Varför krångla till det? (trådlös blixt med automatik på Sony A6000)

Igår publicerades en alldeles utmärkt artikel här på FS om hur man bättre kan utnyttja sin blixt. I artikeln finns många bra tips om hur man hyfsat enkelt och billigt kan lära sig att ljussätta med manuellt kontrollerade blixtar. Jag har egentligen aldrig hållit på så mycket med det där med trådlös blixt, utan mina erfarenheter av mer kontrollerat ljus kommer mest från fotografering i studio för över tjugo år sedan.

Nu råkade artikeln vara väldigt väl tajmad då jag för någon månad sedan var tvungen att köpa en lite större blixt till min Sony A6000, och det blev en Sony HVL-F43M. (Ja, jag var tvungen då jag skulle fotografera bröllop, och det hade kunnat bli bara kattskit om jag inte haft tillgång till blixten.) Jag hade också sedan tidigare en Sony HVL-F20AM som jag köpt till min NEX-7, men den passar inte på A6000 utan adapter. En dylik adapter fick jag dock tag på hos Cyberphoto för det facila priset av 300 pengar, och den hämtade jag ut på posten idag. Med adaptern monterad på den lilla blixten och den större blixten monterad på den medföljande foten var det bara att sätta igång och testa!

Man kan göra hiskerliga självporträtt med en lös blixt! A6000 med 35/1,8 OSS

Fast nu var det ju förstås inte fullt så enkelt. Innan man kan börja fotografera med TTL-automatik och trådlös blixt måste prylarna ställas in på rätt sätt, och Sonys manualer är inte alltid solklara. Med hjälp av Google fick jag dock reda på att enklaste sättet är att montera den stora blixten (alltså den som ska vara trådlös) på kameran och sedan välja Flash mode: wireless - då ställer både kameran och blixten in sig på rätt sätt. Sedan tar man av den stora blixten, monterar HVL-F20AM på kameran och sätter på strömmen på alltihopa - med lite tur blinkar det rött på framsidan av den stora blixten (vilket innebär att den är beredd) och man kan testa att kopplingen mellan prylarna fungerar genom att trycka på AEL-knappen - då ska först blixten på kameran och sedan den lösa blixten blixtra till lite för att visa att de lever!

Här blev jag lite orolig, eftersom jag inte använder min AEL-knapp som en AEL-knapp, utan i stället för tumfokusering. Det visade sig dock fungera- när jag trycker på den visar båda blixtarna livstecken och kameran sätter igång att fokusera. Någon som dock var rätt irriterande nu (och lär bli ännu mer irriterande i längden) är att varje gång jag använder tumfokus får blixtarna för sig att prata med varandra, så det känns nästan som att gårdagens rekord i antalet blixturladdningar (dryga 47000) går att slå om man fotograferar mycket. Om inte annat lär det dra hyfsat mycket ström ...

En annan nackdel med att styra den huvudsakliga blixten med en mindre blixt på kameran är att det (som ni ser i mitt vackra självporträtt här ovanför) inte är så lätt att göra vackra självporträtt i en spegel. I mitt fall är självporträtten sällan särskilt vackra oavsett vilken teknik jag använder, men när man gör så här kommer den lilla blixten alltid att synas väldigt väl i bild eftersom den pratar med storebror just genom att blixtra - ljuset från den lilla blixten påverkar normalt inte motivet, men det gäller förstås inte när motivet får för sig att vara en spegelbild ...

Nu är väl just självporträtt i spegel inte sådant som hobbyfotografer/fotoentusiaster ägnar sig åt så ofta (åtminstone inte offentligt), så det problemet är nog inte så allvarligt i praktiken.

Vad kan man då göra i sammanhang som kanske bättre representerar vad vi amatörfotografer roar sig med?

