hans flickvän Katja.

September - Lunch vid åkanten

September fortsatte vara varmt, och jag köpte mig en Lensbaby (vilket var tämligen impulsartat och onödigt). Får se om det någonsin kommer bli några vettiga bilder med den ...

Oktober - äntligen DAGNYS

Ok, nu kommer det att bli lite tjatigt då årets tre sista bilder samtliga är tagna i samband med DAGNY-fika, men jag måste ta igen lite eftersom jag missat så många fikor :)

November - Volvo PV utanför Stationen

Efter novemberfikat gick jag, ztentlund och grevture en sväng på byn och jag fick testa Sony A7r en del. Fantastisk kamera på många sätt (och irriterande på andra).

December - Rauni visar var skåpet ska stå

För mig blev det inte så mycket fotograferande vid årets sista fika, men jag tycker bilden jag fick till av Rauni blir en värdig avslutning på den här bloggen.

God Fortsättning och glad påsk eller nåt :)

Moralpanik!!!

Veckans avsnitt av SVT:s "Alla är fotografer" handlade om fotografering av barn. Barn som i små människor och barn som i avkomma (i det här fallet Johan Rheborgs 20-åriga dotter Josefin). Rheborg valde att fotografera sin vuxna dotter iklädd avklippta jeans och en topp, och det har fått både forumskribenter och andra att gå i taket. Bilden hittar ni på Johan Rheborgs flickr.

Jag fotograferar mina egna söner i alla möjliga situationer och klädsel, och vare sig de eller jag tycker att bilderna är olämpliga för allmänt beskådande, men när det sker i public service på bästa sändningstid blir det uppenbarligen för mycket för många. På expressen.se skriver fotografen Linnéa Pettersson totalt ner programmet och förstår inte hur inslaget kunde visas.

Sönerna på Isle of Mull 2005

Också här på fotosidan.se är det en del som hävdar att det var ett synnerligen olämpligt beteende av herr Rheborg att fotografera sin dotter på det vis han gjorde (och somliga ger också kängor åt den gubbslemmige skolfotografen som var med i avsnittet.

Sonen Felix i november 2005

Varför är det så känsligt med bilder av barn (t.o.m. vuxna barn)? Visst finns det otäcka nätpedofiler och andra sjuka människor som kan tänkas gå igång på bilderna som blivit mycket mer lättillgängliga i och med Internet, men ska vi som gillar att fotografera barn för den skull avstå från att fotografera eller publicera bilderna?

Sonen Oliver med klasskompis jag glömt namnet på. Valborgsmässoafton 2006.

Visst finns det tillfällen där det är olämpligt att fotografera, och alla bilder ska kanske inte läggas upp till allmän beskådan på nätet, men jag tycker inte bilderna som visades i teveprogrammet hör till den kategorin. Det är uppenbarligen väldigt viktigt för PK-maffian att alltid gripa in när det finns minsta misstanke om att någon beter sig på ett oacceptabelt sätt. Att programmet visas av SVT gör det till en ännu tydligare måltavla än om det sänts av någon av betalkanalerna.

Oliver i juni 2006

Efter att första avsnittet av Alla är fotografer sändes var det massor av folk som klagade på det - kanske främst för att två komiker inte under några som helst omständigheter skulle kunna göra något vettigt av ett så känsligt ämne som fotografering (som måste tas mycket seriöst alltid och hela tiden). Tongångarna förändrades lite efter andra avsnittet, men det var fortfarande bara ett underhållningsprogram som inte har så mycket med fotografi att göra.

Felix, april 2010

Onsdagens avsnitt verkat få många att glömma det där med underhållningen, och i stället fokusera på att det faktiskt handlar om bilder. Tyvärr handlar det uppenbarligen om fel bilder och fel fotografer. Skolfotografer är per automatik snuskgubbar, och att be sin vuxna dotter ta av sig tröjan är något helt vansinnigt olämligt att göra.

Felix, februari 2007

Det ska bli intressant att läsa i forumet och diverse krönikor efter nästa avsnitt, och se vad som är fel med programmet då. Själv tycker jag det är intressant och underhållande, men lite för kort - 30 minuter gör att man missar mycket (som att Rheborg gjorde den klandervärda bilden av sin dotter med en analog kamera och inte den Canon han sprayar med i programmet).

Ha det gott!