Bakgrundsbelyst löv A6000 med Sony 50 mm f/1,8

Naturfotografering är populärt, och för det kan man förstås också använda en trådlös blixt. I bilden ovan har jag helt enkelt lagt blixten under lövet (som fortfarande sitter fast på sin gren - inga växter eller djur har skadats i produktionen av detta blogginlägg).

Samma bild men lite mer dystert grått

En mer vanlig användning av blixt (både med och utan snubbelsladd) är porträtt, och jag tycker nog också att det är där det kan göra mest nytta. När jag skulle testa på det stötte jag dock på patrull - min HVL-F43M (förskräckligt krångligt namn på en blixt) var visserligen försedd med en fot, men foten i fråga höjer inte blixten mer än några millimeter över den plats den placeras på. Det gör att ljuset väldigt lätt kommer underfrån (om inte motivet ligger på marken eller om som här sitter vid ett bord där blixten står).

Felix, med blixten snett nedifrån till höger (eller vänster för honom förstås). A6000 och 50/1,8

Det här problemet kan man förstås lösa genom att skaffa sig något slags stativ att fästa blixten på. Själv tänker jag prova med en sån där förskräcklig Gorillapod - de är fullständigt odugliga att hänga kameran på eftersom de vibrerar nåt så djävulskt, men det torde inte göra så mycket om man använder dem till blixtar. Idag blev det dock mindre optimal placering av blixten antingen på bord, mark eller i handen. Blixten i handen var populärt i pressfotosammanhang innan det där med automatiska blixtar som kan bo ovanpå kameran kom, och är fortfarande populärt bland exempelvis en del gatufotografer. I praktiken innebär det att man (jag) inte kan hålla vare sig kamera eller blixt särskilt stadigt ...

Felix med handhållen blixt uppe till vänster (höger?), A6000 och 50/1,8

I de bilder jag visat hittills är det ju ganska tydligt att jag använt blixt för upplättning (även om jag ställt in blixtkompensationen på -0,7 steg vilket jag tycker är minimum på mina Sonykameror), men man kan ju också använda blixten utan att det syns. Vän av ordning kan fråga sig vad det ska vara bra för - om blixten inte syns behövs den väl inte?

Mjo, ibland gör den det, eller den behövs ju förstås inte  (inga av våra prylar behövs egentligen), men blixten kan hjälpa till att få bilden att se mer naturlig ut när det befintliga ljuset jävlas.

En svartvit Felix framför en alldeles vansinnigt faluröd bakgrund - därav svartvitt

Den svartvita bilden av Felix är tagen med en starkt solbelyst faluröd trävägg som bakgrund, och Felix sitter i skuggan. Här har jag (handhållet) försökt få blixten att lysa i samma vinkel som solen. Alternativet hade varit en massa efterbehandling, som inte sett ett dugg mer naturligt ut, och det är nog för sånt här jag tycker en löst blixt gör sig bäst.

Ni som följer min blogg vet förstås att den ofta (för ofta?) består av en massa kattbilder. Jag testade förstås hur det fungerar med trådlös blixt för sådana bilder också :)

Nony med A6000 och 50/1,8 på låg nivå

Den låga placeringen av blixten (med den medföljande foten) gör att det blir lite läskiga skuggor runt kattskrällets ögonhålor, men allt blixtrande kors och tvärs (när jag fokuserar och när blixtarna ska komma överens om exponering) visade sig vara ganska bra för att fånga hans uppmärksamhet :)

Nony med A6000 och 35/1,8

Ett av de större Gorillapodstativen jag nämnde tidigare vore nog ypperligt för att få ljuset lite snyggare på kattjäveln. Särskilt om man studsar det mot något.

Nony med A600o och 50/1,8

En sak jag också var lite orolig för var att Sony har försämrat sitt blixtsystem, så att det är långa fördröjningar mellan avtryck och faktiskt blixtrande. Nu har jag inte provat A77 med trådlös blixt, och det var för den kameran det klagades högljutt, och jag har inte läst några bra tester av NEX eller A6000 med trådlös blixt, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig.

Det jag kan konstatera är att när man trycker på avtryckaren (i synnerhet om man först använder tumfokus) blir det en jäkla massa blixtar åt alla håll, men egentligen inte någon märkbar fördröjning. Bilden tas när den borde tas (på samma sätt som utan blixt), men det är fullständigt omöjligt att själv i efterhand avgöra när det var på grund av allt blixtrande. Det går nog att vänja sig vid, men det är rätt störande.

Sammanfattning

Sony A6000 med HVL-F20AM (och en liten adapter) som masterblixt och HVL-F43M som slavblixt fungerar utmärkt för mina ändamål, men blixten måste kompenseras ned i styrka och det är inte så bra för motiv där masterblixten riskerar synas. Fördröjningen är inte så stor att jag störs av den, men kombinationen tumfokus och trådlös blixt känns inte helt genomtänkt ...

Jag lyckades komma underfund med hur det fungerade ikväll utan att svära en enda gång, vilket tyder på att det borde vara hyfsat lättanvänt för nästan vem som helst (så länge man inte försöker ta reda på hur det fungerar via manualen).

Bildresultaten blir bra utan extra tillbehör, och blir ännu bättre om man följer några av råden i artikeln jag länkade till i början av inlägget (stativ etc).

Det är kanske inte så mycket att inte krångla till det, men man behöver inte tänka lika mycket när man väl får det att fungera (och det är mycket värt när det är varmt och hjärnan kokar!).

Försökte Rembrandt nånsin imitera hällristningar? (Apropå fusk med analoga och digitala bilder)

Läste Bengans blogg (och inlägget innan) om det där med att försöka få bilder gjorda med digitalkamera att se ut som om de fotograferats med film. Visst har det analoga sin charm, men inte var det alltid det där med korn var så himla snyggt ...

Nils Landgren, fotograferad med Nikon F4, 300/2,8 och antingen pressad Tri-X eller T-max

Bilden av trombonisten Landgren ovanför tog jag i Västerås (Rocklundahallen tror jag) i början av 90-talet. Den är groteskt kornig och inte särskilt skarp nånstans, men ändå ganska bra. Den är dock inte bra just för ATT den är kornig och oskarp, utan det blev helt enkelt inte bättre en så när man tokpressade film som snabbframkallades för att kunna publiceras i tidning dagen efter.

Många som försöker få sina digitala bilder att se analoga ut lägger på alldeles för mycket korn, kontrast och annat och får ett resultat som alltså rent tekniskt motsvarade vad jag fick till för en herrans massa år sedan, trots att bilderna inte blir bättre av det.

Gatumusikanter i Uppsala, fotograferade med Fuji X100 i juni 2011

Bilden av gatumusikanterna fotograferade jag med en likadan kamera som Bengan använde i sina exempel, men jag har fotograferat i råformat och använt Silver Efex för att få den till svartvitt (och dragit en del i spakarna för att få den som jag vill ha den). Jag kommer inte ihåg exakt hur jag gjorde, men jag tror att jag kan ha lagt på en liten gnutta korn, men det kan också vara brus från sensorn. Hade den blivit bättre om den haft mer korn? Nä, inte enligt mig.

Islandshästar i Hågadalen i april 2006. Fotograferade med EOS 5D och 135/2,0L

Hur är det med färgbilder då? Ska de vara korniga? Ja, om man använder en del presets i Color Efex Pro som jag kör ska de uppenbarligen det, men bilden ovan tyckte jag redan utan efterbehandling såg gammal ut tack vare färger och det extrema motljuset - jag har förstärkt färgerna för att få det att se ut lite som en del gamla diabilder jag gillar, men nåt korn är där inte. Överstrålning och dylikt kommer från ljus och objektiv, så det är inga effekter. Det blev helt enkelt lite platt att köra råfilen som den var, så jag har framkallat bilden ungefär som om det vore en svartvit bild, fast behöll färgen (typ) :)

Rauni, fotofika i december 2013. Nex-7 med 50/1,8

Den hyfsat färska bilden av Rauni har inte heller något pålagt fuskbrus, men jag tycker ändå den har en snygg gråskala och skärpa. Plastig för att där inte är något korn? Nä, det tycker jag inte - det går att få snygga svartvita digital bilder som inte ser plastiga ut utan korn och brus.

Det som får en bild att se mest ut som en analog bild är damm och repor, men sånt undviker jag helst att lägga in i mina bilder medvetet (jag har stått alldeles för många timmar i mörkrum och försökt få bort skiten för att försöka återskapa den digitalt).

Jag avslutar med en kombination av en halvgammal digital och en jättegammal analog bild (den lille som stirrar in i kameran till höger är jag). Brus- eller kornmässigt är inte den gamla bilden "sämre" än den nya (som togs 2005) - den är däremot ganska oskarp (och jag har ingen aning om vad min far använde för kamera).

Martin, Kitty och Jag

Bägge bilderna är med största sannolikhet tagna i samma hörn av samma hus (även om hörnet inte syns i den vänstra bilden) :)

Det finns inga fel när det gäller hur man behandlar sina bilder - bara man har skoj när man gör det. Och visst får man försöka efterlikna gamla tekniker om man vill det, men det blir inte alltid bäst om man gör så tycker jag :)

Hadet!

Julavslutning för DAGNYS

Årets sista Dagnys blev den första där jag lyckades dyka upp i tid, och det blev också en av de mer välbesökta (tror vi kom fram till att vi var 17 stycken eller så).

Första bilden för dagen, och jag vet inte varför Rauni var så snabb att peka på något.

Fotografer och kameror som vanligt

Konstiga kameror var det också

Ännu en Rauni (hon satt i bästa ljuset från mig sett) och ännu en kamera

Åsså yngste deltagaren hittills :)

Det var allt för denna gång, så god jul och så vidare :)

Moralpanik!!!

Veckans avsnitt av SVT:s "Alla är fotografer" handlade om fotografering av barn. Barn som i små människor och barn som i avkomma (i det här fallet Johan Rheborgs 20-åriga dotter Josefin). Rheborg valde att fotografera sin vuxna dotter iklädd avklippta jeans och en topp, och det har fått både forumskribenter och andra att gå i taket. Bilden hittar ni på Johan Rheborgs flickr.

Jag fotograferar mina egna söner i alla möjliga situationer och klädsel, och vare sig de eller jag tycker att bilderna är olämpliga för allmänt beskådande, men när det sker i public service på bästa sändningstid blir det uppenbarligen för mycket för många. På expressen.se skriver fotografen Linnéa Pettersson totalt ner programmet och förstår inte hur inslaget kunde visas.

Sönerna på Isle of Mull 2005

Också här på fotosidan.se är det en del som hävdar att det var ett synnerligen olämpligt beteende av herr Rheborg att fotografera sin dotter på det vis han gjorde (och somliga ger också kängor åt den gubbslemmige skolfotografen som var med i avsnittet.

Sonen Felix i november 2005

Varför är det så känsligt med bilder av barn (t.o.m. vuxna barn)? Visst finns det otäcka nätpedofiler och andra sjuka människor som kan tänkas gå igång på bilderna som blivit mycket mer lättillgängliga i och med Internet, men ska vi som gillar att fotografera barn för den skull avstå från att fotografera eller publicera bilderna?

Sonen Oliver med klasskompis jag glömt namnet på. Valborgsmässoafton 2006.

Visst finns det tillfällen där det är olämpligt att fotografera, och alla bilder ska kanske inte läggas upp till allmän beskådan på nätet, men jag tycker inte bilderna som visades i teveprogrammet hör till den kategorin. Det är uppenbarligen väldigt viktigt för PK-maffian att alltid gripa in när det finns minsta misstanke om att någon beter sig på ett oacceptabelt sätt. Att programmet visas av SVT gör det till en ännu tydligare måltavla än om det sänts av någon av betalkanalerna.

Oliver i juni 2006

Efter att första avsnittet av Alla är fotografer sändes var det massor av folk som klagade på det - kanske främst för att två komiker inte under några som helst omständigheter skulle kunna göra något vettigt av ett så känsligt ämne som fotografering (som måste tas mycket seriöst alltid och hela tiden). Tongångarna förändrades lite efter andra avsnittet, men det var fortfarande bara ett underhållningsprogram som inte har så mycket med fotografi att göra.

Felix, april 2010

Onsdagens avsnitt verkat få många att glömma det där med underhållningen, och i stället fokusera på att det faktiskt handlar om bilder. Tyvärr handlar det uppenbarligen om fel bilder och fel fotografer. Skolfotografer är per automatik snuskgubbar, och att be sin vuxna dotter ta av sig tröjan är något helt vansinnigt olämligt att göra.

Felix, februari 2007

Det ska bli intressant att läsa i forumet och diverse krönikor efter nästa avsnitt, och se vad som är fel med programmet då. Själv tycker jag det är intressant och underhållande, men lite för kort - 30 minuter gör att man missar mycket (som att Rheborg gjorde den klandervärda bilden av sin dotter med en analog kamera och inte den Canon han sprayar med i programmet).

Ha det gott!

Ett år som moderator - hur känns det nu?

För ett år sedan fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig att moderera utrustningsforumen här på FS, då de bitvis hade en tendens att löpa amok. Jag tackade ja, och valde att inte vara anonym som moderator (då jag personligen tycker det är synnerligen irriterande att bli modererad och inte veta vem jag ska bli sur på).

Under det här året har det blivit så att jag modererat i annat än utrustningsforumen också, och jag har flera gånger frågat mig (och fått frågan från andra) om jag ändå inte borde välja att vara anonym som moderator. Jag har funderat och funderat och kommit fram till att jag trots allt gjort rätt val.  Visst har jag tappat en del "vänner" här på FS som tidigare trodde att jag skulle styra upp forumen på det sätt de ville ha det, och jag har fått en del skit i forumen eller i min privata mejl.

Jag har begått en del misstag i modereringen under året, och försökt rätta till dem efter bästa förmåga. Jag har fått kritik för att jag deltar i samma diskussioner som jag modererat, och det tänker jag fortsätta göra - alternativet är att jag blir anonym moderator (vilket jag som sagt inte vill) och fortsätter att skriva ändå. Ni som tycker att en moderator aldrig ska skriva något annat än sådant som rör moderering kan ju fundera på hur kul det är att bara läsa inlägg i ett forum, utan att nånsin få svara. Ibland har jag själv skrivit dumheter som jag själv eller andra modererat bort - det är svårt att göra rätt hela tiden, men jag försöker så gott jag kan :)

Några medlemmar som valt att ignorera forumreglerna allt för länge, och inte uppmärksammat de varningar de fått, är inte längre medlemmar. Några har slutat besöka forumen av andra anledningar (som jag förstås inte har en aning om), och några har valt att sluta skriva för att modereringen plötsligt blivit påtaglig. Jag försöker följa de forumregler som finns läsbara för alla längst ner på alla sidor, och hoppas att alla medlemmar läst dessa regler när de skriver i forumet.

Slutligen - om ni har synpunkter på mina insatser som moderator är det bara att skriva en kommentar här förstås, ett inlägg i forumet fotosidan.se, eller klicka på knappen Rapportera - alla rapporter går till alla som har modereringsbehörighet, och eventuella misstag jag görs kan rättas till. Synpunkter som postas i en modererad tråd blir inte kvar ;)

Hoppas ni tycker att jag gjort åtminstone lite nytta under det här året ...

(Bilderna i inlägget har inte ett skvatt med texten att göra!)